To cause a diversion from doggy affairs and mysterious feuds we continue the study of Macbeth or The Scottish Play:
The theme of the play, according to G.R Elliot is that a "wicked intention must in the end produce wicked action unless it is not merely revoked by the protagonist's better feelings, but entirely eradicated by his inmost will, aided by Divine grace." This is seen most clearly in Act V, Scene 1, where the Doctor says, "More needs she the divine than the physician." It also seen throughout the play in Macbeth's murderous plots.  

Also rampant through the play is the idea of "Fair is foul, foul is fair." Basically, this means that appearances can be deceiving. What appears to be good can be bad, and this is seen in such things as the deceptive facade of Lady Macbeth and in the predictions of the witches.

The play as a variety of underlying motifs, such as the supernatural, the temptation of evil.
...whereof, as saith Ecclesiastes, "It is your portion under the sun"

  Finaste Clint & Mom

♥ Grand IC Ormeryds Clint Eastwood ♥ BIS-NOM Sunday Järva Kattklubb, Upplandsväsby 

Photo by courtesy Allan Tark

  ... heter Grand Int Ch Ormeryds Clint Eastwood och är en brunspotted perserhane - vår Star of the Day - på Järva Kattklubbs utställning på Infra City i Upplandsväsby. Därstädes fick Clintan högsta certifikatet - supreme cert - båda dagarna och blev dessutom BIS-nominerade till panel på söndagen. Hurra! Och är inte katten utmärkt och typisk och bilden rätt utsökt i sin nästan fullständiga symmetri..? Bara att konstatera att viss manlighet tål hur många paljetter och spetsar som helst... 

  Diamonds are a Girl´s Best Friends och Shit Happens är en dålig kombination... vilket visade sig... Gårdagen var horrible... ett praktexempel på Murphy's law: "Anything that can go wrong will go wrong".

Den redan skraltiga ekonomin undandrogs varje möjlighet till tillfrisknande... Till att börja med kom meddelande om att den tidning där man bespetsat sig på arbete nu sagt upp avtalet med redaktören och kommer förmodligen att gå i graven (tidningen - förhoppningsvis inte redaktören..). Sedan öppnandes ett brev som fick mottagarens nylle att vitna... Pga. det lättare handikapp som kallas dyskalkyli (dyslexi fast med siffror) lästes att man avkrävdes 17.350 kr - rena dråpslaget..! Nu var det inte riktigt så, utan 1.750 - genast mer hanterbart... men det visst Yours Truly inte då... så natten blev orolig. Den avkrävda betalningen är alltså kostnaden för omsättning av ett pantlån. Ja, ibland kan man vara tvungen att tillgripa sådana nödåtgärder. Detta kan hända Den Bäste och det gjorde det nu...

Sedan DN-anmälan lämnades in för ett år sedan så har det av naturliga skäl inte kännts riktigt bekvämt att arbeta för den organisation som sedan ska utreda och ta ställning till ens eventuella brott mot förbundets stadgar... Alltså har man helt frivilligt avstått från att ta uppdrag och därmed varit inkomstbefriad... skulle man man väl kunna uttrycka det som... Var kommer då diamanterna in, som antyds i rubriken...? Jo, dom är ju A Girl´s Best Friends och kan i stunder av nöd omsättas i likvida medel (Pantbanken). Eftersom just mina små vänner är såväl stora som fina (se ovan) så är de värda mycket pengar och dessa levde Yours Truly gott på under ett antal månader. Vilket kunde göras med gott samvete ity ljusare tider väntade runt hörnet i form av en spritt ny och underbar arbetsplats... Tiden gick... Dessvärre ser det ut som om den ljusnande framtid mörknat betänkligt... Byråkrati och icke förutsedda hinder sätter käppar i hjul, den externe finansiären kan mycket väl dra sig från valplatsen, dvs. arbetsplatsen. Jaha.

Det är det som kallas SHIT HAPPENS.

Upplevelse sägs vara tidens lösen... sådana som säljs a la (dyra) paketresor, vill säga... Pytt! Yours Truly har alltid fullt av upplevelser! Min värld finns inom mig. Would I ever forget...

Jag har aldrig åkt på någon turistresa med ordnad sightseeing eller slikt. Jag ordnar mina egen upplevelser... företrädesvis på de brittiska öarna, där det så att säga sitter i väggarna... Det är bara att parkera i någon stämningsfull hotellfoajé, arrangera gepäcket runt mig, och vips är man inne på brottets bana - åtminstone i fantasin! Ö-riket, med dess dimma, mystiska suckar i avlopp och otäta fönster, skuggor på regnsvepta gator, är som gjort för deckare.

