... Ingrids recension av Husets hygien standards, fortsattes städningen med det som inte medhanns, dvs husfaderns music- och läshörna, där ingen obehörig får fingra! Nu har bemyndigande inhämtats och jag gav mig på alla tusentals kasetter, dvd:ar och hyllor med dammtrasa, dammsugare och bestämd uppsyn! Det blev riktigt bra!
Och så kom solen, så Yours Truly kände sig styrkt för nya stordåd... Grävde ett tag i Förskräckliga Vrån i mitt arbetsrum - och si! - här kom fram denna spånkoffert från början av förra seklet! En adresslapp var klistrad utanpå - Sommen stod det på den, samt ytterligare en lapp med Stockholm... Alltså, på 30-talet hade min mor packat sin lilla ränsel och polleterat den småländska spånkofferten med sin få ägodelar, satt sig på tåget till den stora staden och sökt arbete. Ack vad allt har inte den här kofferten varit med om! Och hade inte kära mor åkt till Stockholm, så hade hon inte träffat far, osv... Vi hade inte blivit till - och inga barn eller barnbarn heller!
I kofferten gjordes intressanta fynd; bl.a mina skolböcker från Hagalunds folkskola. Man blev sittande en stund... Undrans på att lilla Bette sågs som smått efterbliven! Det var först när den blyga skolflickan, som hade så svårt för sig, blev upptäckt, sedd och uppmuntrad av en förstående magister, som man vips blev geni... Och på den vägen är det!
Leve den goda läraren!

Yours Truly mår pyton idag... Nej det är inte någon definierbar opasslighet, bara allmänt illamående. Kanske beroende på ett alltför abrupt slut på helgens aktiviteter. Vid sitt besök efterfrågade Ingrid diverse tidskrifter och mappar från tidigare föreningsverksamhet. En del fick den händiga dottern tag på; en mapp med tidningsurklipp och liknande var utburen till lekstugan. Kul att ha kvar och minnas allt som hänt och förevarit! Men de efterfrågade tidskrifterna är fortfarande gömda någonstans... Jag har väl inte slängt dem? Ingrid efterlyste även ett visst klädesplagg. Kan det legat i den sopsäck som kördes bort dagen innan? Sådant gör mig fruktansvärt frustrerad... Jag älskar att ha ordning och koll, är mellan varven inte så duktig på just detta! Påminns om hur mycket som faktiskt finns kvar att göra av saneringsarbetet... För ev nytillkomna läsare orsakades detta av en översvämmning + takläckage för några år sedan. Bokstavligt talat allt i övervåningen blev mer eller mindre förstört, allt möblemang, kläder och persedlar fick dumpas, huller om buller, i det enda torra rummet - mitt arbetsrum. Och där blev det liggande i en oöverskådlig bröte, påminnande om bilder från tsunamikatastrofer och liknande. Det fanns så mycket akut att ta itu med, städning och friläggning av det hela fick ta sin lilla tid... Det hela underlättades inte direkt av en klämd nerv, vilken förhindrade all ryggböjning... Usch ja!



Igår var det lätt att vara uppåt, då sken solen och man kunde glädjas åt renskurade spisar, badrumsskåp och köksväggar! Idag är allt grått och då syns inte resultatet av helgens flit... Suck! Man blir deprimerad av vad som ska (måste!) göras... I vilken ända bör jag börja? Var finns allt?



Och hur ska det bli? Med det hela... Betalningskontot gapar fortfarande tomt som en höskulle i april! Det rent pekuniära resultatet av mina mödor lyser med sin frånvaro... Den Onde dvs Chefen har inga stålar, någon übernolla som skulle attestera är väl på semester/kurs eller sjuk.. Iofs inget ovanligt och penningarna dyker väl upp... Halva månaden har gått och beslutet om nya mobila krafter för husfadern rycker närmare. Yours Truly hade iofs en Plan med detta, men har ännu inte fått något besked från den eller de detta berör. Ovisshet! Vad jag hatar detta! Och hur ska det bli med den lille randige? Suck!



Kanske Klara vet? Det är vår kära hittekatt som i egna ögon är högsta hönset här, ivf är hon kontorschef i mitt arbetsrum och kommer alltid och gör mig sällskap, sitter i fönstret och kikar på vad jag gör.
- Matte är usel, säger jag. Hinner inte med någonting!
- Mjau, säger Klara och jamar medhåll, spinner och buffar med huvudet.
Alla mattes mödor vid datorn frambringar inte den minsta lilla mus, så efter en stund ledsnar katten och går därifrån. På sitt nattliga, kattliga, evigt ofattliga kattvis har Klara fullkomlig koll på tillvaron! Ack om man vore überkatt ändå...