Jack och Pigge har slutat att kräkas och äter igen. Idamantes har tyvärr somnat in.Så är livet; Jack och Pigge är unga starka hundar, Idamantes var bara ett litet marsvin och i år äldre än de båda hundarna tillsammans. Men sorgligt är det i alla fall.Ingrid ringde och var skärrad, Kasper satt chockad i en pöl av blod! Kasper är hennes äldsta marsvin, en black roan teddy som levt ett äventyrligt liv. Vad hade då hänt den kära grisen? Uppenbarligen hade K kommit ihop sig med någon av burkompisarna - nafs! - och bettet tagit så illa i armhålan. Missdådaren, K:s egen son, var röd om mun! - och lika chockad han.Värme och vila ordinerades, fler telefonkontakter gav vid handen att K låg på sidan, helt apatisk. Behövde han vätska? Prova med kinakål, favvogottet. Och si, the old boy is on the mend! Ingrid höll upp telefonluren så jag fick höra hur K smaskade. Det var ju ett gott tecken!Kasper är nämligen en högst speciell gris; han har varit med om allt! Överlevt sellnic (en svår sjukdom som marsvin dör av om de inte behandlas i tid), ramlat ur buren och slagit av framtänderna, åkt cykelkorg, promenerat i sele på stadens gräsmattor, bitit en dum hund i nosen, varit i Mora...Förra året gjord K sitt sista? offentliga framträdande; som Jävul i maskeradklassen i Kallhäll. K stod högt på plattan, drog in magen och var mycket nöjd med att vara i centrum för uppmärksamheten. Dock har han med åren blivit tämligen tjock och hans fina röda tröja, som tidigare passade precis, fick hastigt få djupa slits i sidorna och även ärmhålen fick klippas upp. (Kasper: ja e inte tjock, ja har bara lågt plasserade lungor. De beror på att ja e så veltrenad. Min matte har gett mej en jetehög matskål, så ja gör armhevningar varje kvell). Kasper är det levande beviset på att marsvin inte är tråkiga, eller i bästa fall gulliga, utan tvärtom högst personliga och mycket trevliga djur!Kasper är inte så duktig på att skriva, för han har dubbla klor på framtassen, men brukar skicka mail till mig som alltid börjar: Tjena Stor-matte... Efter att ha varit temporärt indisponibel i 24 timmar är K ballaste grisen igen, dock inte längre snyggast, för han är ganska tufsig... Kasper: de e jobbit å sitta på bakbenen å putsa sig. En annan e ju nästan 7 bast å de e mycke för en gris...Kasper, ditt gamla odjur, skönt att höra att du är Dig Själv!

En skabbräv låg utanför Kvilundas ladugård. En stor fin räv, det var så synd om den. Jag knackade på hos Polis-Anna och bad att hon skulle skjuta räven och förkorta dess lidande.Imorse kräktes Jack - massor och många gånger. Jag sprang efter med skurhink och mopp och försökte tänka ut vad han drabbats av. Kräkandet fortsatte och detta utan att han ens gnagt på minsta lilla älgben! Veterinären nästa?Jag har tagit ställning i en viktig principiell fråga. Yes! Jag vet att jag har rätt och tänker framhärda och inte vika ner mig! Än så länge har min meningsmotståndare inte klart för sig min inställning och med lite tur så går detta att lösa - in good grace och with a minimum of personal pain...I annat fall blir konsekvenserna avsevärda... Us Sikessons never give in...I avvaktan på den intressanta händelseutvecklingen bidar jag tiden som en orm i en bod.Idamantes, en himalaya sheltie, har varit vissen några dagar, sitter uppburrad och har ätit dåligt. I morse ville han inte ens ha gurka, så det måste vara allvarligt.Storasyster Inger ringde och tillkännagav att stenen på familjegraven har tippat.Nu kräks också Pigge!It´s the portent of doom!

