Direktlänk till inlägg 24 juli 2009
Det gnölas i högbrynta medier och annorstädes om det nutida gisslet - bloggarna - som "tagit över" i samhällsdebatten och i den demokratiska processen. Detta kan man inte göra så mycket åt, som Yours Truly ser det. Flertalet människor har dator, många "har sig liv" på nätet. Bloggen, med dess svagheter, har en överlägsen styrka. Den är snabb.
Sen kan man tycka bra eller illa om detta. Nu är det som det är och man får anpassa sig.
Jag har en blogg som är snart tre år. Den har varit ovanligt försigkommen, även om detta inte var syftet. Av 40.000 bloggar är den f.n den 40:e populäraste. Varje månad har c:a 3000 pers tagit sig tid att titta in här. Hjärtligt välkomna ska ni vara allesamman!
Jag kan för mitt liv inte förstå vad folk, de flesta för mig obekanta människor, kan finna för nöje i att läsa den smörja som plitas ner uteslutande för att roa mig själv. Men detta förpliktar.
Jag har nämligen fler bloggar... Dels skottebloggen, som startades för ett år sen som terapi i sorgen över mina fyra små valpar som dog. Ingrid hade precis blivit med skotte, så det var naturligt att fördjupa mig i den trevliga skotska terriern. Och det var och är en spännande resa; så mycket historia, fina hundar, intressanta människor!
I våras var det någon i kennelvärlden bevandrad som föreslog ett utökat intresse för en annan klassisk skotsk ras, nämligen den långhåriga collien. Gjorde så här och det öppnade en störtflod av mail och kommentarer. Det var helvetets förgård och helvetet hördes hela tiden!
För att "få bort" collien från hemmabloggen och allt vad därutöver var, så startades colliebloggen, vilken fortsättningsvis fört en livaktig tillvaro.
Men nu börjar man på något vis komma till vägs ände och moren har gjort sitt...
Dessutom har jag en till blogg; Golfmordet, som är en deckare. Den senare har försummats, inte för att uppslag fattats - hela intrigen, kapitel, synopsis, etc ligger klappat och klart ända till den spännande upplösningen som välplacerat kommer i de sista meningarna!. Men det ska ju vara bra också och det tar tid att plita ner, så golfmordet har fått ligga i träda.
Jag tänker inte avsluta någon av bloggarna - jag har ju lagt ner en del jobb på research etc så de får vara kvar på nätet. Men fortsättningsvis så blir det mesta skrivna här om mig och mitt och framför allt mina egna hundar. I varje fall känns det som om jag nu har något att berätta.
Rundar av med Ingrids skotte Viggo - Raglan Reform Club (foto från senaste resan, på hemväg i bilen med en trött Odetta).
Fritt efter Falstaff Fakir:
- Vi tog den allra, allra besta,
från korgen där och sade: "Här!
(O, din munstach, den kan mig fresta!)Den lille Viggo, du blefv oss kär!
Du är ej min egen - grymma öde!
Man ger mig hin - usch fy, jag svor!
Att snart jag dveljes bland de döde,
ack trista öde, visst jag tror!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
|||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 |
28 | 29 | 30 | 31 |
|||||
|