 "... i vindens tjut hördes ljudet av hästhovar och gnisslet av hjul som skrapade mot trottoarkanten...! Tredje veckan i november, då det från fönstren på Baker Street knappt var möjligt att i den täta gula dimman över London se tvärs över gatan..." Sherlock Holmes!

T. ex. på anrika Brown´s Hotel I Mayfair kan man göra en doublé. Det är nämligen det hotell som Agatha Christie skildrar i "At Bertram´s Hotel" - boken läses och man bor mitt inne i handligen!

Något liknande gjorde jag på Ormond hotel i Dublins sköna stad. Ett helt kapitel i James Joyce´s Ulysses - världens bästa bok! - utspelar sig i baren på Ormond hotell precis mitt i Dublin, vid norra kajen av floden Liffey.   Jag tog genast in på hotellet, som visade sig vara otroligt påvert; en ensam glödlampa dinglade från taket, ledsamma grågröna väggar utan en enda tavla eller försök till dekoration, en ranglig säng och garderoben med en enda ståltrådsgalje och ett snöre att hänga sig i för den livströtte... (Lär dock ha blivit uppiffat på sistone..) Detta förtog ingalunda upplevelsen!   Här kunde jag ligga i sängen, bakom fördragna gardiner, och läsa precis hur Molly Bloom funderar över sitt kärleksliv i romanens berömda kaptitel som börja och slutat med "Yes!" Och samtidigt lyssna till S:t George´s klockor som ringer så betydelsefullt i romanen, höra måsarnas skrin och Liffey´s vågor klucka. Oöverträffat!   

Eller på andra sidan floden, finfina Shelbourne Hotel, byggt 1824, och sätta sig i den berömda Horseshoe Bar - förekommer i flera böcker - och bara avnjuta atmosfären. Och varför inte Gresham Hotel, mittemot The General Post Office, "...built in 1818 halfway along O'Connell Street (formerly Sackville street), the GPO (became a symbol of the 1916 Easter Rising...." alltså Påskupproret, den irländska revolutionen. Den världsberömde italienske tenoren Enrico Caruso sjöng från hotellets trappa...

Nu kom vi långt ifrån deckare i London...

Tillbaka till ordningen! Alltså, när jag på plats läser om verkliga och/eller diktade brott - då stiger jag fogligt in i de tristaste lokaler, beger mig till de ledsammaste miljöer, gottar mig åt alla trivialiteter som är förknippades med "mord i sinnet".

 När deckaren är slutläst, är det bara att kliva ut i verkligheten. Den duger gott! Som t.ex en råkall februarieftermiddag i London. Jag hade inget speciellt för mig, gick i en bokhandel på High Kensington St och fick tag i Pogertry av Shane MacGowan. Med den som karta var det bara att ge sig ut i London-kvällen:

"There the he-males and the she-males paraded in style

 And the old man with the money would flash you a smile..."

"Between the metal doors at Vine Street I was beaten and mauled

And they ruined my good looks for the old main drag..."

Upplevelser...

Oh så lär man sig hitta så bra! Andra svenska turister vallas som fårflockar, Yours Truly i London (ja, det är ju ett tag sen sist...) snodde omkring, mestadels till fots, dygnets alla timmar, i stort sett utan sömn, men utan att missa High Tea på något trevligt hotell...

Dessutom ser den här mildare perversionen ut att gå i arv! När Ingrid var i London gick hon i Jack The Rippers fotspår i de ruskiga kvarteren runt Whitechapel, där alla morden begicks... Och kunde beskriva det i ett reportage i tidningen Brukshunden. Eh.. hurdå? Jo, i jakten på mördaren användes för första gången spårhundar. En av blodhundarna hette Barnaby, vilken fick ge namnet till the Chief Inspector i populära TV-serien Midsomer Murders. Så nu vet ni det!

Detta inlägg betecknar en milstolpe på min bana som bloggare. Det är skriven med blod. Det är skriet från en själ lika uppriven av Ödets illvilja som starten på rapportbanans A-station - där fick jag till det...!

