Föda upp hundar - och andra husdjur för den delen, hästar, katter - vad är det? Jo, det är ett Hantverk - en kunskap på utdöende. Förr fanns det bara en målsättning - och då bortser jag från hundskojeriet, som naturligtvis florerade, då som nu - det vara att föda upp förstklassiga valpar. Man parade det bästa med det bästa och hoppades på det bästa - och så måste naturligtvis uppfödaren vara tillgänglig och självfallet också göra sitt bästa...

Nu är målsättningarna flera (ska återkomma till det!) och spretande åt olika håll... Samtidigt har förutsättningarna för hunduppfödning i grunden förändrats - på gott och ont, mest på ont verkar det som. Kennlar i den gamla stilen finns praktiskt taget inte längre... och inga hemmafruar... Idag har uppfödarna ett par hundar hemma och ett halvdussin på foder. En lösning för att få det daglig livspusslet att gå ihop, men idealiskt är det inte. Mycket av känslan i uppfödningen går förlorad, hurdan är egentligen den där tiken som man har på foder? - det kan bli tvister med fodervärdar, etc.

Numera tvingas uppfödare alltmer att förlita sig på trubbiga instrument som står till förfogande i form av meriter, hälsoundersökningar och tester, istället för den skickliga uppfödarens Fingerspiztgefühl.

Förr lärde sig intresserade ungdomar hantverket genom att gå i lära hos någon etablerad uppfödare, som kennelflicka/pojke; först i Sverige och med tiden kanske utomlands, i första hand då i England. På så vis fick ett ungt och ofördärvat sinne ovärderlig kunskap om hundar och hundsport så att säga inifrån.

Detta var något att stötta sig på när adepten sedan satte igång på egen hand.

Dagens uppfödare kommer igång sent, har inregistrerat kennelnamn utan att ha åstadkommit minsta lilla valp, men har genomgått Utbildning i SKK:s regi. Kunskap förutsätter dock förstådd information, men hur ska man kunna tillägna sig det? När det inte finns något levande att relatera till, bara kurslitteratur och kursledarens röst... All lärdom är bra, men kan ge en falsk säkerhetskänsla; "jag kan det här, det har jag papper och diplom på!" Det kan man inte! Vilket visar sig inte minst då man står med en krånglande avelshund, en krystande tik, en pipande nyfödd valp. Vad är normalt? För den här rasen? Åldern? Dagen? Timmen? Uppföderskan in spe får spader (ja, det är alltid en hon som det är frågan om, karlar tar av någon anledningen det mera piano)... Och så är karusellen igång, telefon till veterinärer och likställda. I värsta fall iltransport, valpar kommer i baksätet, tiken stressad, tar inte hand om småttingarna, mjölken sinar... tillägg? - magont, livshotande diarré... Vad som skulle ha blivit en lugnt och tryggt omhändertagande och välkomnande till livet, utmynnar i en dyrbar och ångestframkallande eländesspiral. Människor gör så oförståndiga saker med sina djur så man tar sig för pannan... Stackars tik! Arma valpar! Varför är det på detta viset? Vart tog hantverket vägen?

Ute rasar snöstormen, först torrögd, mitt på dagen kom snö... Man lever i kontrasternas värld. Tittar Yours Truly till höger syns detta Ute:  ... och lite senare på dagen:  Yours Truly gillar oväder - som det pervo man är... ju värre dess bättre faktiskt! Förmodligen ett resultat av en uppväxt i Gamla Hagalund, det ger en förhöjd livskänsla. Kan också ha ett samband med tio år på Barn-Gulag; den till socialtjänst förklädda barnmisshandel som med mysande välvilja omhuldades på 50-talet. Tja, man lärde sig ju ett och annat... och klev sålunda ut i Lifvet väl rustad mot katastrofer och tillbud av alla de slag...

(Detta Mörka Kapitel in The Life of Yours Truly har ej tidigare berörts, men nån gång måste det sägas...)

Det går ingen nöd på ponnyerna med sina tjocka pälsar, tror att de föredrar snö och kyla hellre än lera och regn. De kan också gå in i vindskydd om de vill, men just nu galopperade trion förbi fenstret - hästars variant av åkarbrasa? Dock ska de få gå in i stallet lite tidigare idag, ett par diskreta gnägg utanför signalerade att detta skulle vara uppskattat.

Ser jag till vänster, in mot rummet så är det definitivt Inne:    Mandrake älskar verkligen sin snälle storebror Lillen med den tjocka pälsen, speciellt när det är kallt....

... nu kom skatteåterbäringen (den förtida förvisso, men iaf)...    Livet är inte så tokigt ändå. Ute tjuter stormen men vedspisen brinner, inne är det varmt och skönt.  Har raskt satt igång att betala div räkningar o hedersskulder...

Den som är satt i skuld är inte fri - heter det ju - så nu känns frihetskänslan helt enorm!    Norra Europas piggaste och sötaste kattung leker med sina bollar runt mina fötter. Än lever Gud!

Se här vilken fin bild Felix har gjort av våra gullungar! Tack så mycket!   Det är kattungen Mandrake (Mandy) och hans halvbror Lillen som myser tillsammans. Det är skönt med gemensam kupé!

