How can I thank you
For opening your heart to me
For trusting me with
your deepest feelings, your love
Your dreams
When we open up to one another
we are stripped naked
vulnerable, exposed, 
trusting one another not to take advantage
Thank you for loving me 
For not taking advantage of my vulnerability
As I give you My heart
I promise that I will treasure your heart
And guard your precious feelings
Always and forever
For I love you like no other / L L

Yo soy un hombre sincero De donde crecen las palmas Yo soy un hombre sincero De donde crecen las palmas Y antes de morirme quiero Echar mis versos del alma

Guantanamera Guajira Guantanamera Guantanamera Guajira Guantanamera Mi verso es de un verde claro Y de un carmin encendido Mi verso es de un verde claro Y de un carmin encendido Mi verso es un ciervo herido Que busca en el monte amparo

I am a truthful man from this land of palm trees Before dying I want to share these poems of my soul My verses are light green But they are also flaming red I cultivate a rose in June and in January For the sincere friend who gives me his hand And for the cruel one who would tear out this heart with which I live I do not cultivate thistles nor nettles I cultivate a white rose

Cultivo la rosa blanca En junio como en enero Qultivo la rosa blanca En junio como en enero Para el amigo sincero Que me da su mano franca Y para el cruel que me arranca El corazon con que vivo Y para el cruel que me arranca El corazon con que vivo Cardo ni ortiga cultivo Cultivo la rosa blanca

poem by Jose Marti

 För två år sedan hängde jag fortfarande upp mycket av mitt liv på hundar och hundvärlden - det gör jag av lätt insedda skäl inte längre... Då såg Yours Truly ut så här:

  Iaf skrev jag ett ilägg på bloggen under samma rubrik som dagens...

Ulvus blogg 2009-08-15: Yours Truly har blivit vis, så jag gör inte så många dumheter längre. Jag har ju ingenting att vara ängslig för längre. Det kan inget hända mig mer... Jag har kravlat mig genom riskzonen och farorna. Jag behöver inte vara rädd längre. Jag tycker fortfarande inte om höjder (precis som Churchill, hahaha..) gillar inte balkonger, stegar, broar, perronger - hålla sig på mitten med små rörelser, ändå inte kunna låta bli att försiktigt närma sig kanten... men jag är inte rädd för den heller.... Det känns som jag fått en extra chans i livet, faktiskt. Även Churchill - om vi nu ska forsera tankegången ytterligare - fick en ny chans. År 1931 skrev den svenske utrikeskorrespondenten Gustaf Hellström att Churchills tid var förbi. 1939 går Nazi-Tyskland in i Polen och Storbritannien förklarar Tyskland krig. 1940 blev Churchills stora år.

Mycket har hänt sedan detta förvisso tämligen optimistiska men aningslösa inlägg...Nu går jag på, nej skapar, broar, nu tas riktigt djärva kliv... Och precis som Churchill har jag fått mitt Krig, men inte på det sätt man föreställt sig... And My Finest Hour... Helt visst är det därför som jag nu är mindre stukad-försiktig-ängslig, bifogar bildbevis...Dagens Kort togs faktiskt i går kväll:

  Vilken tid i livet är (var) roligast? Även om den utmätta tiden framför en rimligen är fylld av Traps & Pitfalls... är det roligast nu, känns det som...