... sådana här?
För c:a 10 månader sedan skrev jag på bloggen - efter den hjärtslitande erfarenheten av att mista en hel kull i herpes:
"En person som känner mig väl frågade: Varför gjorde du så här? Det var inte likt dig!


- Va! Hur då?


- Jo, du har gått ut med den här kullen, lagt ut dem på hemsida och blogg. Det brukar du inte göra...


Så sant. Kalla det skrock eller vad som helst. Yours Truly är lite ambivalent till att prata och redovisa det som ännu icke är. Man ska inte utmana Ödet.


* Typ; du skall icke förhäva dig.


* Inga träd växer upp i himlen.


* Du skall framför allt icke taga saker och ting för givna.


* Pladdrar man för mycket om det man håller på med så blir det inte av.


Det här är en välkänd regel för journalister/författare. Går man ut med sitt jobb eller den nya boken, så går det mesta i stå. Och nu gjorde jag precis tvärt om. Det ska inte upprepas.


Blir det någon mer kull kommer den att vara norra Europas hemligaste. För säkerhets skull." Vi får se hur det går...För det är ju liksom själva Meningen med det hela...Hur var det nu:Utan valpar och allt söttär väl livet hälften dött!

Slaget om collie rasar vidare. Senaste turer är en skrivelse från 63 uppfödare ang MH, vilket kontrades via hastigt internetupprop med en ihoprafsad motskrivelse från ett par hundra meningsmotståndare. CS:s beslut i frågan är vida spridd - hur nu detta gått till? - och ska här inte ytterligare kommenteras.























Om man ska gå efter hur argumenten formuleras - vad ska man annars ta till? - är det slående hur illa informerade, ja rent okunniga många av de hetaste debattörerna förefaller att vara:











* man har dålig kunskap om SKK-organisationen, procedurfrågor, beslutsgången och allmän vett och etikett.











* upprörande okunskap om colliens historik!











* det finns meriterade uppfödare som koketterar med att man inte kan standarden eller ivf inte bryr sig!











* kunskaperna, eller kanske man ska säga färdigheterna som brukstävlande verkar inte direkt överväldigande.











* Det mest upprörande är dock hatet - det förtärande, förblindande hatet mot alla och envar som har en mer moderat hållning i frågan om colliens grupp- och specialklubbstillhörighet. Inga sakliga argument biter!










De mest tunnelsynta är bara besjälade av denna enda brinnande fråga!











Det är svårt att förstå problemet.











Är det värsta som skulle kunna hända collien att den hamnade bland "sällskapshundarna"? - iofs knappast troligt. Eller att den följde med BC - gissningsvis border collie - till vallhundsklubben?











Skulle det på något sätt utesluta från vidare brukstävlande? Vad är det som hindrar?











Bruksprov är ju som bekant (numera) öppna för alla raser. Border collie är en av de mest aktiva OCH framgångsrika - på tävlingsbanan. Förra året vann bc 160 brukscert. Bc hade två svenska mästare på bruksprov och vann även SM i agility och lydnad.











Studerar man vidare SBK:s verksamhetsberättelse som nu finns på SBK:s hemsida, framgår att collie saknas helt i cert- eller mästerskapssammanhang... Detta ska föreställa en prioriterad verksamhet i collieklubben... Man får en annan bild av motsvarande i SCK...










Hur kan det komma sig? Collie gjorde ju bra i från sig förr, jag har själv sett det! Massor med gånger...










Var ligger felet? På hundarna, förarna, proven?










Mest för att tillfredsställa den egna nyfikenheten företogs en liten och högst ovetenskaplig undersökning: ett tiotal erfarna personer tillfrågades, c:a två av varje kategori - domare, provledare, uppfödare, instruktörer, ägare.










Det entydiga svaret är att förarna kommer alltför oförberedda till tävling. Det hjälper alltså inte att bara vilja. Man måste kunna lite också...





Devisen Collie Kan ändras till Collieförare Borde Kunna?





Var och en som vill ytterligare fördjupa sig i frågan rekommenderas att studera SCK:s hemsida - en dag när man känner sig stark... Allt tänkbart ang collie som går att mäta, väga och räkna sig till finns med. Inte bara valpkullar till hänvisning, utan självklart även dessa som inte får hänvisning, med kennelnamn och allt! Så att deras uppfödare ska få skämmas ytterligare för att man inte har rätt kryss i protokollet... Kan detta verkligen vara tillåtet enligt PUL?

Intet tillfälle försätts att ytterligare fördärva stämningen i föreningen. Man kan läsa lite SCK:s styrelses protokoll, t.ex nr  11 per den 11/1-09 under övriga frågor; diskussion att SCK  eventuellt skulle annonsera i HS  i anslutning till  den artikel  i febnr som orsakade tredje världskriget.





