För första gången på evigheter kan jag gå som folk; framföra dammsugare, plocka upp grejor från golvet utan stöd, ha känsel i högerbenet, stå i 3 minuter, jobba längre än en halvtimme utan att behöva lägga mig raklång en stund, etc. Låsningen i korsryggen har släppt. Det är underbart! Den var lätt att få - quing! - så blev man Quasimodo - men attans så svår att bli av med. Först nu begriper jag hur ont det gjorde. En hel sommar tillbringade jag liggande i en soffa med benet hängande över kanten. Det var 2001 - ett Annus Horribilis! Tre månaders sjukskrivning tills jag upptäckte att sådana som jag - egenföretagare - inte kan vara sjukskrivna alls... Det vara bara att bita ihop och försöka ändå. Följdsjukdomarna blev många, för att inte tala om vilken dålig kondis man fick. Jag, som bevisligen kunnat springa en mil och det på skaplig tid - On a Good Day - blev nu andfådd av att gå till brevlådan. Och till råga på allt ett högt blodtryck som inte är av denna världen...Så kan det gå om man är arg och sitter i korsdrag!