De senaste dagarna har har jag jobbat som en galning. Nu är det flyt, de gyllene orden rinner fram som sirap! Hösten är definitivt här, de tre stora askarna på framsidan har fällt sina löv och prasslar i gräsmattan. Tikarna har slutat löpa nu till all lycka, vovvarna kan vara tillsammans igen och alla är glada. Det blev ett puzzel innan var och en hade klämt ner sig på sin plats i soffan, men till slut var det stilla, allt som hördes var saliga suckar. Jag kokade en stor kastrull med älgben, Kerstins jaktlag sköt en stor tjur. Har beställt nya tömmar och draglinor, samt har pejl på en fin loksele. En bröstsele är mycket billigare men jag har egentligen aldrig förlikat helt med den. Ser inte riktigt tillförlitlig ut, men det beror ju naturligtvis på en massa annat. Lokselen låter hästen arbeta på ett mer naturligt sätt, menar jag. Så är det för för stora hästar i lantbruket, så det borde vara samma sak för ponnyer. Det viktigaste är dock är att selen skall sitta rätt och att dragtrycket kommer på rätt ställen. Tänk om pållen får skavsår? Det går ju inte an!Har lånat en ny bok av fru Reis, det är en tegelsten på 600 sidor om seriemördare i London. Vilket totalmys!

Måste göra något radikalt åt mitt utseende! Har inget val ity ny ID-bild måste tas. Bläh! Presskortet har gått ut och körkortet är på G. Är övertygad om att det inte räcker med Ärliga Blå Ögon på Banken. Posera för bilder av den egna personen är det värsta jag vet. Resultatet brukar bli Wanted Posters.Dessutom säger Ingrid att jag ser lite opålitlig ut, för jag har sneda tänder.Egentligen tycker jag att kvinnor/flickor ska ha långt hår. Just precis, det är min oomkullrunkeliga uppfattning; bort med stubb, små försiktigt uppklippta samt persianpälspermanenter! Men nu när alla tjejer, även Damer! är långhåriga och sveper med manar som gardiner, ja, då är det inte lika kul längre... Fick en ingivelse och tog fram gamla pudelsaxen. Snipp, snipp, så låg det en driva vid mina fötter! Resultatet borde naturligtvis vara förfärligt, men det blev faktiskt riktigt bra! Fick tom komplimanger från stilpoliser i omgivningen. Det var länge sedan någon sa något Sådant till mig!Frisör: Jag själv! Varannan månad sätter jag nu en toppluva på huv´et och klipper bort allt som sticker ut. Sen shampo & självtork, frisyren får locka sig bäst den vill. Det blir jättebra! Och framför allt gratis! Grämer mig att jag inte kommit på det tidigare...I femtio är har jag blivit klippt, stubbad, effilerad och duttad med. Det stackars håret har permanentats, slingats, färgats, papiljotterats, tuperats, flätats, satts upp och tagits ner, blankborstats och fluffats till utan att jag någonsin känt mig bekväm med resultatet. Förrän nu!Det är inte första gången som jag gör radikala ingrepp, naturligtvis inte för att behaga någon annan än Mig Själv! Om jag så operativt avlägsnar näsa och öron skulle husfadern inte märka någon skillnad, det är jag säker på. Hur som helst; när jag för tio år sedan blev mormor, så kom jag till INSIKT. En mormor KAN bara inte vara långhårig och rödhårig! Jag ville bli nobelt vithårig och se värdig ut, lättare sagt än gjort. Frisören klippte och klippte, men det gråhåriga blev inte gråhårigt på något snyggt sätt, man såg ut som en grävling! För att bättra på det hela fick håret bli blått. Yours Truly inträdde i sin Blåa Period. Effekten... tja, man väckte ju en viss uppmärksamhet... Framhärdade i ett par år, men blev trött på alla dumma kommentarer, så den fick bli det gamla lång och röda igen. Men det är ju inte så praktiskt, håret är ivägen som en efterhängsen karl. Flätan fastnade i Algots träns häromdan.Så nu är det klippt!

