Lilla I ringde nyss å löddrig mobiltelefon. Hon hade varit på jobbintervju, i Rimbo of all places... Det hade tydligen gått rätt bra, iaf skulle hon bjuda mor på lunch! Vilket trevligt förslag!
Jag kommer att medföra ett par 40-talsskor som Ingrid åtrår, engelska handsydda, en renkorv från Norrtälje marknad (nostalgi?), samt en hattask från mormor, såå piffig, röd med handtag och lås (låste man in hattar förr?). Hoppas äldreomsorgen i Rimbo betalar bra för kneget.
I´m waxing fat on their starvation, ha ha...
---
15.00 Vilken splendid dag! Just återkommen från besök i vår lilla stad. Fiskade upp Ingrid från busstationen. Hon bjöd mor på en förträfflig lunch, skaldjur & sallad, jättegott! Mätta och belåtna kunde vi ägna resten av eftermiddagen till inventering av diverse butiker, gamla favoriter och nya oupptäckta. Vi har precis samma smak (eller brist på smak?) men det visst vi redan tidigare, ha ha.... Det var länge sedan jag shoppade loss, har inte direkt funnits något behov de senaste åren. Förundrade oss över människor brist på hyfs. Är det ett nutidsfenomen? Ingen säger "ursäkta" om de stöter ihop, eller "tack" om man håller upp dörren. Är det bara vi som har manners?
Köpte varsitt plagg som gör oss undersköna. Vi var nog båda lika nöjda med vår dag.
En som var med då
5 oktober 2007 10:57
Nej, man låste inte in hattar på 40-50-talet men däremot så skickade man dom på tåg , tog med sig dom på kryssningar o.s.v så därför behovet att låsa in dyrgriparna. Särskilt som de kunnde ha varit designade av min mor som var hatt modiste
Var det renkorven som var handsydd?
Lisbeth
5 oktober 2007 14:48
Nej, då hade det stått i singularis ha ha, det var inte renkorvarna som var handsydda utan dojjorna.
En kollega till modistmor hade "Evas Atelje´, Norra Vägen 3" - det var vår hyresvärdinna som hade hattatelje i gårdsplanet. Tillbringade en massa tid där på 40-talet. Därav förtjusningen i en del bjäfs? En samtida kollega?
Vill gärna vara tillbaka
5 oktober 2007 18:24
Nähä, morsan var från småland men, både hon jag och de tre bröderna blev riktiga Stockhomare. Jag är nog en äkta söderböna, spätta och därefter en raggarbrud.
Kan inte säga att jag gillade "bjäfs" på den tiden eller även nu. Men, jag kommer ihåg morsans platådojjor. Platån var av kork. Fanken att man inte sparade sånt där. Säkert värt en förmögenhet nu. Också hennes hattpinnar och "grejen" hon satt tyget på och därefter ångade o donade. Såg ut som ett huvud med stora hål i för att sätta fingrarna i och hålla tag. Vaf hette det?
Nej som sagt, jag hade snäva svarta jeans på mej och jag menar snäva. Kompisen sydde ihop dem när de var på. Sen hade man kolsvarta målade ögon och vit/rosa läppstift. Håret var tuperat som sockervadd.
Va ball man trodde man va
Heja Elvis!
Ingrid
5 oktober 2007 19:09
Tack för en underbar dag, Mor!
Gud så roligt vi hade!!
Skorna passar perfekt, jag ska vårda dom ömt. Hattasken är jättefin, den ska stå i min stringhylla.
Och visst är det så att folk inte är vardagsartiga mot varann längre! Vad trist..tur att vi håller stilen.
Kramar
http://igurt.bloggagratis.se
Lisbeth
5 oktober 2007 22:32
Min mor var också småländska - tänk om vi är släkt - huga! Det skulle förklara allt!
Jag var inte spätta eller raggarbrud, jag hade bil själv... På så vis fick man massor av trevliga pojkvänner o chaufförer, he he.
Dessutom gillade jag Tommy Steel (då) annars stämmer det mesta.
Var rätt blyg (då också) men rätt ball ändå...
otroligt men sant
6 oktober 2007 08:42
Tro det eller ej men jag var också blyg innan jag blev omkring 17
Nästan sjukligt så. Folk trodde jag var konstig (gör väl fortfarande) men jag kunnde inte prata ordentligt för jag var så återhållsam. "gömde" mig bland djuren, så att säga. Sen har jag lidit av koncentrations svårigheter. SÅ, där finns förklarningar att hitta (skulle man vilja)
TOMMY STEEL!!!!!!!!!!! Vilken tönt :)