Fredagskväll. Den nyutnämnde exotickattungen Mandrake - Mandy for his friends - spinner kattgarn...   Marina, den ena halva av oss (persian & exotic) är på utflykt i västerled. Husse är på konsert. Matte är ensam med barnen... men det kan man inte ha något emot när sällskapet är så gulligt! Det är spännande att få följa en sådan här liten personlighet - nya färdigheter varje dag.

Andra bedrifter inom familjen - Ingrid och Ola medverkade till ett upprop mot rasism på Stora Torget - båda höll tal, Norrtelje Tidning gjorde reportage och fotade. Mor och far är otroligt stolta. Bravo!

Den så mirakulöst återkomna katten Ture (förmodligen instängd utan vatten och mat i över en vecka) har nu långsamt återhämtat sig.   Men än är det långt kvar till bror Viktors 8 kilo...

Alla katterna var glada att Ture kom hem och har månat om honom, mest då Viktor, som tvättar huvudet på Ture och gärna ligger nära sin lilla - numera tunna - bror. Det är värmande att se den inbördes tillgivenheten inom kattfamiljen.   

  Jo beundrarpost med presenter!

Idag kom ett knöligt brev med posten. Så spännande! Det öppnades med stort prassel - småkatterna mycket intresserade! Det befanns innehålla ett urgulligt brev ang Mandy, mamma MissD, Lillen, Clintan och alla andra katter som figurerat på bloggen. Plus en hel drös hemvirkade lekisbollar i olika storlekar. Så fint och så bra! Mandys andra leksaker är för ögonblicket bortbusade! Finns nog under någon soffa...

   På Mandys och de andra katternas samt egna vägnar - tack så mycket, Jeanita! Brevet uppskattas lika mycket som leksakerna!

  När jag var liten var Mandrake min favorit bland seriefigurer. Den eleganta magikern i det godas tjänst iförd slängkappa, frack och med tangorabatt och evigt välpomaderat hår. Han löste alla problem inför mina förtjusta 10-åringsögon på ett helt suveränt sätt: Mandrake gör en magisk gest...

Vips var de dumma och elaka människorna borta, rättvisan hade sin gång, problemen lösta och bovarna inburade. Ack hur jag önskade mig vara Mandrake!

När så vår kattunge Mandy visade sig vara en kattpojke och inte den hona som vi (jag!) felaktigt könsbestämt, ja, då står man där inför ett namnproblem... Flera fina förslag inkom från den engagerade läsekretsen. De flesta dock redan upptagna av andra djur och på så sätt oanvändbara. Gudrun löste det hela genom det geniala förslaget Mandrake, med Mandy som kallnamn - vilket Mandy redan var van vid. Perfekt! Tack Gudrun! Både Marina och jag tyckte det var en bra lösning.

Förra året den här tiden hade Yours Truly önskat sig ha något av Mandrakes magiska kraft! Saken var den att vi som jobbade på "förra" tidningen inte (längre) fick några pengar för arbetet. Pengarna hade nämligen tagit slut...

Detta var vedervärdiga omständigheter, men som det heter - jobbet måste göras... En handfull plikttrogna och nitiska murvlar stretade på - tidningen först! I slutändan och i praktiken innebar detta (vilket vi var väl medvetna om!) en kvartal utan lön... Det är en ansenlig tid - tänk efter: fjärdedel av året!

Det blev såklart surt efter! Alla har F-skatt innebärande att skatt och egenavgifter betalas efter en i förväg uträknade mall - oavsett om inkomsterna infinner sig eller ej. Jag skattade för intäkter som inte fanns. Skattmasen ville ha sitt - annars blir man av med F-skattsedel och då får man inga framtida jobb - eftersom ingen vill ha en A-skattande frilans... Har alltså betalat alldeles för mycket skatt. Man blev med tiden rätt fattig... För den som inte har erfarenheter av been hard up - eller - Going To The Dogs - kan jag tala om att det är hemskt!

Klagade min nöd för en mänsklig välgörare (som här ska förbli anonym). Den goda människan sa det förlösande orden: Begäran om förtida utbetalning av överskjutande skatt... Den kan man få tillbaka.

Igår kom beskedet från Skattemyndigheten - 40 (eller däromkring - siffrorna dansade inför mina förhäxade ögon...) friska lakan! Precis vad jag så väl behöver!

Det kändes som rena trolleriet... Tar inte ut något i förskott dock förrän guldet i säkerhet på mitt konto, men... visst kan man jubla lite tyst för sig själv! Pengar som jag inte visste att jag hade...

Mandrake hade gjort en magisk gest...