Min klena berättarkonst saknar ord för de lidande Yours Truly genomgått det senaste året. Från den stund då den undrande mottagaren sprättade upp det första kuvertet med äckelframkallande innehåll har Lifvet framsläpats i ett tröstlöst motlut.... Ord är så futtiga... här har konstnären ett övertag över journalisten. Vore jag tecknare, skulle jag avbilda reaktionen på kuvertöppnandet med Yours Truly i färd med att ramla baklänges med fötterna ihop och med slutna ögon och låta en streckad halvcirkelformad linje markera riktningen av fallet samt sätta ett par stjärnor över kuvertmottagarens huvud för att ange total kollaps...

Ej att undra på att mottagaren kastat sig av och an på kudden under sömnlösa nätter och måste sy in alla byxor i midjan (vilket iofs har varit bra). Det kom fler kuvert... med krav på preciseringar och yttranden och Hin Håle i vattenglaset... Världen, nyss så löftesrik och vacker, blev grå och fylld av nya farligheter... Även om Yours Truly förvisso inte brukar sakna ord, tvivlas på att man haft hjärta att skildra dem för den intet ont anande läsekretsen. Det är nog gott och väl att väcka medlidande och fasa - Aristoteles rekommendera det som minnesgoda kanske känner till - men det får i alla fall finnas gränser. I de gamla grekiska tragedierna var det en orygglig regel att de värsta gräsligheterna skulle utspelas bakom kulisserna - Yours Truly ämnar följa denna gyllene princip. Det må räcka med att säga att det varit en prövosam tid...

Damokles svärd dinglar fortfarande... Jag blev alltså anmäld till Disciplinnämnden... fallet är inte avgjort - än..

Till det förbjudna och därför lockande hör att i journalistik och vid historiska studier syssla med "om". Om Carl den tolfte inte blivit skjuten i Norge, vad hade då hänt? Han hade skjutits någon annan stans, kan det svaras. Om inte chauffören som körde bilen kört fel och tvingats att backa runt ett hörn, så att Princip kommit i läge för att mörda ärkehertigparet i Sarajevo den 28 juni 1914, hade det då blivit världskrig? Ja, går det alltid att svara, det hade kommit ändå genom dåtidens blandning av kapprustning och anarki.

Man kan alltså inte uppehålla sig vid hur det skulle ha gått "om" inte något hade inträffat. Det är jobbigt nog att hålla reda hur det verkligen gått. Som måttligt reflekterande människa frågar man sig då om det finns något alldeles kallt och lugnt sätt att beskriva händelseförlopp och sammanhang. Yours Truly envisas ändå med en rad frågor vilka alla börjar med "om". Om inte den där intervjun gjorts med SBK-ordföranden för tre år sedan - vilken handlade om ekonomi, rasansvar, MH, m.m (Brukshunden 08/7) - och som orsakade svår misstämning. Om "om" inte varit med hade jag kanske framhärdat och frågat ännu mer... Nu tre år senare så vet vi bättre; MU på gott och ont har visat sig ha en av ingen förutsedd sidoeffekt - påtalad av flera sakkunniga - hundarna blir helt enkelt för "lika" och därmed minskar användbarheten...

Och hur kan det komma sig att vissa saker äro ristade i sten? Som nu detta med MH som inte går att hantera på ett sakligt sätt. En tjänstehund (TJH) fungerar ypperligt och var nyligen med på en stor 4-dagarsövning med skott av AK-4, "bomber och granater", cirklande flygpan - storövning med nattförläggning och skott smattrade överallt vi fick gå långt,  klättrade över berg & staket över snår och hundarna skulle jobba och markera fiender. Medans dom sköt. Hunden jobbade jättebra. Sen på natten skulle vi gå på en bevakningsrunda med 2 säkrare bakom oss och det sköt hela tiden med AK-4. och dom kastade upp lysraketer. etc. 

Den utmärkta rasrepresentanten, massor med titlar, 18 cert, m.m får inte valphänvisning av rasklubben för sina valpar. Varför då?

Jo, hunden har ett brutet MH... Och klubben har naturligtvis genomfört MH (med kryss i rätta rutor) som krav. Vad är det för bokstavstroende som tagit över och som tillåts styra sina medlemmars liv? Man nyper sig i armen. 

Enligt vad som erfars så har även SKK insett detta... mentalvårdsorganet har ivf krympts...nu i höst detta Nådens år 2011

Jag började intressera mig för "det där" på uppmaning av en internationell toppdomare:

"Jag tycker att du ska intressera dig för collie..."

-- Varför då?

"Man håller på att förstöra en hel ras!"

-- Hur menar du?

"Det finns knappt en fin hund längre... Det är rackor vi ser! - och de som kommer in i ringen har ingen raskaraktär, aggressiva...

