Husse är på domaruppdrag, matte ägnar dagen åt djurskötsel... speciell uppmärksamhet då åt nykomlingarna, Felix och Marinas katter.

Felix katt Lillen är ett socialt geni, även för att vara en exotic - korthårig perserkatt om min olärda beskrivning tillåts...

Lillen tycker det är vansinnigt spännande att bo här! Man kan promenera fram och tillbaka på skrivbordet, parkera sig på datorn, klättra runt i möblemanget, försöka bryta sig in i proppskåpet eller kika på djurlivet utanför fönstret; småfåglar förstås och så hästarna - vilken sensation!

  MissD var inledningsvis betydligt mer fjär... Hon föredrog att studera de nya environgerna från en mer tillbakadragen position, Jag har en känsla av att hon betraktade "den nya människan" under kritiskt höjda ögonbryn. 

MissD är absolut ingen spatt-katt utan en värdig, väldigt kattig liten honkatt. Det tog tid att vinna hennes hjärta..

Men så bestämde hon sig för att personen i fråga - in charge of köttfärs och andra delicier - var värd en närmare bekantskap. Hon avancerade till att sitta närmare, ljudligt spinnande, sträckte fram sin lilla kattskalle och buffade med nosen. Man blir alldeles varm inombords! Tänk att vinna en liten katts förtroende, visst känns det fint?

Se här bildbevis från FaceBook!   Rein Mets med sin undersköna C Kopparkullen's Linda Isler "Lady Linda" på City Cat Club, Järna NOM Best In Show Female-Adult. En beundrare fick också vara med på bild... Vackra Linda ägs tillsammans med Allan Tark, som tagit fotot.

Visst syns det hur kul det är i Top Show-katternas underbara värld?  I LOVE it!

Den legendariska Black Jack i Hundsport - Stig Ahlberg - skrev en gång om att ringa in ordet spänning i en enda bild. Hans val var ett foto med tre engelska topphandlers - Joe Cartledge, Les Atkinson och Bob Barlow (tror jag det var) - på huk över varsin strävhårig foxterrier av ypperska kvalitet, väntande på domarens beslut. Yours Truly vill ju självklart inte vara sämre och visar här en kvintett fina katter med ägare, medan den populära och kunniga domaren Kristiina Rautio med vippan i högsta hugg ska besluta om nominering till BIS-panelen. Längst till höger vår egen Ormeryds Clint Eastwood med matte Marina.

   KKOJ, foto: Maria

Clintan och Marina fastnade på ytterligare en bild i samma serie. Obs den absoluta fokuseringen!    För den stolta (och okritiska) delägaren, dvs jag, är det absolut obegripligt att vår fina misse inte vinner ALLA spännande nomineringar!

--

Spännande är också att kika på september månads bloggstatistik. Ulvusbloggen har nu stadigt mer än 2.300 unika läsare. Det är lika många som utställare på en skapligt stor SKK-utställning - om nu jämförelsen tillåts...

Hjärtligt välkomna ska ni vara allesamman!

Idag står det i DN om sociala media och dess inverkan på Lifvet. Det verkar i mycket vara en generationsgrej. När Yours Truly växte upp var det få människor som skulle drömma om att avslöja vilket parti man röstat på. Valhemligheten var total. Detta för att man inte skulle bli utfryst av vissa delar i samhället eller  arbetslivet. Numera driver folk ogenerat kampanj på nätet. Det värsta som kan hända (om man talar om vilket parti man röstar på) är att tappa några vänner på FaceBook. Å andra sidan kan man operera under dold identitet, vilket praktiseras av nazister i slips.

- Ni svenskar har aldrig varit i krig. Det är därför som ni är så hysteriskt rädda och ängsliga, sa en god vän, född och uppvuxen i ett krigshärjat land.

- Sedan tror ni för mycket på vad era ledare säger.

Säkert ligger det mycket i det.

Vår efterkrigsgeneration föddes i skuggan av kalla kriget med mycket hysch-hysch; "en svensk tiger", "rättsröta" och "ryss-skräck". Senare tiders människor är mycket öppnare. På gott och ont. När det gäller verkligt stora grejor s.k strategier (företag, politik, medlemsorganisationer) är det mediastrateger som bestämmer vad som "får komma fram" - en utveckling som Yours Truly starkt ogillar. Av lätt insedda skäl.

"I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas i stället". Så skrev journalisten, författare och fristående kolumnisten Göran Rosenberg i en signerad ledare i DN för ett år sedan. Göran Rosenberg var den förste som för 30 år sedan satte mig på spåret angående informatörer och deras skadliga inverkan på korrekt mediarapportering och allmän opinionsbildning, demokrati om man så vill. För cirka 20 år sedan rasade striden i Journalistförbundet om den nya medlemskategorin "informatörer" verkligen hörde hemma i förbundet. Det gjorde de inte. Jag fick en gång erbjudande att bli informatör, jag sa nej. Det är inte min grej att sopa saker under mattan...

Rosenberg citerar ett anförande hållit för 40-årsjubilerande pr-chefer och informationsdirektörer:

"För fyrtio år sedan fanns inte ordet informatör i ordboken, än mindre orden mediehanterare eller mediestrateg. För fyrtio år sedan var samhället en medial oskuld. För fyrtio år sedan kunde miljoner människor få för sig att något omvälvande faktiskt hade hänt och dessutom få för sig att de faktiskt kunde göra något åt det. Idag är det svårare. Idag lever vi i ett genommedialiserat samhälle där inget verkligen har hänt om det inte hänt i medierna, där vad som synes ha hänt och där det som synes ha hänt i hög grad ligger i era (informatörernas) händer. Till för fyrtio år sedan gick det att verka utan att synas. Idag är att verka att synas. I den mån krisen inte syns är det för att så många verkar för att något annat ska synas i stället."