photo by courtesy Gunnar Lindgren

 På något vis hamnade Ingrid & Lisbeth på Mässan iaf. trots att förutsättningarna icke var de bästa... Och där... hanns det med en hel del... Pussa BIS-domaren (länge och innerligt..)... tala om Höga Ting på ett intelligen sätt (vilket inte alltid är samma sak) med organisationens Mest Exekutiva Person... få höra samma person lova titta på Mitt Fall...(den ena av oss)  umgås med gamla å nya vänner å chefer och välgörare... nästan bli med valp...(den andra av oss) se ett härligt finalprogram med FCI:s 100-årsjubileum som tema och ringpersonnell utklädd till flyg-dito - karlarna kaptener å kvinnorna flygvärdinnor... dymedels cementerade alla gamla könsroller... hmmmm... samt förstås massor av vackra hundar... Hurra! Stockholm är värt en Mässa..

  Vilket År Detta har varit....! Ständigt växlande från Hopp till Förtvifvlan... i en evig vandring mellan Bårhus & Dårhus, samt - i förkommande fall - små tomtebloss av Lycka..! Som t. ex Some Ray of Sunshine into My Drab Life - vår första och hittills enda egenuppfödda kattunge Ch Yffranes New Moon Rising JW - Mandy, for his friends - med ytterligare en titel till sitt namn - JW, Junior Winner - 6 gånger Best in Show! Stolta stunder!  Vår Gullis är en korthårig perser, Exo (exotic) och av färgen e, (creme), uppfödd och ägd & älskad av Listbeth & Marina. Mandy är hela världens lille vän och charmar allamed en look som kan smälta en gråsten - kolla bara så förstår envar co-owners bedårade uppsyn! - nu även på screen saver på de mest oväntade ställen..  t.o.m. i Långt-Borti-Stan.. Big Deal!

Kvällens kort är resultatet av ett experiment - älskar experiment... av alla slag.. Hur ska man annars får reda på nåt..?hurdant foto blir det om en lagom uttråkad, kvinna 60+ ensam hemmavarande i ett gammalt hus i en kolsvart bygd på landet en decemberkväll går ut i mörkret riktar kameran mot huve´t - blundar och trycker av..? 

Då blir det så här:

Brunspotted perserhanen Grand IC Ormeryds Clint Eastwood - BIS-nominerad i helgen, presented to perfection by co-owner Marina. På fotot får även stormatte vara med.   Photo by courtesy Alla Tark

Det pågår f.n en TV-serie Allt för Sverige - om 10 amerikaner som söker sina svenska rötter..   Den följs med ivrigt intresse... av vad som framkommit är den inte bara trevlig och rolig - den uppfyller med råge alla förutfattade meningar om amerikaners mest framträdande egenskaper... kampglada, familjekära, romantiska, sentimentala - stora feta amerikanska tårar skvalar i varje avsnitt... Härligt! Det är egenskaper s0m jag gillar - härlig optimism och tro på den egna förmågan..    För Yours Truly  - uppvuxen i gamla Hagalund - tillbringades varje söndag på biomatinéer, ety man bodde längs med Råsundavägen i skärningspunkten mellan Thule, Castor och Savoy... Wilda Västerns hjältar var det manliga idealet.   Det passar undertecknad finfint som inte kan få nog av brak och dån och kärlek utan gräns... och så kommer kavalleriet inridande i bakgrunden...  

I nutid märks specifika amerikanska karaktärsegenskaper inte minst hos US Troops - battling the wars of others...

USA med världens starkaste krigsmakt har bakom sig amerikansk överlägsenhet inom alla område. Samt USA:s ovana från 1:a världskriget - aldrig utrotad - att gå i korståg för höga ideal - ej vanliga själviska och simpla erövringskrig. År 1944 kunde stridskrafterna i USA räknas i 11 miljoner man... Det är ohyggliga siffror, nästan lika många - 12 miljoner - som stupade i the Great War jorden över - alla män och de flesta i åldrarna 18 till 30 år.  

Samtidigt får man vara tacksam att USA lät sig övertalas att stå de allierade bi - i båda världskrigen... Alternativet törs man knappt tänka på...  det var faktiskt USA:s president Wilson som var först med att tala om demokrati, om små minoriteters bestämmanderätt, om att inte diktera en segrarfred...

Just nu kan krigsmaskinen US Forces sätta mer än en miljon man på fötter, för närvarande finns över 100.000 soldater enbart i Afghanistan. Där har militären lärt läxan från det olyckliga Vietnam-kriget... här utförs numera ett omfattande humanitärt arbete hos civilbefolkningen at War Zones... Resultaten kan man påminnas om  i dagarna av Afghanistan-konferensen i Bonn... 

Att vara kvinna bland Americans är oftast mycket trevligt - ivf om hjältarna kommer från The Wild West - Gallantry´s Last Bow...  

I denna unga nation - med sin friska och rastlösa vitalitet - har miljoner immigranter blivit fullfjädrade amerikaner från den stund de landstigit - de som överlevde vill säga - och vips tillägnat sig ideér och vanor i det nya landet och gjort dem till sina;

patriotism, familjevärden, hederslagar, knivskarpa gränser för vad som är en riktig karl och överdriven artighet mot kvinnan. 

Där finns nämligen denna tysta överenskommelse som gör amerikanskt liv så lyckligt... Kvinnorna vet att det land där männen, nöjda och oemotsagda, får vara ifred med att vara män, och ha sin egenkärlek orubbad i behåll, har alla förutsättningar att vara ett behagligt land för kvinnor att bo i. Därför gör kvinnor från vaggan till graven allt för att männen ka känna sig nöjda med sig själva, och de belåtna männen återgäldar detta rikligt genom att ägna kvinnorna sin hyllning och dyrkan. Det känns ovant sett med oskyldiga svenska ögon och hört med ännu ovanare svenska öron, men är mycket angenämt, ivf som omväxling. Alltså, jag är hellre "Honey" och "Sweetie" för en verklig man som håller upp dörrar och låter en går före i hissen - samt, i förkommande fall - i varje ögonblick är beredd att försvara mig med sitt liv (ivf ska det verka så...), än j---a kärring från en verbal kloak som dessutom kör över en med kundvagnen...

Min mor skulle, om hon fått leva, blivit 98 år idag. Då hadde kvinnor i Sverige inte rösträtt - bara en sådan sak... Lisa Maria Högman var född i Sommen i Småland och for, som så många flickor på den tiden, till Stockholm för att söka arbete. Lilla Lisa blev hembiträde hos flera högreståndspersoner och var, vad jag förstår, mycket duktig, prydlig och ordningssam i sitt arbete. När hon träffade en stilig karl och gifte sig, blev det uppvaktning från dåvarande arbetsgivare. Ett handskrivet kort finns kvar: "Lefve Brudparet! Familjen Billing".

O those were the days... Så sirligt uttryckte man sig ännu på 30-talet.

Kära lilla mamma! Du var alltid snäll och glad, sjöng och bakade. Du blev en underbar mormor för våra tre flickor. Jag ville jag vore som mor Lisa, jag tänker på Dig varje dag.