-- Men... hur kan detta vara möjligt? Collie är väl inte..?

"De kunniga uppfödarna förföljs och trakasseras! Det är en människa som jagar celebriteter... Ta och granska det här så får du se..."

Och så gjorde jag det.

Årren gick... Har fått några ovänner och många nya vänner. Det har blivit ett antal tidningsartiklar, många inlägg på bloggen och resulterat i en del annat. Fick kläm på att det fanns en ny sorts hundmänniska..

Om inte jag kommit att intressera mig för collie och den stora mediedebatten ang MH, vilket resulterade i en rad inlägg på ulvusbloggen (först) och sedan på den nyskapade colliebloggen, vilket i slutändan (kanske) bidrog till att den av SKK önskade opinionsbildningen inte gick i avsedd riktning.

   Utan istället skapades en annan opinion, inverkande bl.a på personvalen i SKK:s centralstyrelse plus en massa annat. Alltså, om inte "om" hade varit med, hur hade det då gått? Det vet så klart inte jag, någon kan svara att opinionsbildningen skett ändå. Men ändå... 

Det man kan fundera på är hur det kan komma sig att vår organisation är så besynnerlig skumögd och tungfotad. Och kan det verkligen var på så sätt att tillräckligt högt placerade personer har någon slags immunitet? Skiljer man på folk och folk? Blotta tanken borde vara så vämjelig att ledningen skulle göra allt för att inga funderingar i den vägen skulle kunna uppstå. Eller...

Som en luttrad spec klubb ordf yttrade: Tyvärr fungerar Disciplinnämden väldigt långsamt och ibland väldigt fort och fel. Vi fick en medlem uteslutning för doping efter att man ögonlyst och ställt ut 2 dagar senare.  Hur har kennelklubben råd att utesluta medlemmar som för första gången råkar göra fel utan att veta om det? Men domen blev ändrad till 6 mån utställningsförbud vilket är mer OK. 

Yours Truly känner till detta - ända in i skinnet... Igår 16 november var det ett år sedan journalisten fick en DN-anmälan på halsen som tack för ovanförmälda åvägabringade nit.  Nu skulle väl rätt bli rätt och saker och ting utredas grundligt..?

Forget it! Loppet är förmodligen redan kört... Skulle man väl ha fog för att tänka. Har fortfarande inte hört ett knäpp om vad "domen" blir.??? Ska det vara på detta viset? Ett års utdragen kinesisk tortyr för nybörjare...

Om "om" inte hade varit med...

Läste i en blogg följande:  kritik på mejlen för att det är för lite (lesbiskt) sex numer... Detta ang synpunkter på bloggens innehåll. Det är sanslöst... Som bloggskrivare bestämmer man faktiskt själv... det är det som är grejen! Yours Truly får också synpunkter när det inte sas levereras; lustifikationer om Lifvet på Landet, hundar, avel, SKK-kremlologi... Läsekretsen känner sig främmande inför Katter. Krig. Poesi. Jaha.

Dagens epistel är till viss del återanvändning, fast med liten men betydelsefull redigering... Då man numera tituleras ålderspensionär, ett förhållande som Yours Truly som klen åldring hittills varit mycket nöjd med. 

Vad gör då pensionister? Har ingen aning... Men efter att ha studerat omgivningarnas utbud av gamlingsaktiviteter så verkar stavgång vara grejen. Det är nog inget för mig...

Hade för länge sedan insett att jag aldrig mer kommer att kunna gå långpromenader. Ischias... Men p.g.a diverse svepskäl så har det visat sig att det lönar sig med s.k service av det lekamliga... Och si! varde ljus... ett halvår med ny hobby - Restaurering av Mig Själv - har givit fullt synbara förändringar (till det bättre) måste skyndsamt tilläggas. Blivit bra från ischiasen, tappat 10-12 kilo, kan plocka fram/köpa kläder 2 stlr mindre, börjat gympa - helt enkelt återupptagit de gamla färdigheterna i mår-bra-å-se-snygg-ut-branschen... ett förhållande som Yours Truly aldrig försummar att påpeka...därav den självbelåtna minen.. hehe...bättre Rik & Frisk...

än Fattig & Sjuk.. som för på pricken 12 månader sedan... Huga!

När man får ännu bättre på fötter så ska det bli manikyr, pedikyr (fotvård), face-behandling, massage samt årskort på Badhuset! Yes!  

