Fotot: Bitte Sjö SvenssonNär vi för första gången besökte Sänningegårdens kennel i akt och mening att titta på en valp ur Ella-Bellas kull, så ville jag så klart ha något med från Roslagen. Det blev ett par rotknölar med rosor - såg inte mycket ut för världen, ett par pinnar med var sin lång rot - med förhoppningsvis skulle pinnarna slå rot och frodas i den småländska myllan. Rosorna heter Gråsten och skulle bli vackert vita.



Tänkte på Roslagsrosorna häromdagen – undrade om de tagit sig... Så rasslade det till i datorn och fram kom denna vackra bild på Roslagsrosorna på plats hos Bitte i Småland. Så det måste vara telepati! Så fina de är och så glad jag blev!







Lustigt att det var två rosor... Det blev i slutändan också för mig – Gerda och Odetta! Det vill säga Sänningegårdens Gerda Linnea och hennes valp Ulvus Odetta Gordon. Presentationsbilden till höger är dagens stilstudie på Odetta 4 månader.

Tack Bitte - för rosbild, västgötaspets och vänskap!

Välkommen till Roslagen lilla Paddis!Marinas nya superkisse - sköldpadd exotic - är hon inte underbart söt!Mer detaljer kommer...

NEW ZEALAND GOVERNMENT APPROVES TAIL DOCKING
Acknowledging new scientific evidence and showing support for traditionally docked breeds, the New Zealand government officially approved tail docking on July 3.
CEO of the New Zealand Kennel Club, Mr Brian Priest, told the Annual Conference of Delegates that the Minister for Agriculture had approved a Code of Welfare, within which was the approval for docking of dogs' tails by Vets and Accredited Dockers.
****
Enligt beslut från VDH i Tyskland; rån 1 nov 2009 ska en av parterna i en parning vara MDR1 +/+ - , alltså vara motståndskraftig för t.ex Invermectin.
I Danmark gjordes för att par år sedan en undersökning av 10-15 hundar från helt olika linjer i collie och ingen var MDR1 +/+. Vissa vallhundar (inklusive västgötaspets!) och vinthundar kan visa fatal överkänslighet mot dessa farmaceutika.
Nu önskar man (i Tyskland) göra hundarna sundare med att bara använda individer som kan motstå dessa farmaceutika - hur rastypiska de än är.
Sagesperson i Danmark:
- Det är ännu värre än de svenska mentalkrav. Lägg nu sammen de tyska och de svenska krav, så har vi ingen collie kvar längre. På söndag möts VDH och de tyska collieklubbar till ett möte - hoppas att det kan stoppa de VDH idealistiska sundhetsideal."
***
SKV inbjuder till officiell utställning i Herrfallet, Arboga 29 augusti 2009
domare: Åke Cronander
OBS! Förlängd anmälningstid t o m 27 juli.

Det blev rammelbuljong Köping. Utanför ringen i en omdebatterad ras. Så klart att man noterade detta, det går ju inte att blunda med ögon och öron när man sitter tre meter ifrån. Jag har fått förklaring till incidenten - det räcker för mig. Sådant kan hända överallt och i vilken ras som helst och var tydligen en grej mellan ett par systrar som inte kom överens - inga s.k brukslinjer eller amerikanska.







Det har uttalats en viss besvikelse över att jag inte gick dit och tog reda på mer...



Jo det skulle sett ut det!



Och hade något blivit bättre för det?







Nu var det ju inte riktigt detta som inlägget handlade om utan om alla stora kamphundsraser som fanns på plats och som vi var lite skraja för eller åtminstone höll oss undanför - och det enda stället som vi såg där det var råkurr var utanför collieringen.



Det tycker jag var en poäng. Att det sedan - som antyddes - förmodligen var en dum tillfällighet, det är en annan sak.



Nu när mentalitet har blivit prioriterat område har folk blivit så hispiga över allting - det är rapporteringskoder hit och dit, människor går och mår dåligt för detta, anmäler varandra och jag vet inte allt.







Hade det här varit tio år sedan hade man tänkt - ojdå! - och gått vidare. Nu ska det luskas vilka uppfödare/linjer/ägare det är frågan om och pekas med långa fingrar.







