Anita W

13 juli 2010 08:02

Jag är inte på den nivån Göran Bodegård "svävar på" i domar sammanhang och kommer aldrig bli. En mycket respekterad domare i min smak.
Vill ändå tillägga en kommentar om rörelse (jag håller till 100% med) och vill gärna spä på lite.
Man hör runt ringsidan, t.ex "titta så härligt den där Chow´n rör sig" Men, inte gör den det. Gräsligt igentligen när den tar ut steget med ett "underbart" påskjut. Så får/ska inte den rasen ta sig fram. Precis som Göran säger. Det finns naturligtvis så många andra otypiska ras beteenden
Att åskådare tycker detta är en sak men nog tycker jag att ras/uppfödare & domar specialister bör vara mer exclusiva i sitt utlåtande om "sin " ras
Och ja, det är bättre att se tunga molosser, t.ex, röra sig smidigare än vad standarden säger än att se dem osunt halta sig runt ringen med utåtvridna ben/tassar och förfärliga vinklar.

På bilden av den vita pudeln, en ras jag vet mycket lite om, så är utstrålningen helt fantastisk Så i verkligheten måste den ju vara något helt speciellt. Inte undra på den vinner

lisbeth

13 juli 2010 08:57

Vad spännande och intressant! Domare förväntas ju inte tycka/fundera och ge uttryck för detta annat än kritikdikterandet och sedan myndigt peka på 1:a platsen. Men Något måtte de väl reflektera så att säga off the record och därför är det tacknämligt att få ta del av ett par - förvisso i huvudsak sammanfallande - synpunkter. Skall uppmuntras.

Sarah Kleist Åstrand

16 juli 2010 14:16

Reagerar också över det här med rörelse och typ i utställningssammanhang. Fler än en ras har utvecklats i en "utställningstyp" och en "brukstyp", t ex schäfer och labrador. Jag ser samma utveckling hos Tibetansk spaniel, av vilka jag är ägare till tre härliga exemplar av totalt olika typ. I tibetansk spaniels rasstandard efterfrågas en i alla avseenden "lagom" hund utan överdrifter, med brådskande parallella rörelser. Enligt den uppfattningen jag har fått av de ganska få utställningar jag ställer på under ett år, så för den mer "lagom" tibben stå åt sidan till förmån för den "showigare" typen med massor av päls, långa flashiga rörelser, större storlek ( som idealt skall vara ca 25,5 cm )och längre hals. Bortsett från pälsdelen som beskrivs ovan, har jag själv en hanhund av mer "showtyp", som för snart ett år sedan vann R-CACIB. Hans yngre halvbror ( samma pappa ) motsvarar standarden mycket bättre avseende typ och kvalité. Utstrålning och ringnärvaro hos hunden är också viktiga detaljer när det kommer till utställning ; en hund med dessa egenskaper syns naturligtvis mer än en hund som till synes bara travar med runt i ringen för att husse/matte säger att den ska göra det. Min förstnämnda hane imponerade på en domare på en utställning för knappt två år sedan. Vid första intrycket såg domaren dagens rasvinnare, men eftersom hanhunden har långa flashiga rörelser ( som är otypiskt ) och saknar i ett förvisso mycket vackert bett 2 incisiver i u k, så blev det "bara" en andraplats med hp i klassen. Detta är dock helt riktigt enligt min uppfattning. Efter nämnda utställning har hunden fått tre Ck, varav två klassvinster och en andraplacering, med placeringar i bhkl. Hans yngre och mer korrekta bror är förvisso en riktigt läcker liten kamrat som är väl ihopkommen, men så länge han inte ställs på rasspecialer så får han inte en ärlig chans just eftersom han är så "lagom". Detta är bara min tolkning och uppfattning av utställningstibbar kontra "lagom" tibbar.