Jaha, så är man då 64 - eller som Beatles sjöng: "When I get older losing my hair,Many years from now.Will you still be sending me a valentineBirthday greetings bottle of wine."

Försökte känna efter men det märks ingen skillnad. Eller är det ett självbedrägeri? Har alltid trott att vid denna hiskeliga ålder är man out of the picture - ja min far blev inte så här gammal, inte heller Strindberg... Vid 64 borde man väl vara rynkig, håret ska vara urtunnat... Dock... Yours Truly kan fortfarande skaka en präktig man, fast numera silvergrå - och inte syns något skrynkel att tala om... Fast det kanske beror på att synen blivit sämre? Hurusom intalar jag mig att det inte finns något som jag kunde göra för 40 år sedan som jag inte kan göra idag!Fått trevliga presenter - tack så mycket! Jättesköna tofflor, blommor, mandeltårta, DVD "Borta med vinden" och en bok "Den hemliga kocken" - efter att ha bläddrat genom den senare törs man inte äta något som inte är hemlagt och hemuppfött! Men det gör vi inte heller - kanske är därför som det inte blir rynkor och flint?

Dax för summering? Så klart har massor hänt, inte minst de senaste 30 åren i gråzonen - half by interest, half on duty. Stora förändringar har skett överallt i samhället; slagorden, de stora livsfrågorna, högstämda uttalanden av vackra och lättbegripliga principer. Och så verkligheten... Och alla dessa människor... från s k offentliga personer till halvoffentliga. Yours Truly har suttit som någon slags tennisdomare (kanske bollkalle?) och följt detta spel, hur det böljat fram och tillbaka, dubbelfel och kantbollar - den så kallade demokratiska processen, med alla sina brister är ändå med tanke på alternativet vad vi har att stötta oss på. En knagglig väg framåt , med myrsteg... Sen får man finna sig i att den hanteras av en del blott allför vanliga människor som man efter hand kommit på har stora kunskapsluckor, kommit att känna för väl, inte litar på och framför allt blivit lite trött på. Är det något som kan ångras så är det att man inte gick hårdare fram bland uppenbart knölaktiga och inkompetenta företrädare för organisationer Yours Truly städslats att bevaka. Var jag för snäll? Men å andra sidan så är den här världen en trång sektor. Det finns något som kallas relationers bevarande - man måste kunna tala med de här människorna - även efteråt. I toppen är cheferna (numera) alltid strikt professionella och korrekta. Utmärkt! Resultatet efter alla dessa år är ett slags tillkämpat förtroende - det som preussarna kallade Immidiatvortrag - alltså man kan räkna med att insläppt och hörd och få svar på frågor utan att behöva passera någon sekreterare eller motsvarande. Ett betroende att vårda, må ej missbrukas eller äventyras. Med delgeende följer tillgång till ett informationsövertag, vilket tyvärr inte kan nyttjas i alla lägen. Det är bara att finna sig i. Efter trettio år kan man kosta på sig att bli mänsklig och vis; man behöver inte göra allting själv. Det viktiga är inte att ha rätt eller ens att få rätt. Det viktiga är att det blir rätt i slutändan. I mitt fall i tidningen.

**** GRATTIS Gunvald med syskon som i dag fyller tre år! OCH Marinas fina kisse Miss D som blev nominerad till BIS-panelen!