 Polisen har gripen en vit svensk man som misstänks skjuta på invandrare i Malmö. Gott så. Men det var andra skott i Malmö som satte sinnet i brand. MFF - di himmelsblå - är Svenska Mästare. Vackraste mål gör Agon Mehmeti. Jag är kär - eller med därmed besläktad känsla. Vilken lirare! Tunn som en rögad ål, ändå så gör han mål, Agon Mehmeti! Han kan göra allt med en boll. Och vilket leende!

Vore jag 50 år yngre skulle vips lämplige environger nässlas in, skaffa mig en likadan pojkvän (originalet vore väl inte att tänka på?) Och kunna vakna var morgon med detta leende. Men då saker och ting då är som de är så nöjer sig Yours Truly med att gotta sig åt att dryga, främlingsfientliga Skåne fått ett mästarlag där 15 av 20 spelare har namn som Mehmeti. Och världens mest djävulskt glädjestrålande leende.

  Husse försvann in till Staden med Rasmus...

Fick ett mail från mottagare av besöket, nämligen Ingrid. Detta vill jag så klart inte undanhålla läsekretsen:

Sådärja, nu kommer Far in och 

a) socialiserar Rasmus (dvs. går i stan och på konstiga ställen)

b) försvinner från huset en försvarlig tid (så Mor kan ägna sig åt vad-hon-nu-vill)

c) fikar hos sin bedårande dotter

Det blir väl bra? Nu hoppas jag att Mor i ett anfall av tacksamhet skriver "Ingrid är bäst och smartast" 100 gånger...med pennan i näsan.

Pussis!

Lilla I

PS På förekommen anledning bör påpekas att ovanstående ej indikerar någon huslig misstämning. Tvärtom! Men vissa Houseimprovements göres bäst i splendid isloation...

  Delar av den intelligenta läsekretsen har klagat... eller klagat å klagat...ivf mer eller mindre försynt ställt sig lite undrande:

 Varför handlar det bara en massa om katter? Jaja, kattungen är jättegullig... det var rena skräcken när Ture försvann! Men nu så kan man väl lägga detta bakom sig och (underförstått) bloggen kan "vara sig själv igen" - handlar om ditten och datten och hundar och uppfödning lite skk-kremlogi och annat - "som vi är vana vid"....

Nix - det tänker jag inte göra! Tvärtom var det ganska skönt att vara stinsen i Arlöv - han som pensionerades och sa de bevingade orden: Där går ett tåg och det ger jag fan i...

Yours Truly slipper att få en svärm på sig av obekanta som vill ha igång en "debatt" om saker man tror sig veta något om, samt (talar om mig själv nu) slipper bli karaktärsmördad två gånger om dan...

Men eftersom folk undrar så... varsågod - en snabb uppdatering:

* Alla hundar mår bra - sex västgötaspetsar (3 hanar (därav en valp) 3 tikar (därav en pensionär) + en tibetansk spaniel (sällskap). Hästarna mår också bra (3 ponnyer) - bäst att skynda sig att säga...

* Inga valpkullar planeras, det har saknats likvida medel. Ska man ha valpar ska det finnas minst ett femsiffrigt belopp undanlagt just för ändamålet och precis det har fallerat. Alltså ingen uppfödning.

* Angående hundvärlden i stort så har det inte saknats tankar typ "vadan och varthän" - samt en del om aktualiteter som icke får yppas och sådant som är deprimerande vilket är ungefär samma sak.

Det är lugnare och roligare med katt.

   Totalmys!

För en gångs skull är husfadern med maka hemma en helg samtidigt, man blir smått nervös när det dyker upp en mansperson i huset dagtid! Och här finns att göra för en händig karl... Hästarna har vandaliserat sin fina höhäck så den är nu lagad. Just nu promeneras hundar...

I väntan på resultat av något slag så får man nöja sig med att resenärerna i västerled iaf kommit fram ordentligt. Det lät taggat från Team Clintstone!

Yours Truly har mobilen i magfickan på högsta volym så man inte går miste om något...

Mandy är så käck och kavat att man glömmer bort att han faktiskt inte ens är 6 veckor. Han äter som en grävskopa men insisterad på att bli matad.

Yours Truly - en matautomat... Så fort jag sätter mig kommer kattungen skuttande och drar i byxbenet. Jag förstår att det är precis så här som pingvingföräldrarna känner sig när de landar efter en provianteringstur till havs. Deras tjocka unge pickar på föräldranäbben för att få något uppkräkt smaskens. Men jag har märkt att kattungen drar i byxbenet oavsett om han är hungrig eller ej. Så det är alltså den tvåbentes uppmärksamhet som han är mest sugen på. Han är nu full av (utspärrningsbara) klor och gör skäl för tillnamnet Långreven - hakar i överallt. Taggigt där med...

Mer taggigt; denna härliga helgdag kan äntligt och med gott samvete ägnas åt sådant borde gjorts under hela veckan, nämligen omplantering av blommor. Jag är värdelös på grönt men vill väldigt gärna ha fina blomster, så man framhärdar och försöker komma ihåg vad expertisen sagt... Mina vinterkaktusar har ertappats med knoppar. Så spännande! Att de skulle få så många blommor som sist är väl för mycket begärt, men det ser iaf lovande ut.