Nu står glädjen högt i tak! Kl 19 hördes ett illjam utanför fönstret, jag störtar ut - och där står världens magraste och smutsigaste Ture vid liv!!!!! Han lät sig genast plockas upp, jamade och spann om vartannat. Och så hungrig han var/är!!! Han har nog förlorat uppemot halva kroppsvikten...
Stackare! Vad duktig han var som vågade sig fram och hittade hem, trots att han aldrig varit ute och det har varit storm, kallt regn och snö. Det verkar som han har insidan på benen och tassarna fulla med motorolja!? Vi har inte en aning om var han hållit hus under den dryga vecka sedan han försvann, men han var så glad att vara hemma, han får inte nog av att stryka sig mot oss människor och sina syskon och mamma Klara. Dessa har ju sörjt och saknat Ture under hela veckan, de har letat och kikat i garderober, under möbler, alla katter har hållit ihop. Det var helt rörande att se. Klara var t.o.m ute en sväng och kollade i stall och höbinge. Och så säger man att katter är solitära djur utan behov av sociala band och familj... Bror Viktor håller just nu på och tvättar huvudet på Ture...
Vi är så lyckliga att kära Ture är tillbaka om än i bedrövligt skick. Glädjens med oss!
Eva E
28 oktober 2010 20:10
Men vad skönt att höra! Pyssla nu om honom ordentligt, kanske även bra att ta en koll hos vet? Vad glad jag är för er skull.
Astrid
28 oktober 2010 20:18
Stort megagrattis från oss!
Kramar//Astrid
Jeanita
28 oktober 2010 20:52
Vad underbart att Ture Har kommit hem. Jag skall
ringa till"Beddis" Bibi ikväll och tala om den
fantastiska nyheten. Bibi har lagt av med datorn
så jag går in och letar efter det hon vill veta.
När jag talade om att Ture var försvunnen sa hon
att Bosse alltid talade om när du hjälpte dom att
få tillbaka sin katt Humlan som kom bort i samband
med en flytt. Krama Ture från oss alla.
Lisbeth
28 oktober 2010 21:48
JA! Tänkte just på det - ett av underverken i mitt liv.
Så här var det:
Bibbi hade mist sin kattunge, perser, sköldpadd/vit om jag minns rätt. De hade haft katten vid sommarstället någon mil härifrån. Katten hade varit borta tre månader och allt hopp var ute. Bibbi m familj skulle flytta till Falkenberg dagen därpå...
Då ringer vår granne i snickeriet - frågar om våra katter är inne - det är de.
- Jo ni har ju en sådan raskatt - det var vår birma Goliath. Älgjägarna - i den trakt där Bibbis familj hade sin stuga - hade sett en raskatt där - brun och svart o vit.
Då klack det till i mitt huvud! En sköldpadd/vit har ju de färgerna. Bara på chans ringde jag Bibbi som åkte ut till landet en sista gång. Ur en buske hoppade Humlan, tovig men vid liv!
Hälsa Bibbi och Bosse!
Ann-Sofie
28 oktober 2010 21:13
Å vad skönt att Ture hittat hem! Känner igen förtvivlan, vår egen -då-"statskisse" Luna försvann spårlöst via balkongen när vi bodde i lägenhet förra året, mitt i betongjungeln. Hon återfanns tack och lov senare men det var många klumpar i halsen och tårar i ögat innan hon kom tillbaka.
Ture fick sig säkert ett äventyr också... Får hålla i honom hårt nu ifall han fått mersmak på utelivet :-) Det fick nämligen Luna, hon stod troget och lurpassade på balkongdörren efter det!
http://collieforever.blogg.se
Maud
28 oktober 2010 21:22
Underbara nyheter! Fantastiskt att Ture kom hem efter en hel vecka! Rörande att hans mamma Klara letat efter honom! Gläds med er! Kram Maud
Duritzan
28 oktober 2010 21:38
UNDERBART!!!!
Att kolla efter nyheter om Ture har varit bland det första jag gjort på morgnarna och det sista jag gjort innan jag lagt mig. Klappa om honom från mig (fast vi inte känner varandra) och ge honom något extra gott. Fast det gör du säkert ändå...
Nu kan jag somna glad ikväll.
http://www.duritzans.se
Gudrun
28 oktober 2010 21:49
Så skönt!!
Dessa katter - dom är ljuvliga, men kan verkligen göra en förbi av oro. Våra, som har kattlucka och kommer och går som dom vill, brukar ha en storm und drang-period den sommar de är två år. Stor vånda i veckor! Hittills har alla hittat hem igen. Plupp var värst. Hon kom hem sent i november, mager som ett streck och inledde det hela med att bajsa ner hela Carl. Men lyckan var trots detta total - vi trodde att räven tagit henne. Sen dess är hon mycket stationär.. nästan innekatt.
Så skönt att Ture kom hem igen välbehållen. Han äter sig nog snabbt till normal storlek.
http://www.vastravegred.com
Maud Larsson
28 oktober 2010 22:12
Härligt! Ture hemma igen =0)va glad jag blir. Har liksom startat morgonen och innan"lopplåde dax" tittat in för att se om Ture kommit till rätta.
Maud och sockertopparna
Lisbeth
29 oktober 2010 08:52
Å Tures vägnar vill jag tacka för alla varma vänliga tankar, all uppmuntran och engagemang i vårt katt-trauma.
Kram kram
Ingrid, Ola, Viggo & Uno
29 oktober 2010 09:56
Hurra! Åh, vad vi är glada nu!
Marianne
29 oktober 2010 17:21
Åhh så glädjande att Ture nu är hemma igen. Hälsa honom lycka till med återhämtningen och tala om för honom att han är en kämpe och en överlevare, en riktig superkatt.
http://www.gatefields.se