Vårt överdrivna behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror gör oss i praktiken bara allt räddare och snart helt livsoförmögna. Om detta har David Eberhard skrivit en viktig och avslöjande bok:

I trygghetsnarkomanernas land : Sverige och det nationella paniksyndromet 

Författaren menar att det har gått så långt att själva staten drabbats av panikångest och ger mängder av tankeväckande och provocerande argument för sin teori. Vi förbjuder allt som kan tänkas vara farligt men blir som följd alltmer rädda och oförmögna att hantera krissituationer.

Precis som panikpatienten ser faror i allt som faktiskt kan vara farligt men sällan är det, har landet Sverige ett överdrivet behov av trygghet och kontroll när vi snarare behöver arbete, husrum och kärlek.

Paniksyndromet på individnivå leder ofta till total handlingsförlamning, och Eberhard menar att man faktiskt kan se de svenska myndigheternas bristande handlingskraft vid tsunamikatastrofen som ett uttryck för det nationella paniksyndromet. Han driver och prövar sin tes och drar fram mängder av exempel, alltifrån säkerhetsbälten och cykelhjälmar till curlingföräldrar och förbud mot djungelolja.

Vad jag avskyr detta hukande, denna ängsliga korrekthet... Usch! Folk har inte mer ruter i sig än en knippe påskliljor... Och inget kan man och inget vågas..  det kan ju strida mot Regelverket - det heliga! - bevars... Jag har hört garanterat sanna historier om personal på s.k Boenden - den nya förvaringsformen för människor som tilldelats ngn bokstavskombination - alltså denna personal kan inte dra fram en spis för rengörning utan ringer lämplig(?) instans för hjälp... Folk förutses inte kunna tänka själva... och ängslas... över att göra "fel"... alltså blir det inget ansvarstagande..I slutändan sitter någon ansiktslös vålnand som ingen kommer åt...

  Hade bilden på soldaten som klappade katten varit svensk hade säkert någon kommit sättandes med ett Regelverk om smittspridning el.dyl Nu var det dessbättre inte så utan man kan glädja sig åt en absolut oemotståndlig och ömsint handling: Real men care for the Little Ones..