  Ägnar förvisso tid åt den käraste sysselsättningen - spionera på mitt konto.   Där finns (förhållandevis) en förfärlig massa pengar. Detta har inte hänt sen fan var liten, så man kan jubla lite tyst för sig själv. Eja, Gud i det!  Dessutom får jag ännu mera pengar varje månad utan att behöva lyfta ett finger, bara så där... Splendid!

Kanske är det logiskt att Yours Truly nu förgyller My Precious Last Years med katt!    

Där är kära far och jag överens - för trots att han ägnat 30 år åt bruksdomeri (eller kanske just därför?) - insisteras på att umgänge med katt är en mer kultiverad form av husdjurshållning...

Tänker visst inte sluta jobba bara för att pensionen dråsar in varje månad. Yours Truly har nämligen upptäckt att det går utmärkt att arbeta med en katt i knät - behöver inte stödja med handen, (som med en valp) - nåldynan spärrar bara ut klorna och håller sig kvar!

Kanske tittar pensionärer på TV? Då är Yours Truly helt borta för här hänger man inte med och känner sig dessutom frågande, ja, rent av främmande inför utbudet...  Det är Idol och Bonde söker Svin och allt vad det är... Och skrik/pratprogram... usch! Vi har dessutom bara jord-TV och inga extrakanaler och ska inga flera ha! Har intalat mig att jag aldrig tittar på TV - programmen är för usla... Men detta är bara delvis sant; nyheter, dokumentärer, naturprogram, engelska och svenska deckare kan vara finfina grejer!  Favorit är polisprofessorn Leif G W Persson i Veckans Brott, (eller den kanske heter något annat nu) som igår kväll.    Not to be missed!

Glädjen med the World´s Cutest Kitten får det naturligt att röra om ordentligt... Lille creme exotic kattungen Mandy - Yffranes New Moon Rising - uppfödd & ägd tillsammans med Marina, har nu hunnit med att bli Champion, erövra 6 BIS och titeln Junior Winner, vara ledande Kitten under ett helt härligt år, etc -  

Det hela påminner om något, ja hela situationen har Yours Truly upplevt förr. Och så kom jag på det! Naturligtvis inte någon katt, katterfarenheten är ju begränsad... Men min allra mest framgångsrika hund, desutom av egen uppfödning, var pekingesen Int & Nord Ch Ulvus Ai-Ai Buff.   Och Mandy påminner så mycket om vår käre "Uffe"  - inte bara färgen, nosplaceringen, uttrycket, etc. utan just denna utstrålning...

Uffe hade också motigt i starten... Så här var det:

På den tiden det begav sig - för 30 år eller mer - då gjordes saker och ting med (stor) stil! Sålunda skulle ny stjärna hittas i alla pekingesers förlovade land - England! Fick möjlighet att göra en moderlivsimport, en tik av prima stam kom hit dräktig med en av Englands topphundar. Importen gjordes i samarbete med den sedermera välkände internationelle allround-domare Kenneth Edh. Valpkullen skulle födas här och så skedde utan problem. Men det tog inte lång stund att upptäcka att något var fundamentalt fel; valparna tog sig inte, pep och tynade bort. Mamman hade en infektion som överfördes till valparna. Tiken botades men för de små var det ingen räddning att få. En stor ljus hanvalp klarade sig dock och det blev Uffe. Han växte upp i tron att han var vackrast och bäst i hela världen!  

De band som den dramatiska uppväxten knöt mellan valpen och den tvåbenta "mamman" kunde ingenting ta kål på. Tillsammans var vi oslagbara! Det här är egenskaper som kommer väl till pass i utställningsringen. Det ska mycket till för att en liten pekingese ska stå och "äga" ringen, men det gjorde Uffe. Han blev nästan alltid högt placerad eller vann i dåtidens starka dvärghundsgrupp, han blev BIS på rasutställningar, BIS-2 specialklubb, Årets Pekingese, m.m Glory days!

Bilden från debuten på pekingeseutställning:

 Yours Truly med den självbelåtna minen hade sinnesnärvaro att sätta på sig BIS-valprosetten, nästa är Rita Franzén med bästa tik, i mitten arrangören Marina Reuterswärd, domare Kari Järvinen (Finland) och längst t. h. Kenneth Edh med sin BIS-vinnande Skarabergs-hane. Och är det inte fantastiskt att alla dessa människor fortfarande är aktiva i ring- och domaredansen! Those were the days...

 Och naturligtvis är det - då som nu - Gunnar Lindgren som tar de bästa bilderna!