Jaha, så har man då landat... Drottningdal ligger öde och stilla, det är knäpptyst runt Sigfridssons villa... Med detta menas att vi återgått till den vardagliga lunken. Känns lite avslaget efter helgens festivitas och resegalopp...



Dock - gårdagen gick Yours Truly enormt väl i händerna! Sköt som en känguru ur sängen, efter att ha kontemplerat en stund och i huv´et ordnat dagens uppgifter. Framåt lunchtid brukar en viss förstämning spridas; vanligtvis har denna att göra med att jag glömt att äta frukost, med främst beroende på insikten att jag inte kommer att hinna med hälften av vad som föresats. Men igår var det flyt!



Började med att kasta en kritisk blick på gården, beslöt att evakuera hästarna från nedra hagen och dess vattenpölar, så de går nu i den övre, vilken är mindre men med snö att rulla sig i och ännu inte söndertrampad. Splendid!


Avfirade å blogg jubilerande kära vänner.



Sedan tog jag itu med allt linne, som nu är tvättat, torkat, sorterat och vikt, samt instuvat i nya linneskåpet. Befanns att vi har in-i-helvetes många lakan; vita lakan, blå lakan, bruna(?) - ärvda lakan, med spetsar och monogram, broderier och hålsöm - tusentals timmars kärleksfull och förspild kvinnomöda, påslakan - rutiga, randiga, blommiga, påslakan med Mumin - specialiseringen kan drivas hur långt som helst! Och så örngott - dito! - handdukar, paradhandukar, frottéhanddukar, rubbet.



Allt är nu prydligt samt översiktligt. Så nöjd jag blev! T o m husfadern var imponerad. Uppmuntrad av framgången satte jag ingång med att sortera och slutförvara(?) alla KF- och kongresspärmar - fyller nu ett helt dokumentskåp. Släng skiten? Aldrig i livet! Här slängs ingenting... Yrkesmässig neurotiker som man är måste jag i varje sekund ha blykoll exakt vad som sades, gjordes och beslutades och varför - vad jag vet om hundorganisationer och dess historik är att missuppfattningar och önsketänkande florerar, det blir verklighetsglidningar som sedan metastaserar till gissningar och rop. Då gäller det att "gå till läggen" och kolla hur det gick till. Alltså sparas allt. Det tar plats... men kommer förr eller senare till användning.



Som grädde på moset kom så bilder på fin hund, man blev sittande med dem... Hjärtat slog en frivolt i bröstet! Vågar inte ta ut något i förskott, men tänk om... Undrans på att man inte sover om nätterna!



Det eventuella nytillskottet är vuxen och väluppfostrad - ja! Dessutom visade det sig även välmeriterad!



Visst vore det roligt med en valp, jag tycker så klart om valpar. Men en "färdig" eller i vart fall "påbörjad" hund har uppenbara poänger.



Skaffar man en valp så är det en oändlig startsträcka; uppfostran, rumsrenhet, koppel- och bilvana, socialisering, träning, gnagd inredning, kurs(?), mer träning, ringträning, m.m Jag förstår att husfadern kroknade vid insikten av vad rottweilern, som han i tankarna dröjt vid, skulle kosta i tid och möda - en utmaning á la Eigers nordsida.



Mitt eget K2-projekt då? Kan jag göra underverket rättvisa? Det återstår att se...



Måste först skaffa nya dojjor! De gamla har nämligen tagit slut! En hund som är van vid att gå dagliga långpromenader ska så klart förunnas att fortsätta med det. Dessutom har Yours Truly så dålig kondis så bara det är en utmärkt anledning att tvingas till nya friska tag! Gåingskor var det... Men först måste jag prata omkull far, vilken är intet ont anande och gladdes åt den husmoderliga fliten. En liten valp brukar gå att smussla in efter mild övertalning, en vuxen kan skapa ett styvnackat motstånd. Varför är karlar så tråkiga och fantasilösa? Min tillvaro är full av hindrande män...

--

PS Skottebloggen är uppdaterad! Inte så mycket nyheter, mer ett stämningsläge - har inte att göra med ovanstående rubrik... I skotterier är det uppåt värre!