Det artar sig... kan man väl säga. Imorse plingade det till i kassalådan - ka-tch-ing! - författarpenningen inkom lite tidigare än beräknat. Tack så mycket! Kommer att gå oavkortad till djurhållningen, när väl skattmasen fått sitt.Ute tjuter stormen, torrögd än så länge. Vi kurar inne och försöker hinna med så mycket som möjligt medans det finns lyse. I arla morgonstund upptäcktes att det ena av paret älsklingsörhänge saknades! Letade överallt, men tji. Första tanken var: attans! Nu kan jag inte dammsuga och idag är det fredag. Iofs ett utmärkt skäl att göra något roligare... Men jag ville väldigt gärna ha tillbaks örhänget. Det är unikt och har lite sentimentalt värde, köpte vid ett lyckosamt nedslag på Birger Jarlsgatan hos Ribbhagens (före Antikrundan). Hängena är av rosenstenar och blå emalj och konverterade från knappar på en 1700-talsdräkt. Metodiskt sökande med ficklampa, och si! där låg det i tryggt förvar i örngottet! Bravo!Djuren mår bra, även om en del av de äldre marsvinen ser lite skruttiga ut. Men än så länge hänger de med fint.Det enda som bekymrar är att Ada fått en liten förhårdnad på yttre könsdelarna. Nu har hon slickat på den, så att det blivit sårigt. Ho vet vad det är? Kan veterinären göra något? Ada ser inte sjuk ut på något annat sätt, men västgötaspetsar verkar gjorda av urberg. Skulle de se vissna ut så är det verkligt allvarligt!