I dagens DN gratuleras programledaren och TV-personligheten Ola - "Myror i Brallan" m.m Han fyller 40 och säger "Äntligen!" och längtar att bli 70 - "då är man vis". Yours Truly håller med. Det är ingen vits med att vara ung och rosenkindad när man ständigt gör dumheter. Problem infaller dock när man är gamling OCH gör dumheter. Vad ska man då skylla på?

  Fadäsen med kattungen är det senaste. Att inte kunna pricka ett enda rätt av tre möjliga - kön, färg och hårlag - gick den s.k äran förnär. Det är bara för mycket för ett fragilt ego! Dumstrut på för resten av Lifvet eller i ivf veckan... Husse och matte har dock bestämt att Mandy får fortsätta att heta Mandy... Få se vad co-breeder säger om det... En av våra första katter - korsning perser och siames - var en urgullig svart ulltuss, en liten hona som döptes till Fanny. Med tiden blev Fanny en pojke och fick behålla namnet i 15 år. Och det gick bra. Det finns ju mängder av namn som passar båda könen; Kris och Kari och Kim... Så varför inte Mandy?

Var var jag?

Jo, den tålmodiga läsekretsen har undrat när det ska dyka upp något hund-nytt på bloggen, eller ivf annat än katter...

Kanske dags nu... skomakare bliv vid din läst, etc.

Nu är det på det här viset att vad som uppehållet sinnet är av sådan art att det inte passar sig att skriva om, knappt ens tänka på...

Dessutom - under förliden månad var det skönt att ha laga förfall och ta en paus från hunderiet...

Så man får väl revanschera sig och bjuda på ett verkligt scoop! För än är inte undrens tid förbi! Här finns absolut mentala spärrar att bryta ner, bastioner att rasa... Tänk vilket hårdnackat motstånd det var mot fawn-färgade franska doggar - nu går det ju hur bra som helst med frallor av sagda fina färg och världen går inte under för det.

Samma sak med långhåriga schäfrar som funnits sedan tidernas begynnelse - och som ingått som viktig ingrediens i skapandet av schäferhunden. Den trevliga långhåriga schäfrarna har föga överraskande envisats med att finnas till... Nu vips har FCI beslutat att långhårsschäfern är en egen ras! Och fort ska det gå - det hela gäller från 1 januari 2011. Hur det praktiskt ska fungera är väl inte helt kristallklart, men SBK får avelsansvar och det blir någon slags utsortering liknande "inmätning" för taxar och pudlar. Stamböcker sluts, så det går inte att para långhår med schäfer av vanligt hårlag. Specialklubben SBK (och indirekt den i SBK ingående rasklubben Schäferhundklubben) har inte fått vara med i matchen - det är bara att gilla läget... Iofs symptomatiskt då nuvarande ledning på intet sätt åvägabringat något intresse för avel och hundraser. Nuvarande mål för SBK:s raser enl verksamhetsplanen är reducerat till två områden - Mentalitet och Hälsa. Avelsansvar är rimligtvis åtskilligt mer än så. I praktiken är det logiskt att SBK blir en verksamhetsklubb - mycket tyder på det - och att avelsansvaret hamnar någon annanstans. 

Ja heter Mandy och är 5 veckor o 2 dar o ja är jätteduktig.

Kolla - kan gå på låda själv!   Å så knallar man målmedvetet därifrån till sin leklåda -   väljer noga:   

Min favvolekis är den gröna tygråttan.

Ja e med andra ord rätt duktig... Det är mer än man kan säga om de töntar jag bor med. Hör här - stormatte trodde att jag var perser. Det är fel! Sen sa hon att jag är creme. Det är (nog) också fel... Men värst av allt är att hon nu inte är så tvärsäker på nånting längre. Har börjat yra om - håll i er! - att jag ska döpas om och heta MALTE! 

Man känner bara för dra...

...dvs Felix katt som just nu bor här - är härmed avslöjad som kombo barnskötare och lekfarbror. Sekunderna innan tvättade han kattungen från nos till svanstipp. Sött! Det gör inget att TV-programmen är usla och vädret likaså. I det här hemmet finns underhållning non-stop...   

Finns det något bus?  En vippa - vad är det för en konstig pryl...? 

   Jag är en kolossalt farlig kattunge... obs de utspärrade klorna!

   Mandy 5 veckor är nu mycket pigg och sällskaplig. Hon kommer springande direkt när jag lockar med namn och kisse-kiss, ibland skuttande på tvären - obetalbart! Dessutom har hon börjat klättra till min stora förskräckelse. Idag var hon halvvägs uppför mitt byxben.