Syftet med bloggens rapport från årets viktigaste kynologiska begivenhet är att visa hur det verkligen varit -"wie es eigentlich gewesen" och till och med hur det verkligen är. Inte bara att presentera slutresultatet av uppfödarmödorna, utan vägen dit. 

Samt inte minst att heja på vänner och tävlande som - möjligtvis till sin egen olycka(?) - blivit observerade. En av våra internationellt mest framstående domare, Dan Ericsson, var som vanligt flitigt i elden, nu som utställare med den äran. På lördagen blev hans egenuppfödda gula labradortik Ch Raglan Nickname fint placerad i gruppen - BIG-3! På söndagen fick skotsk terriertiken GB CH Brio Inquizitive BIG-2 med Dan "i snodden". Det måste vara fantastiskt att kunna visa resultatet av egen uppfödning på de allra främsta platserna och - som i fallet med skotten - avkomma till en tik som man med framgång exporterat. Mamman till dagens vinnare är nämligen dotter till sköna SE UCh GB Ch Raglan Rose Maiden, som blev BIS-2 på Cruft´s - svensk uppfödnings främsta framgång genom tiderna! Way to go...

På söndagen hade en annan av våra skickliga uppfödare/domare välförtjänta framgångar - igen! Johnny Andersson med sina Lundecocks shetland sheepdogs, blev högt placerad i stora ringen med sin fint presenterade sheltiegrupp och fick sedermera ur Svenska Kennelklubbens ordförandes hand mottaga priset som 3:a i tävlingen Årets Uppfödare. Den gode Johnny kom in i med sin kvartett shelties flott visade "single-handed" och måtte ha talanger a la åttarmad indisk tempeldanös... Andersson is an artful man...Så vitt Yours Truly kunde se lyckades den sportslige och sympatiske Andersson med bedriften att hålla koll på sina fyra hundar, härbärgera alla fina priser i famnen och - samtidigt! - applådera sina likaledes prisbemängda medtävlare! Årets Grej of the Day...

För egen del var Yours Truly otroligt nöjd med den egna adepten som gjorde "så bra ifrån sig" - hm... inget bra uttryck i hundsammanhang... trots minimala förberedelser. Funderade ett ögonblick på att avstå från störande av julefrid med ett kontroversiellt uttalande, men detta har Jäst I Själen en längre tid.... Så pang på rödbetan!

Från första stund har oombedda vi-som-kan-allt-are och internetvärldsmästare gnällt på min underbara Rasmus! Det är som man inte kan unna mig lyckan av en otroligt fin och trevlig valp... Varför? Jag bryr mig inte om era hundar och plockar inte sönder dem i molekyler...

Först var det färgen... vilket man dock numera slutat med då mycket av de vita tecknen "vuxit bort" - as predicted by Yours Truly... Som vet hur vita tecken beter sig pga lång erfarenhet som uppfödare av japanese chin...

Nu har rasfolket fått något nytt att förfasade sig över - storleken... 

- Jaha, tycker du deeet... svarar Yours Truly trankilt och går därifrån. Det beror väl på vad man jämför med...

Tänker på min barndoms västgötaspetsar. De var liksom lite mera...

Någon mycket erfaren raskunnig (exteriörbeskrivare) kommenterade bristen på substans hos vissa senare tiders modeller: Korna skrattar väl ihjäl sig...

Inte minst mot denna bakgrund är Rasmus ägare mycket belåten med att domaren mätte en del av västgötaspetsarna - bl.a min - och noga noterade i kritiken: korrekt storlek.

Slutsnackat?

Vad kan man då mer oja sig över? Jo, Rasmus har fortfarande lite valpmull runt magen. Det kan jag hålla med om. Man bör dock vare sig hårdbanta eller hårdmotionera en 9 månaders valp....

   Rasmus: Vadå tjock! Kan jag hjälpa att jag är välväxt...?