Upprinnelsen till hela den här paranoida stämningen är "farliga hunddebatten" - SKK är otroligt rädd för den och för att saken ska komma på tapeten igen, med mediakrav om rasförbud m.m



Det här är en del av bakgrunden till dagens MH-krav för brukshundar - att använda MH när det blir massmediadrev mot hundar var ett av argumenten för att införa MH som ersättning för BOK-prov och tvingande krav för registrering.

***

Så här yttrade FS (Kongressen 2000) bl.a när BoK-prov ersattes av MH för SBK-tävlande - och i slutändan registrering av SBK-raser:

---"Hundens självklara plats i samhället och hundägandet som helhet ifrågasätts alltmer.I Europa vidtas åtgärder för att eliminera vissa hundraser." ----

"* Samhället skall kunna lita på SBK i utbildningssammanhang och verksamhet med hund, därigenom förhindras att enskilda raser eller grupper av hundar åläggs olika restriktioner.

* forskare och genetiker har ingen annanstans tillgång till den omfattande dokumentation om individer, raser och föräldradjur som MH-materialet utgör. Detta ger styrka i en samhällsdebatt."

Den första dagen av fars pensionering blev det sorg, eller kanske dålig stämning i hemmet. Han lyckades tappa min thekopp i golvet - mörkblå med guldmönster, köpt på Indiska och med tiden öronlös och mycket älskad. Det var den ultimata thekoppen, rund och go att hålla i handen, lagom vid upptill så att drycken inte svalnar för fort, rymde precis lagom mycket för att passa Yours Truly, vars mage är ett finstämt instrument.Bara en inbiten thedrickare kan förstå vidden av förlusten...Försökte med några ersättningsmuggar.... hankade mig fram i några veckor med Norsk Kennel Klubs prismugg, den i vitt porslin med blå bård upptill - men den är för liten...Men även ett tåligt buret lidande når sitt slut!Kom att tänka på den japanska keramikskålen, eller thekoppen om man så vill. Fick den för många år sedan av fotograf Tony O´Shea och den var inskaffad på plats i Japan.Perfekt! Lagom stor, härlig känsla i handen - ett underbart hantverk som man kan sitta och titta på och kontemplera över.Japanskålen har hittills legat i sin fina träask och använts till gömme av nyckeln till kassaskrinet.Nu i kväll är den invigd.

Liten eftermiddagsbön.




Dags för liten eftermiddagsbön? Rent av smärre önskelista? Vi testar!























Fader Vår, se till Din tjänarinnas ringhet. Jag gör faktiskt så gott jag kan. Även om det smärtar mig att erkänna att ibland, men bara ibland, blir det inte så bra. Kan Du i Din allvishet ta och för en gångs skull bortse från mina ofullkomligheter och andra svepskäl. Jag är duktig och flitig, betalar mina räkningar i tid (i stort sett), gör med stor nit mina arbetsuppgifter och det i tid (också i stort sett), kommer för det mesta ihåg att gratulera dom som vi får spö av i utställningsringen, städar så mycket som jag hinner och orkar, och försöker faktiskt att vara glad eller åtminstone hövlig, även mot dem som inte förtjänar det.























Kan Du DESSUTOM kasta en blick på och NOGA överväga nedan lilla önskelista, så vore det fint!























* Först och främst önskar jag hälsa och fortsatt välgång för min lilla familj. Den består av goda och förträffliga personer, vilket Du väl vet.









* Jag vill också önska hälsa och allt gott för de personer som jag räknar som mina vänner.











* Sedan önskar jag att våra djur förblir friska och nöjda.



* Att våra ponnyer Voice, Dolly och Viola får fortsätta att må bra och trivas här.











* Jag hoppas sedan innerligt att lilla valpen Odetta utvecklas så bra som hon lovar och blir en välartad och fin västgötaspets.











* Om Gunvald får fler cert blir han champion och det skulle jag sätta stort värde på.










Ja, det är vad som står närmast för dörren.
* Det vore också jättebra om ryggen och knät fortsätter att hålla sig lugna - DESSUTOM om själva jaget kunde gå ner YTTERLIGARE fem kilo, det skulle vara fint. Då kommer nämligen Yours Truly i - OCH kan KNÄPPA - tweedblazern från Pendleton. Sistnämnda önskan dikteras uteslutande av omsorg om omgivningen, vilken sålunda ej riskerar få en knapp i ögat. Framhålles det.
* Som liten extrabonus - någon gång i framtiden - och om det inte är för mycket begärt, så skulle jag väldigt gärna vilja ha nya glasögon så att jag slipper att se dubbelt då glaset i nuvarande par är spräckt.

