Bror Jack och jag

Hörde häromdagens att en fin hane hade gjort bort sig och muttrat i ringen - ja det var väl mer än så - och alla var lika ledsna för det inträffade och det talas om rapporteringskoder och annat trist..

Lusten att lägga mig i blev övermäktig, inte minst då muttraren är lillebror till våran Jack.

Nu hör det till saken att jag minns slutet på 90-talet, då var det ett Herrans liv i vgs-ringen, särskilt i stora klasser med hanar. Där var hundar som uppenbarligen kände igen varandra och hade något otalt sedan gammalt. Det rycktes i kopplen och hundar togs avsides och fick en minnsbeta på något diskret ställe, jag såg det själv på en special. Det var inte trevligt. Fy! Vad jag tycker illa om slikt...

På en lilla Stockholmsutställning var det dags igen; en av rasens dressyr-förstå-sig-påare höll i kopplet på en annan persons hund. Den unga hanen stod för 3:e certet, men hade på sistone sabbat sina chanser via dåligt uppförande och utfall mot andra. Nu skulle alltså gossen få en läxa!

Jag såg inte hur det gick till, men uppenbarligen hade läxan utlärts, för hunden framfördes av sin ägare och såg ganska låg ut.

- Hur gick det? ropade förstå-sig-påaren.

- Jättebra! Sa ägaren. Han skötte sig toppen!

Men inte blev det något cert den dagen heller, för det får inte hundar som nästan kryper...

Hunden parkerades under bänken där jag satt och då märkte jag att han var väldigt rädd och darrade. Alldeles uppenbart hade detta att göra med den utdelade minnesbetan en stund tidigare. Jag hade sett hunden på morgonen och då var han glad och pigg.

Senare på dagen sa jag något harmset om det inträffade till en god vän, nyligen bortgångne Pekka Jäppinen, och nämnde detta om hundilska och att det ofta går vilt till i SBKraserna.

- Men då ska jag presentera dig för en kille som kan gå med en rottweiler i en sytråd! Sa den engagerade Dr Jäppinen och vi gick iväg till rottweilerringen, där den handlern Gerard O´Shea mycket riktig fick sin hund att stå och gå i fullständig harmoni, helt underbart att se faktiskt.

Slutet av historien blev en ny bekantskap, idé och tycke uppstod och det hela resulterade i Handlerskolan i Brukshunden, ett mycket uppskattade inslag i tidningen.

Jag ska i kommande blogg presentera väsentliga delarna av texten.
Fungerade det? Absolut! Det är alltid roligt att lära och Gerard O´Shea hade verkligen något nytt att lära ut.

När jag fick mina västgötaspetsar tränades de efter denna modell. Ingen har någonsin varit dum i ringen, utan varit pigga och uppmärksamma. De tre av mina som blivit champions erövrade sina titlar rätt omgående, om inte "på tre raka" så iaf utan att behöva hålla på och traggla i evigheter. Hur mycket är ett mångmila-championat värt?

Kom ifrån ämnet, men i morgon kommer första delen av Handlerskolan, Surprise! Detta från en som inte tycker det är så hysteriskt viktigt med handling...

Men det är motivationen och det är den som är grejen och som lärs in!

 

Nilla

8 juli 2009 13:21

Visst är det lite illa med hanar som muttrar, men helt ärligt, att skussa ihop en hög med hanar i en liten ring & tro att dom inte misstycker det minsta, är att begära för mycket tycker jag!

Det händer mycket dom imellan som vi människor missar, ögonkast, signaler, mätningar mellan sig, kanske har dom möts förut & helt enkelt inte gillat varann, sen har ju vissa ett oskick på att köra upp nosen i röva på hunden som går framför, om handlerna kunde lära sig att hålla avstånd & visa resepkt för varann i ringen så skulle det gå bättre!

Mina brukar sköta sig, men fasen har det hänt att både Rocky & Rex har muttrat till om nån hane har sniffat för länge eller blänger!! Det har nog ALLA med hanhundar råkat ut för nån gång!

Sen ska dom därimot inte gå igång på alla fyra & vara orediga och ej kontaktbara, eller vara rent hanilskna, eller som du påpekade tillstuvade innan dom går in!

Mvh Nilla

 

Annika

8 juli 2009 20:54

Hej !

Vill bara säga att mycket har med vem som håller i kopplet. Om hunden känner tillit och känner sig trygg ihop med sin förare så händer inte detta(åtminstånde inte i detta fall). Matte blir stressad , orolig då han muttrat innan i liknande situationer och detta känner naturligvis hunden av. En ond cirkel. Hunden upplever att den ska styra upp situationen när föraren uppenbarligen inte fixar detta.

Hade gett rådet redan i våras att de skulle hålla sig "hemma" till jag el. någon annan kunde hjälpa till att visa hunden om hon ville ut på utställning. Hunden och damen är mycket snälla och trevliga men i ringen funkar det tyvärr inte.

En uppsträckning(talat om att jag bestämmer) och med kontaktövningar innan utställningar har räckt för mig.

Det sista året upplevde matte dock att allt hon hade bättre koll, därav den dyrköpta resan på många sätt till Gotland.

Hundens framtid på utställning kan bara framtiden utvisa.

TRIST för alla inblandade !

Stolt uppfödare till denna fina hund, en uppfödare som DOCK INTE på något vis gillar liknande beteende vid utställningen och annan aktivitet oavsett vilken hund de än gäller.

 

Lisbeth

8 juli 2009 22:22

Annika, jag förstår precis hur du och ägaren känner er...

Det du säger i början är helt riktigt.
Så vitt jag förstår går det att träna och motivera hunden till ett annat beteende - Gerard O´Shea förklarar också varför ryck och tuffa tag är kontraproduktivt - allt blir vara värre, i vart fall nästa gång..

 

är med i klubben - måste vara anonym

8 juli 2009 22:48

Vet precis vilken människa som så gärna "hjälper till" med "uppfostran"
usch !
dom metoderna hör inte hemma här

 

Nilla

8 juli 2009 23:30

Håller med dig Annika, det hänger en del på vem som håller i kopplet! och det verkar som om det taslas en del om detta nu, men herregud, alla har vi väl haft hanhundar som har sagt i från & man kan väl inte döma ut en hund pga att den beter sig illa en gång!! Det kan väl alla göra! Även vi människor *LER*

Klart du ska vara stolt uppfödare!

Må den utan skuld kasta första stenen....

Mvh Nilla

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...