DEBATTINLÄGG OCH ANNONS:





Styrelsen  beslutar att inte annonsera i anslutning till debattinlägg i Hundsport.





Beslutas att tillskriva Xxxx och tacka för förslaget och samtidigt informera om att arbetet med att framhäva colliens positiva sidor pågår. (Collien Kan)





 Det framgår att SCK har mycket gott samarbete med artikelförfattaren och stöder vederbörande hela tiden.





 





Vidare apropos Collien Kan står det å protokoll att det behövs bilder på ekipage i arbete men ett problem är att många som tävlar med sin collie INTE ÄR MEDLEM I SCK !!!





Så förvånade vi blir...





Är det någon som funderar varför denna trevnadens högborg - alla goda och respektabla intentioner till trots - misslyckas i att attrahera de brukskunniga förarna?





















***









För att coola ner det hela visas stämingsfull oljemålning av två collie tillsammans, 1900, från en äldre Cristie´s katalog, London. Tack Madeleine.

"När man fattade det i och för sig riktiga beslutet att avveckla det stora invasionsförsvaret för för ett insatsförsvar, försäkrade ansvariga att Sverige skulle ha förmågan till återtagande, som det heter på militärspråk. Med viss förvarning skulle Sverige kunna rusta upp så att landet skulle kunna värjas mot angrepp." Så skrevs på ledarsidan i DN för något år sedan.

En minnesbild flimrar förbi... När MH - mentalbeskrivning . eller MUH som det då kallades - lanserades som ersättning till det gamla BOK-provet - eller bevaknings och karatärsprov som detta hette - var just återtagning ordet för dagen. Fast det var inte just någon som riktigt begrep vad det var frågan om...
I SBK:s verksamhetsberättelse 1998 står det följande: "Med totalförsvarets, främst Försvarsmakten, diskussioner om återtagning och tillväxt i den framtida organisationen har en modell för den framtida grundutbildningen av tjänstehundar, främst bevakningshundar, tagits fram. För att i en återtagningssituation ha beredskap och möjlighet till snabbutbildning av bevakningshundar har möjligheten att avtalsbinda ett antal Bevakningshundsinstruktör 2000 diskuterats."



Vad har då detta med MH att göra? Jo, MH var ett instrument som togs fram för att ha bättre koll på mentala egenskaper hos brukshundar. För att få bättre kartläggning blev MH obligatoriskt för registrering av brukshundsraser samt för att få tävla bruks. Under tiden har försvaret lagt ner sin verksamhet av stamhundar. Tanken var (är?) att dessa i en återtagningssituation ska kunna ersättas av hundar som MH-beskrivits.
Försvarsmakten har via MH-resultaten tillgång till information om vilka hundar som har lämpliga egenskaper för att kunna kallas till utbildning om lede Fi står för dörren. Begrep kongressfolket den text man beslutade om? Då - 1998? Ingen räckte iaf upp handen för att fråga...
Nu används MH inom långt fler raser än brukshundar, för att det "är bra för aveln". I helgen har SKV - Specialklubben för Västgötaspets årsmöte. MH kommer säkert att diskuteras eller ivf föredragas. Fast risken (chansen) att en västgötaspets ska inkallas under fanorna kanske inte är så överhängande. Men kanske en collie?

Såg på TV när nye ÖB Sverker Göransson emottog befälsstaven från avgående Håkan Styrén.



- Jag tar befälet! sa Göransson, kort och militäriskt. Det lät ju onekligen betryggande. Lycka till! Han får ett hopplöst jobb...



Jag observerade dock att nye ÖB ser trevlig ut och har glada ögon.



- Jag kanske får intervjua honom, tänkte jag och förlorade mig i minnen av generaler och likställda man mött...Må bekänna en viss svaghet för uniformerade personer, om inte annat för att det brukar vara en viss ordning i leden. Jag är en stillsam, introvert och (hoppas jag) fredligt sinnad person. Min värld finns inom mig. Men männen i uniform påminner om den svunna tid när Sverige fortfarande fungerade...



Under en tjusigare period av mitt liv hade jag i jobbet att göra med åtskilliga militärer, mest befälspersoner. Det var säreget och på många sätt fascinerande - så väsenskilt från min vanliga tillvaro. För det mesta gick det riktigt bra. Militärer vet inte riktigt hur de ska hantera fruntimmer, alltså fick jag rätt lösa tyglar och kunde styra upp det hela efter eget behag. Ack vad allt har man inte varit med om!