Det var det hele!




Amen.

Tattoo - altså tapto - kan vara Military Tattoo som bilden; en uppvisning av militärorkestrar. Det betyder också, som alla människor numera vet, tatuering, kroppspynt. En mig närstående har just nu ytterligare utökat floran av dekorationer. Det blir jättebra. Yours Truly har också tatueringar här och där. Dem tänker jag inte visa upp! Är blyg trebarnsmor som ogillar att klä av mig för offentligheten...Men några har jag faktiskt mitt i nyllet, så dem är det lite svårt att dölja!Saken är den att jag kom på att göra s.k pemanent make-up. Ja., man ska ju inte dö nyfiken... Alltså ögonbryn, ögonlockskanter och lip.line skulle fyllas i. Splendid! Trodde jag...Uppsökte en tjusig clinque i på Östermalm, undersköna damer svävande runt. Den skönaste tog sig an mitt face... Ett par timmar senare och några tusenlappar fattigare stod jag på gatan och undrade vad jag höll på med...Ögonbrynen blev toppen! Är man över 50 så har man ögonbryn som Svantes morrhår (Svante - Ingrids första marsvin) - tunna, bleka och krulliga. Nu är ögonbrynslinjen fortfarande intakt och jag kan torka svetten ur pannan utan risk för att smeta runt någon färg.Tatuera kajallinjen runt ögonlockskanten gjorde satans så ont! Kommer inte att göra om det om jag så får en miljon! Dessutom försvann färgen inom några månader, så pinan och kostnaden var rätt värdelös. Sorteras in i avdelningen Dumma Saker som Lisbeth gjort...Läppkanternas ifyllande var också värdelöst. Clinque-madamen tyckte väl att jag skulle ha större mun, fast jag noga instruerade att så inte var fallet. Kanten tatuerades en millimeter utanför, varvid Yours Truly hela den sommaren såg ut att nyss ha ätit kräftor!Detta om tattoo.

Så är man ute på banan igen...
















Det är nu snart ett och ett halvt år sedan Yours Truly ställde ut västgötaspets... Nu var det dags igen. Vi susade iväg i gryningen, Ingrid och jag. Utställningsföremålen var Jack och sonen Gunvald (med som sällskap) - fast han var ju pro forma anmäld förstås.
















De senaste veckorna borde ha ägnats åt brush-up av utställningsfärdigheterna... Nu kom ett punkterat knä i vägen, så det fick bli en sista-minuten-övning på trädgårdsbordet igår kväll. Tänkte att det får duga; pojkarna kommer i bästa fall ihåg vad de en gång lärt sig, även om det var ett tag sen.
















Detta var ett stort misstag, visad det sig!
















Domare Paul Stanton gick mycket metodiskt igenom sina 25 västgötaspetsar, intresserad och trevlig och med fint handlag med folk och fä. Han var också noga med att förklara sina synpunkter och placeringar. Jag tror detta var mycket uppskattat!
















Senaste gången vi ställde ut Jack fick han CACIB; förhoppningen var ett till sådant... Men Nix!
















Jack svävade in (som jag tyckte) gick och stod som en gud, men inte hjälpte det.! Domare Stanton deklarerade med en gång att gulleponken inte alls var "my cup of thea"! Jack fick "inte ett skit" som det heter på bloggnysvenska och blev för första gången i championklass utan CK. Ja, det kan man väl leva med. Jack är utställd officiellt 12 gånger och har alla gånger fått tilläggsmeriter (CK/Hp) utom en gång. Men helt OK när domaren som nu förklarade priset och motiverade sin uppfattning!
















Så här blev kritiken:
















"Ganska bra storlek, för kompakt kropp, mycket bra uttryck. Trång underkäke, stark hals, utmärkt förbröst, tillräcklig bröstkorg. Umärkt vinkling bak, ganska bra fram, lite lös i armbågarna. Utmärkt pälskvalitet. Rör sig parallellt bak, tungt och brett fram , behöver mer kraft i rörelserna. Utmärkt temperament. Bra resning." 4:a ch kl.
















Men först in av de mina var Gunvald i öppen klass. Gunvald har varit utställd officiellt två gånger; som junior med CK och som unghund fick han 2 ukl - "rynkor i pannan, för tjock," hm... Sen tappade matte sugen... det var slututställt med vgs för min del. Trodde jag...

