...betyder inte "Bastubad, herravdelningen", på klingande latin, utan det mer träiga
"En sund själ i en sund kropp" (Iuvenalis, död 128 e. Kr)...
Tänk om man skulle börja träna igen? Mest för att chocka såväl omgivning som kroppen. Yours Truly är nämligen utled på alla kommentarer från folk som inte träffat mig på några år; "nämen, Lisbeth! Så illa du går... Det beror på en nerv som är i kläm med åtföljande krokig rygg. Vadå, för ett par år sedan kunde jag inte gå alls, i vart fall inte längre än 50 meter utan att behöva sätta mig ner. Dagens tillstånd ser jag som ett fall framåt!
Jaha, och vad ska jag göra åt det då?
Då får man en störtskur av goda råd; anti-inflammatoriskt! (forget it, sabbar blodtrycket), dundermedicin i form av pain-killers! (kommer inte på fråga, man blir lummig och kan inte köra bil), sjukgymnast? (hm sist jag prövade blev det plågsam sträckbänk), sjukhuset? (efter en nära-döden-upplevelse är förhållandet till sjukvården svalt...), massage? låter trevligt men dyrt, kotknackare? (törs inte), ortoped? (dito).
Damma av de gamla löpardojjorna och springa på mjukt underlag? Värt att pröva, då bestämmer man över processen själv och kan sluta när det tar emot. Dessutom är det gratis! Vi får se...
Så alla välmenade, snälla tjata inte om min krokiga ofullkomlighet! Hör inte till den del av mänskligheten som älskar att älta sjukdomar, det stör min självbild...