Jag är som en rådis i en Skinner-Box... Rastlösa rörelser mellan en rad punkter i tillvaron; den nordligaste utposten är Stallet i norr, den sydligaste är Norrtälje och Statoil. Däremellan irrar jag som Eneas på irrfärder för att uppfylla Whereof is My Portion Under The Sun.Igår var jag till Banken och betalte en massa pengar, kände den obeskrivliga tillfredställelsen som enbart Ett Gott Samvete kan förläna. Köpte höbalar och styrde kosan hemmåt. Då ringde mobilen; fru Reis satt strandsatt mitt i en valpning. Kunde jag införskaffa nödiga dagligvaror? Det var bara att vända bilen. "Jag är i Rosa Rummet," sa hon som en lady i ett Manor House. Var farao är det? Jag trevade runt i Kvilundas labyrinter. Så mindes jag var Paul bodde när han var nyanländ till Sverige. Det var 30 år sedan, kors vad tiden går! Och si, där var det. Ett sånt rart litet kryp-in, ett BB som gjort för en tibbe-mamma!Agneta ringde sen och berättade att hennes amerikanska champion Tigger blivit pappa igen, så han är duktig på många sätt! Grattis till kvintetten!

Jag hatar mitt liv! I morse när jag stod i duschen hördes ett Sla-Bang! Slet på mig kläder och tittade ut. En jättestor grävskopa var på väg in genom grinden! Glada hundar hoppade runt! Störtade ut och lyckades förhindra att Jack blev grävmaskinsmos. Hela gården var full med folk; från byggteknik, grävare, grannar! Det skulle grävas ett stort hål i hästhagen för anläggande av infiltrationsbrunn, m.m Folk slet upp stolparna i hästhagen! Meine feine Pferde-Koppel! O jerum jerum jerum! O quae mutatio rerum!I ock för sig visst jag ATT detta skulle ske, oklart när och hur. Det är lika värdelöst som att kunna ett telefonnummer på ett ungefär...När jag coolat ner mig visade det sig att avloppsexperterna var hyggligt folk, hälsade och tog i hand och talade pedagogiskt om hur det nya avloppet skulle materialiseras. Grävmaskinen grävde, prover togs på vatten mm. Sen återställdes ordningen och hålet grävdes igen. Puh!Det förde det goda med sig att grannen och jag kom överens om att med gemensamma krafter bygga ett nytt staket! Det blir en händelserik (och dyr!) höst!

För första gången på evigheter kan jag gå som folk; framföra dammsugare, plocka upp grejor från golvet utan stöd, ha känsel i högerbenet, stå i 3 minuter, jobba längre än en halvtimme utan att behöva lägga mig raklång en stund, etc. Låsningen i korsryggen har släppt. Det är underbart! Den var lätt att få - quing! - så blev man Quasimodo - men attans så svår att bli av med. Först nu begriper jag hur ont det gjorde. En hel sommar tillbringade jag liggande i en soffa med benet hängande över kanten. Det var 2001 - ett Annus Horribilis! Tre månaders sjukskrivning tills jag upptäckte att sådana som jag - egenföretagare - inte kan vara sjukskrivna alls... Det vara bara att bita ihop och försöka ändå. Följdsjukdomarna blev många, för att inte tala om vilken dålig kondis man fick. Jag, som bevisligen kunnat springa en mil och det på skaplig tid - On a Good Day - blev nu andfådd av att gå till brevlådan. Och till råga på allt ett högt blodtryck som inte är av denna världen...Så kan det gå om man är arg och sitter i korsdrag!

7.10 Ormeryds Emma, brunspotted perser - ser ut som en ozelotpälsmössa - tog sitt första cert idag! YES! Emma har 6 raka Junior-BIS och titeln Junior Winner.

Stort grattis till matte Marina och uppfödare Anna Lange!Ormeryds Emma tog sitt andra cert på Solvalla. Två cert på två dagar! Vilken doublé!
Grattis till Show-Team Emma!