La belle époque "den vackra/ljuvliga epoken" är ett uttryck som uppstod efter första världskriget som avser tiden omkring 1890–1914 och återspeglar positiva samhällsförändringar och stämningar som tillväxt, sorglöshet, och framtidstro. Den är också ett nostalgisk tillbakablickande, främst i Frankriket. Uttrycket används även om samma period i Västeuropa som helhet.






I England är motsvarande tid den edwardianska; då efter dåvarande Prince of Wales, senare Edward VII. Många har hävdat att Edward betydde mycket för utrikespolitiken och allt för länge fått stå i skuggan av sin mor, drottning Victoria. Andra säger att bara en devot historieförfalskning kan tilldela den fete goddagspilten någon som helst betydelse. Hur som kan ingen bestrida hans roll för gentlemannaidealet vad gäller uppträdande och klädsel; alla dessa konventioner som är Englands styrka och frihet. Konventionerna går ut på friendliness, kindness, grace - to be a sport - lika oöversättbart som obegripligt för en annan kulturkrets. Edward anses ha varit ett socialt geni, en vänlig och behaglig man, alltid iklädd den högtidliga värdighet som mitt i hans utsvävningar gjorde honom så aktad och avhållen. Han kunde redan under livstiden glädja sig åt benämningen "Europas förste gentleman". Visserligen ägnade han sig ett helt liv åt de simplaste av nöjen; jagade fruntimmer, helst andras fruar, rökte cigarrer och försökte förskjuta sin maka, den milda och överseende Alexandra, vilken i sin tur tröstade sig med sina små älskade japanese chin. Edward umgicks med dåtidens alla uppburna skönheter; Lillie Langtry, Sarah Bernhard, han gynnade hästkapplöpningar och visste hur ordnar skulle bäras.






Jag tycker att Edward är sorgligt underskattad och bra mycket roligare än hans otroligt träiga föräldrar; Victoria och Albert.






Framför allt är den edwardianska perioden den vackraste av dem alla - Style!





"After the heaviness, clutter and dark colours of Victorian interiors, people wanted something new and cheerful. Edwardian style was a breath of fresh air." Den edwardianska perioden var framför allt elegans. Det här är en tid som jag kan överblicka, min mormor var ung... i slutet av perioden byggdes vårt hus...





Och allting hände då... Hundraser i egentlig mening definierades, kennelklubbar bildades, hundsporten tog sin början... Skotsk terrier började sitt segerttåg över världen...



Få se nu - Victoria levde, Gladstone kunde forfarande dundra i underhuset. Men det fanns en baksida... På 1880-talet smög Jack The Ripper omkring i dimman och västvärldens mest förfärliga slum runt Whitechapel och skar halsen av skörlevnadskvinnor. 1901 nedsteg Jack London i samma slum och skrev The Abyss, Avgrundens folk...





I de mer välsituerade kretsarna levdes livets glada dagar - aldrig har modet varit så elegant som då! Den här Hatten är från denna tid! Black silk velvet Edwardian hat with derby styling and beaded accent trimmed with dusty rose velvet bow...




Ack vad allt har inte hatten varit med om! Man kan fantisera om att den kanske bars då Persimmon vann, prinsen av Wales berömda kapplöpningshäst. Kanske ägde hattens bärarinna en skotte?




I min ungdom var var nästan alla framgångsrika utställningshundar terrier, gärna skotsk terrier... Skottar visades av damer i dräkt med brosch och hatt! Som relativt nybliven gamling ingår det min föreställningsvärld att jag borde ha hatt... Har gjort några valhänta försök i den vägen... Dessa strandar alltid på att Yours Truly har så stort huvud! Hattstorlekar är c:a 52 cm innermått, min skalle runt om är 57 cm. Så det är kört! Men så upptäckte jag edwardianska hattar - "a larger size for the larger hairstyles of the day"!




Eftersom den här underbara hatten passar precis så tycker jag faktiskt att den är min... "Vad ska du med den till?" hör jag redan den tråkiga och fantasilösa omgivningens kommentarer. Jo, jag jag kan titta på den, sätta den som prydnad på den huvud som Astrid skulpterade. Jag skulle kunna bära den - on special occasions... Jag skulle faktiskt kunna köpa den här hatten, bara så där. Den är ett par knapptryck bort, kostar visserligen lite mer än Oscar de la Ranta-dräkten, som man bespetsat sig på, när rikedom uppstår. Men det är häftigt med en hatt som är nästan dubbelt så gammal som en själv! Hatten har överlevt två världskrig och dito sekelskiften. Den har en tidlös charm... Quality! Det saknar jag idag...