Jag har träffat många högre befäl och de är vanligtvis väldigt duktiga på sina jobb. Bäst - ur min synvinkel - var förre ÖB Bengt Gustavsson. Jag blev framknuffad till ÖB och frågade hur lång intervjuntid som kunde avsättas. "Får jag en kvart?"



- Du får så lång tid som det tar att röka en Gul Blend, sa Gustavsson, tände njutningsfullt sin cigg och smattrade som en kulspruta fram svensk försvarsstrategi, neutralitet och alliansfrihet, värnplikt, m.m



En man med ordning i skallen!



Jag har varit på ÖB/SÄK vid Lidingövägen i Stockholm och träffat en säkerhetsofficer som var så hemlig att han inte fanns namngiven inom byggnaden. Ämnet gällde samhällets sårbarhet. "Har du beredskap att överleva i ett samhälle där all el är utslagen?" frågade han strängt.



- Ja, sa jag sanningsenligt, ty jag är från Hagalund.



Han gav mig ett par små souvernier som minne, en penna och en anteckningsblock märkt "En svensk tiger".



Jag minns att ljuset på Lidingövägen gjorde ett märkligt intryck när jag steg ut från Högkvarteret...



Apropos överleva var jag på motsvarande försvarsanläggning på neutrala Irland. Min irländske fotograf blev till sin oerhörda förtrytelse infångad och förhörd, medan jag - "a foreign woman" - kunde röra mig fritt. Detta såg han som höjden av orättfärdighet.



- They put me under the light and grilled me, klagade han.



Jag har dansat med en Rikshemvärnschef.


Jag har t o m gråtit mot en generalsuniform, minns att epåletterna var vassa... Så här var det:



Hundens Dag på Gärdet i Stockholm. Hundar skulle hoppa fallskärm i närvaro av Flygvapenchefen med hustru. Det kom på min lott att ta hand om besökarna. Generalen hade en sammansatt namn av den sort som jag har svårt att komma ihåg. Därför hade jag namnet uppskrivet med kulspetspenna i handflatan. I kombination av handsvett och nervositet försvann texten tämligen omgående, men det hela gick bra ändå. Ända tills den stora paraden kom med polishästar i täten och så alla fina och duktiga hundar... Då brast det för Yours Truly! Sedan barnsben är jag utrustad med en gråtgen; jag gråter ofelbart vid högtidliga sammanhang, inte bara på begravningar utan rätt omgående i samband med parader och då speciellt sådana särskilt hjärtenupande med hästar och hundar. Det är något med dessa kloka och duktiga djur i människans tjänst, när de kommer troskyldigt skrittande i snörräta led: U-hu-ääh... Trolleriet fungerade och stora tårar rullade...



Flygvapenchefen tog känsloutbrottet med militär fattning:



- Jag förstår verkligen vad era hundar betyder för er!



Detta om generaler.

Hurdana är svenskar? Jo svenskar är ordentliga, duktiga och gillar konsensus. Konsensus betyder att en grupp är överens om något, även om det föreligger betydande åsiktsskillnader. Men så har man eminensen, alltså icke officiella rådgivare som har ett betydande inflytande. Evidensen - som borde råda - är ovedersägliga bevis.



Vill man raljera så skiljer sig evidensbaserad vetenskap från eminensbaserad just genom att processen för att ta fram evidensen är strukturerad och inte baserad på konsensus. Konsensus får man ta till när evidensen saknas.



Blir det för krångligt? Häng med bara, det här är viktigt!



Det enda som är bra med nationella kriser är att det plötsligt borde gå att diskuterar och tom överge gamla tillkorkade frågor, där konsensus råder. Som t ex vissa regler för registrering och vissa hälsoprogram för hundavel. Som t.ex HD. Här har man sedan långliga tider stöttat sig på mycken tro och lite vetenskap, fast det borde vara tvärt om, så många miljontals hundar som röntgats under ett halvt sekel. De tvingande reglerna ang höftledsröntgen är eminensbaserade - alltså tillkomna på rekommendation av SKK:s rådgivare.



Om vi tar t.ex schäfer, som är den mest genomröntgade hundras som finns, då trodde man så här för ett halvt sekel sedan:



Svenska Kennelklubbens tidskrift Hundsport 8-9/65 återger Dr Sachs´ artikel: ”Den snabbaste och säkraste vägen att befria schäferrasen från höftledsfel är naturligtvis att utvälja, dvs. till avel rekommendera, enbart sådana hundar som är röntgenologiskt fria från höftledsdysplasi. Vilka åtgärder som nu än tillgripes, blir det smärtsamt för många ägare av värdefulla hanhundar. Och dock är det nödvändigt.”---”Ingreppet måste en gång äga rum och om några år är allt övervunnet.”