Påläggskalven Gunvald fick sadla om, (berodde alltså inte på 2:an utan på andra trista omständigheter). G blev promenadhund till husse, som sådan har han fått utomordentlig kondition och dito muskulatur. Tyvärr har herrarna bara motionerat "rakt fram"....
















Gunvald sköt som en raket in i ringen, det var som att gå med en häst i grimma på första gången. "He was all over the place..."
















Yours Truly svettades violetta ädelstenar.... Jag sa: Snälla goa Gunvald, gå nu fint...
















Ungefär samma sak sa domaren, som visade sig vara överförtjust i den bångstyriga atleten. Så här blev kritiken:
















"Stor hane mycket elegant och välbalanserad, mycket vackert maskulint huvud med fint uttryck. Utmärkt förbröst, bra benstomme, fina tassar, bra välvd bröstkorg, utmärkt vinkling bak, bra päls och muskulatur. Rör sig parallellt, när han går har han en bra rygg och steglängd. Dock för det mesta mycket okoncentrerad och glad."
















Det slutade med seger i öppenklass (av 5) och 4:a bhkl - och cert!















Va! Min stora festliga gris!
















Fortsättning följer....











***











Å här kommer resten av resultaten:























Skogsbygdens Stella Starbright BIR-valp









Grålötens Zvenne znözlask BIM Bir veteran











Grålötens Tut i luren bh 2











Möllebos Jesper bh 3











Ulvus Gunvald Jackson bh 4 cert











Svedala Nicke Näckros bh 5











Skogsbygdens Flora Tiptop BIR BIG-3 (?) Bästa BlåGula Grattis!











Vargaviddernas Ebba Sprallig bt 2











Åswallens Häftiga Hedda bt 3 cert championat - Grattis!











Höckgårdens Tindra bt 4











Grålötens Zussi Zår Zkorpa bt 5 Bim veteran











Grålöten 1 uppf Hp























Det var trevligt att se gamla bekanta såväl bland hundar som människor. Fick tillfälle att växla några ord med alltid lika sympatiska Kim - och önska lycka till i stora ringen med fina Flora. Det gick ju bra...











Måste också framföra en uppriktig ursäkt till en person som blev olyckligt avsnäst... En för mig obekant med hanhund nalkades i all välmening vår lilla grupp, då vi satt utspillda precis efter nervdaller med tältresning i blåst - Ingrid kommer otvivelaktigt att ge sin version av det hela! - och minuterna före första entré i ringen. Jag sa burdust och okänsligt: Inte nuuu... Gå bort! (Fast vi ropade efter den hastigt retirerande personen: Vi är egentligen jättetrevliga! Efter bedömningen...)


















Så småning upptäcktes att det var matte till Syster Yster som råkade ut för premiärnerven... Förlåt! Kan bara skylla på disträ gamling som aldrig känner igen folk, framför allt inte när de har (för mig) ny hund, ny hårfärg och frisyr (klädsam). Ursäkta! Dessutom hade jag imma på glasögonen och har spräckt ett glas, vilket inte förbättrar närseendet...











Annars var det en superb dag med lagom sol, svalkande vind och intressant bedömning med en domare som tog uppgiften på stort allvar. Jag såg en del nytt... Kvalitén på vgs är oändligt mycket högre än när jag började med rasen för 11 år sedan - borta är kulögon och förfärliga krokiga fronter. Istället sågs en hel del hundar som är överbyggda eller har en sänkning bakom skuldrorna. Och så korta bröstkorgar (bröstben) som verkade vara Stantons speciella käpphäst. Till Gunvalds och min smala lycka är min hund utmärkt i just detta avseende, en del av en prima kroppskonstitution från mamma Minna och mormor Ada.











Det var flera år sen senaste certet - Yours Truly satt länge, länge med Gunvalds certrosett mot bröstet och njöt...










Tack Ingrid för trevligt sällskap, allt inkånkade och släpande på gepäck, samt inte minst - hjältemodig insats vid tältets uppresande!



***



PS En poäng i sammanhanget:



förra gången Paul Stanton dömde västgötaspets var 2001 Lövudden - alltså för 8 år sedan. Bästa hane och BIM blev även då Ch Grålötens Zvenne Znözlask.