Djuren tvättar, putsar och kliar varandra. Det är det sociala kitt som håller flocken samman, ganska nöjsamt att betrakta. Förra vintern när Dolly och Voice för första gången stod skavföttersa och kliade varandra, var det till min stora glädje det synliga tecknet på att de blivit verkliga polare! Det är tjänster och gentjänster, ett ömsesidigt förtroende kompisar emellan. Likadant är det hos människorna. En personlig bekännelse; Yours Truly är inte så bra på de sociala koderna, hos folk vill säga. Dels är man inte särskilt umgängessam (av födsel, ohejdad vanan, inte så mycket att göra åt), dels kan jag sällan uppbåda tillräckligt intresse för vad folk har för sig (sammanhänger förmodligen med det tidigare). Så då sitter man där; taktlös, klumpig och obildbar...

Precis samma sak hände Gunvald. Han och katten Ture satt tillsammans i soffan. Ture tyckte att Gunvald behövde snyggas till; började ordentligt tvätta hundens huvud och öron. När katten var nöjd med resultatet, sträckte han fram huvudet för att i sin tur bli putsad. Gunvald fattade inte ett knäpp. Den förväntade gentjänsten uteblev, Ture blev sur, bet Gunvald i örat och gick därifrån. Så kan det gå till i djurens värld och dessvärre också i människornas...