Så såg man på saken för 45 år sedan. Nu är HD-bekämpning något som omfattar flertalet raser och en vida mer komplicerad fråga än enbart selektiva avelsåtgärder. 1968 röntgades 33,5% av alla schäfrar, av dessa var 57% ua. 1985 röntgades 54,2%, av dessa var 77% ua. 1992 röntgades 58,4%, av dessa var 80% ua. 1995 röntgades 45,9 , av dessa var 78% ua.



I Sverige krävs friröntgade föräldrar för att registrera en kull valpar av brukshundras, vilken schäfern tillhör. Har något blivit bättre? HD-statistiken under de fem senaste åren har pendlat mellan 26 – 33% schäfrar med HD-anmärkning.



Sug på det; var fjärde till var tredje schäfer faller ur aveln bort per automatik och detta varje år. Resultatet är en årlig utarmning av avelsbasen. I förlängningen ökar antalet sjukdomar, främst brister i immunförsvaret. Schäfer är en av de sjukaste raser som finns.



Har man då inte tagit till sig nyare tiders forskning och kunskap om orsakssammanhangen till HD? Uppenbarligen inte. För sådan saknas ej. På flera avelskonferenser har skelettprofessorn Jorunn Gröndalen från Norge redogjort för senaste forskningsrön:



Orsaksfaktorer till HD



Polygenetiskt 10-50 %



Kön, anatomi, muskelvolym, hormoner, växt, beteende, sjukdomar med mera är möjliga disponerade faktorer som är genetiskt betingade.



Miljöfaktorer är 50-90 %, såsom skador, sjukdomar, aktivitet, beteende, utfodring, vikt, växttakt.



Ändå fortsätter rasklubbar, avelskommittéer, avelsråd och i slutänden uppfödare att klamra sig fast vid föreställningar som har femtio år på nacken; man framhärdar med att se ledfel som uteslutande ett genetiskt betingat fel som eliminieras genom selektiv avel.



Huvudsaken är att konsensus får råda.

Senaste numret av Skottenytt i brevlådan - ojojoj vilket lyft för tidningen. Nya reaktören Helene Strömbom har gjort ett begåvat jättejobb med layout och utformning. Och så innehållet!

Hurra!

Här finns massor med intressant och läsvärt: skottar från när och fjärran, lite skottenostalgi, klokheter från skottehistoriens storheter, årsmöten, m.m

Mest intresse väckte dock en artikel av doc Bernt Klingeborn, forskare och adv chef på SVA; virusimmunologi samt infektionsbiologi. Artikeln handlar främst om demidicos. Därfinns också intressanta fakta om ivermectinkänslighet hos collie och om PRA, samt om den dödliga infektionssjukdomen FIP hos katter. Hur detta hänger ihop? Läs artkeln. Den bekräftar vad jag länge misstänkt!Om ni så bara i år läser en enda artikel om hundsjukdomar och hälsoprogram, så är den här den som bör studeras.

Stämmer det? När min mor var i samma ålder upplevde jag henne och tanter i motsvarande ålder som bottenlöst gamla. Snälla, rara, för det mesta kloka - men så att säga inte med i matchen längre. Hur är det då med en själv - med själva självet? Letar och jämkar och försöker att uppleva den där resignerade känslan av att bäst-före-datumet obeveklingen är passerat...

Misslyckas!

Yours Truly känner sig precis som vanligt - full av planer och projekt!

Ljuset har återvänt i tillvaron! För all illustrera detta glädjande faktum tog jag en bild av pelargonerna i sydfönstret.

Annars är vädret totalt omysigt; kallt och en mördande blåst. Ponnyerna galopperade precis förbi fönstret, en mäktig syn! De är visserligen bara tre men tillräckligt för att det ska bli flockkänsla - flygande manar, fladdrande tagel... Till och med Voice, som blir 20 år, kostade på sig att bocka och sparka bakut. Vårkänsla! Skall straxt gå ut och ge dem deras frukost.

Mina ögon är visserligen fortfarande kantade i skarpt rött - men nu pga av snålblåsten? Mtt livsmod har i alla fall återvänt!

Foto: Thiffany J


Design to Make a Differens - S U Ch - Super UCH, ägare & uppf Stall Mjälkärr


Men en magnifik bakåtspark får hingsten "Tiger" imagniärt demonstrera läsarnas reaktioner på avelspolicies och regler, vilka uppenbart kondenserats ur kombinationen konspiration och dumhet... Nu även inom dansk-svensk gårdhund!