Om Yours Truly överhuvudtaget åstadkommit något minnesvärt i Lifvet, eller ivf något bra, så är det faktiskt våra barn. Ja, alla mammor tycker väl om sina barn... hoppas jag... Men i just mina (okritiska) ögon är de egna barnen skapelsens krona; duktiga, kloka, omtänksamma, snygga... och framförallt snälla! Och då inte minst mot sina föräldrar! Min beundran och uppskattning känner inga gränser...
I helgen telefonerades med alla tre: Marina (i Norge), Astrid (hemma hos sig), Ingrid (i USA). Det kändes bra och var som vanligt roligt.
På det dunkla minnet ovan från sent 70-tal är alla döttrarna (inklusive en alldeles färsk bebis-Ingrid) tillsammans med pappa Alf och farfar Sigfrid.
Astrid
13 september 2010 08:49
I väntan på att en jobbfil skall köras klart går jag oförberedd in på Mors blogg - och vad får man se? En lätt förhistorisk bild (sommaren -79, gissar jag) med mig själv som släthårig 10-åring...!?
Mycket kul att se i alla fall, länge sedan jag såg den bilden... Extra roligt att se att farfar var med!
Kram//Astrid
Lisbeth
13 september 2010 08:55
Ja visst är den ett trevligt minne, letade efter ett senare foto med soffan full av av hårfagra döttrar, men det hittades ej.
Och visst är det fint att såväl far som farfar kunde övertalas att vara med på bild.
Maud
13 september 2010 15:36
Åh, vad roligt att få se! Jag blir nostalgisk!!
Grattis till Clintans framgångar! "Eventyrlig Kondition.." Vad menas undrar en glad amatör, som inte är så hemma i kattexperternas värld.För övrigt är vi rörande eniga! Barnen och barnbarnen är en källa till glädje! Kram Maud
Lisbeth
13 september 2010 17:23
Ja visst är det roligt!
Vad gäller Den Eventyrlige så tolka jag det som att han ser ut av vara "dressed för success" - "putting on the ritz" ect - alltså en som ska ut på vift och har bästa kostymen (pälsen) på...
Detta för att domardamen var så lyrisk.
Maud
14 september 2010 10:56
Underbart!Det är ju huvudetpå spiken! Han är helt ljuvlig!