Astrid

12 maj 2008 06:38

Nej nej nej! Inte den sista också...

Jag kan inte påminna mig om att något har hänt tidigare att en hel kull har försvunnit för er...

Från och med nu kan det nog bara gå åt ett håll - uppåt...

Kramar/Astrid

Annie

12 maj 2008 07:10

Varmaste och innerligaste kramar, sänder jag er båda och husfadern

Maud

12 maj 2008 07:46

MEN SÅ SORGLIGT !DET BÖRJADE SÅ BRA...NU KAN DET INTE BLI VÄRRE.MINA VARMASTE KRAMAR TILL ER ALLA. MAUD

Ann-Christine

12 maj 2008 08:00

Det skär i hjärtat.
Tröstekramar till er alla.

Karin F

12 maj 2008 08:20

Beklagar förlusten, stackars er & stackars Ada som väl letar efter valparna nu när de är borta. Min goda vän och marsvinsuppfödarkollega var med om liknande hemsk upplevelse nyligen då hennes tik äntligen valpade efter tre "tomomgångar". Ingen kvar där heller...

Isabel

12 maj 2008 08:29

Detta är så hjärtskärande så det inte är sant!......en uppfödares mardröm. Önskade det fanns något jag kunde göra för att lindra er sorg men det ända jag kan göra är att skickar stora famnen till er och hoppas på att det lindrar lite.

Karin Ernflo

12 maj 2008 08:45

Sänder varma tankar till er alla i Ulvusfamiljen.

Helene J

12 maj 2008 09:23

Så oerhört trist och sorgligt. Jag känner verkligen med er.

Varma tankar och Kramar

Bitte

12 maj 2008 09:48

Detta är en mardröm som vi alla uppfödare är så rädda för ska hända våra valpar och tik!
Jag sörjer verkligen med er; Lisbeth och Ada och hela familjen.

Ingrid, Ola & Uno

12 maj 2008 09:48

Vi kan inget annat säga än att vi är fruktansvärt ledsna för er skull och att det som hänt är hemskt och orättvist.

Många kramar från oss

Madde

12 maj 2008 10:21

ÅHNEJ! :( Det här är för sorgligt!! Så orättvist mod Ada och er. Våra tankar är hos er, hela tiden. Sänder så mycket energi och tröst som jag kan. Kramar Madde och lillMoa.

Britta

12 maj 2008 10:56

Man blir tom, tom, tom - och måste stå ut med att se den lilla tiken, vars ögon bara frågar.
Jag har gjort resan själv - har under den här veckan återupplevt vartenda fasans ögonblick. Det är fyra år sedan, men jag glömmer det aldrig.
Lilla Ada, må du glömma fort...

Solan

12 maj 2008 11:31

Så fruktansvärt tråkigt!!
Har inga ord! Tiden läker alla sår, säger man, får hoppas att detta sker för er alla på Ulvus.

Nilla

12 maj 2008 12:11

FAN OCKSÅ!!! Förlåt svordomen, men det var det första som kom ur mig, fasen vad tråkigt, vad ska man säga, finns lixsom inge att säga.............Tycker uppriktigt synd om dig, Ada & Husse.

"Kramar om"


Nilla

Gudrun

12 maj 2008 15:47

Så sorgligt, så förfärligt sorgligt.
Varma trösttankar till er alla.

Annika

12 maj 2008 16:50

Det finns inga ord ........bara en djup tomhet!
Vi är många som följt er, lidit med, hoppats osv. osv. Ingen som inte varit där (tyvärr är vi flera som har detta) ja då kan man inte ens förstå hur hjälplös man känner sig i en sådan situation som denna. Man försöker hitta en förklaring, vad hade man kunnat göra annorlunda ...............kanske är det ett sätt att bearbeta ångesten, jag vet inte men jag har själv varit där men djup ångest och hjälplöshet..........och mycket tid efteråt att fundera.

STYRKEKRAMAR

Annika

elaina

13 maj 2008 23:35

NÄjj!
Usch, va sorgligt tragiskt...
KRAM,
:´0}