Direktlänk till inlägg 11 maj 2008
Kort deltidsrapport: valpen är iaf lugnare nu efter medicinering och så är Ada. Alltid något... Över huvud taget är en säker mammahund som Ada pålitligare med diagnos än världens alla veterinärer. Friska nöjda valpar - Ada dito, valp opasslig - Ada orolig, valp jättekrasslig - Ada stressad. Valpen har inte blivit sämre, men jag törs inte ta ut något i förskott. Vi får se hur det går...
Det har varit en jävelusisk vecka, bara elände:
* måndag: upptäcker ett växande och kliande födelsemärke på högst mig själv. Uppmanas av enträgna familjemedlemmar att söka bot på landstingets födelsemärkeskoll. Vårt sjukhus visar sig inte med på detta, kan få tid om tidigast 6 månader. Får ingen tid någon annanstans heller...
* torsdag: grundkursen ett fiasko, ivf för oss. Ingen vi-känsla, hundar slåss. Börjar överväga att dra oss ur... Men detta var bara början...
* onsdag: alla hundar får jättekräksjuka med allt vad det innebär. Stor kalabalik!
* torsdag: en av Adas valpar verkar dålig. Orolig och ångstfylld natt i väntan på veterinär.
* fredag: veterinären kommer hem tidigt på morgonen, undersökning, medicinering. Trots alla insatser dör 3 valpar under dagen.
* lördag: valparna begravs, vi börjar förbereda oss på ett liv efter detta. Sent på kvällen slutar den enda kvarvarande valpen plötsligt äta. Den har dittills var helt frisk och fin. Varför händer sådant alltid nattetid och under helger?
* söndag: blixtutryckning till veterinärkliniken, ny medicin plus näringslösning. Och där är vi nu. Kan något mer jävligt hända denna vecka? Vi var alla glada när den tog slut...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|