Lilla Mandy fick idag följa med hem till Marina för sitt nyårsbad och puts och ans. Han var jätteduktig - har bara badat en gång tidigare - och fann sig i såväl schamponering (urk!) som fön (helt OK). Eftersom kattungar har guldfiskminne så tog det inte längre tid än 30 sekunder innan Mandy var glad och lekte med roliga leksaker. Hela proceduren var hårdmarkerad av stora farbror Clint, som var mycket fundersam över att hans matte pysslar med en annan katt! Efter ett tag bestämde sig Clint för att den lilla taggiga blekfisen nog gick att umgås med...

Småning blev det vild jakt runt i lägenhet - julgranen! - med mera rundades. Obetalbara syner när Mandy försvann under bokhyllan och Clint fastnade med "axlarna".

Tack Marina - grooming-master - för expertvården! Visst blev han fin vår lille prins?

På julafton kom det här kortet...      ... från en i alla avseenden god vän... Det var nog med råge det finaste "julkortet" även om det inte sades ett knäpp om julen. Men desto mer om att Lifvet måtte väl vara mer än frusna rör, igloos på gården (översnöade bilar), mörker och kyla. Visst blir man glad, speciellt efter läsning av hälsningen som bilades den vackra bilden:

Kära vän,

Nu när midvintern är som mörkast och kallast och snödrivorna som djupast, kan jag inte låta bli att länga intensivt efter spirande, skir växtlighet och ljumma vindar – det rentav värker i kroppen av längtan efter känslan av nytt liv, frodighet och annalkande fägring. Inget illustrerar denna känsla bättre än drömmen om en uråldrig, kärleksfullt skött prunkande engelsk cottage garden!

Håll ut trots vinter och polaris – vi är snart där igen!

Tack käre vän för påminnelsen! Nu vänder det... som vi säger i kalla, mörka och höga Norden. Kände för att dela med mig av detta till alla läsare. Håll uuut!