Den här bilden har Yours Truly inte en aning om när eller ens att den togs - eller för den delen vem som höll i kameran.

  Men... den visar den som äras kan och äras bör - nämligen Rasmus fantastiska mamma Ch Svedala Solveig Solros och hennes avelsgrupp på Stora Stockholm, vilken belönades med 1:a pris och Hederspris. Alla Solveig-valparna är CK-hundar (för den läsare som är obekant med begreppet betyder det att dagens domare bedömde hunden vara av certifikatkvalitet). Från vänster med respektive ägare Rasmus, Kjelle, Greta, William (Samuel) m uppfödare Anita och så mamma Solveig - alla med prefixet Svedala, of course.

  Stora Stockholm är ett måste! Så har det varit i nästan 50 år, de senaste 30 som reporter... Det ger inte så mycket utrymme för eget utställande, byngligt att ha hund med, etc... Men i år skulle det bli ett undantag... var det tänkt. Räknade ut att nya valpen var precis 9 månader, och...

Anmälan skickades in. Så långt var allt frid och fröjd.

Men ju närmare utställningen det gick, desto mer svalnade Yours Truly i mer än bokstavlig bemärkelse. Först och främst: adepten borde tränas! Hur och framför allt - var?

Halvmeterdjup snö överallt!

Vårt yngsta lilla barn är en varm tillskyndare en helg på Stora Stockholm. Ingrid har under årens lopp utvecklats till en fullfjädrad murvel och Årets Mässa är verksamhetens creme de la creme. En åsikt som mor iofs delar... Men... (slingrade sig Yours Truly).

Budskapet var kärvt, gav inte utrymme för kompromisser:

- Nåde dig om du larvar dig och skyller på nåt och kastar in handduken!

- Jamen, Rasmus då... Ska jag utsätta mig själv och domaren och stackars oövade Rasmus för ett ställe som Älvsjömässan! Va! Han kommer inte att ta ett steg, vi kommer att skämma ut oss (rasen? uppfödaren?)...

Men så var det En Annan Sak...

Någon Insiktsfull sa:

- Är du medveten om VEM som dömer såväl din ras som Best in Show?

Jo, Doktorn - läkaren humanisten kynologen världsresenären Göran Bodegård...

Not to be missed!

Hur det nu begav sig så förlitade sig Yours Truly på vad lille R lärt sig på valpkursen (long time forgotten...?) och på Rasmus eget solida och trygga temperament.

"Träningen" av utställningsföremålet  fick inskränkas till att stå på bordet en gång, få klorna klippta och pälsen borstad. Ett kycklinglår skars i lagoma rasmus-bitar och packades i ryggsäcken.

Sen sa vi: Ske Guds vilja!

Forden grävdes fram ur snön, den intet ont anande Rasmus installerade i baksätet, vi myrkröp genom snöyran på oplogade vägar, Ingrid hämtades. Vi var på gång!