Ja, det kan man ängsligt fråga sig... Far har åkt på julklappsturné till barnbarnsfamiljerna, Ingrid med vovvar till sina svärpäron i Nynäs. Hur som är huset sanerat och pyntat, hundar & hästar borstade, granen är klädd, klappar inslagna och påskrivna; förr hade vi en stor säck, nu är det bara en liten kasse. Skinkan preparerad efter konstens alla regler. Naturligtvis har Yours Truly i vanlig ordning gjort en jättepjäs, lagom för en hungrig trebarnsfamilj. Fast i år blir det bara vi, far och jag. För första gången är vi utan "småbarnen" i jul. En märklig känsla... Då har jag ändå aldrig varit en överbeskyddande morsan som har svårt att släppa taget. Tvärtom, det har känts sunt och naturligt att barnen står på egna ben, skaffat eget boende och familj. Det har vi understött och det kraftigaste! Men i alla fall... Har lovat att dela vår jätteskinka itu och donera den ena biten till Ingrid och Ola!

Med barnen lite mer på avstånd behöver dessa inte månas om på samma vis som förr. Vännerna betyder mycket, ja, mer för varje dag som går. En hälsning till alla mina kära vänner! Ingen nämnd och ingen glömd... Jag tänker på er varje dag!

När far dyker upp och hästar är matade och inställda, ska kan vi sätta oss till bords med alla tillbehör, inklusive Agnetas patenterade specialsill. Tack så mycket!

Och så kan tomten komma när som helst... God jul!