Å herrarna dom går ombord/med munnen full av valda ord/Dom sitter där i första klass/som om dom satt på jägarpass/Dom spanar in varann med blick/som om dom kunde minsta trick/Dom bär kostym/Det är kutym/och väskan viftas som en plym/ja, herrarna dom styr och rår/som herdar över flock av får/Ja herrarna dom ligger ner/Dom ligger ner på knä och ber/ge mig Gud ett innehåll/jag tror jag läcker som ett såll/Ja herrarna dom pratar skit/och dribblar hjärtan hit och dit/Dom vaktar dig/föraktar dig/tills dom skriftligen slaktar dig/Dom längtar efter sjutton åroch gråter ut i horors hår/Ja herrarna dom tror dom vet/Hur allting är i hemlighet/men herrarna vet ingenting/dom dansar runt i rammelring/ty herrarna har missat allt/som sött och salt som varmt och kallt/Dom ler åt dig/Dom ger åt dig/så många mardrömmar fler åt dig/ja herrarna bestämmer allt mens du och jag betalar allt/Ja herrarna dom é en sort/som aldrig någonsin kommer bort/dom smyger kring i skuggorna och tigger till sig tuggorna/så står dom fram i talarstol/Där lampor lyser som en sol/dom åmar sig/dom kråmar sig/tills ingenting mer förvånar dig/dom säger nåt struntförnämt/och applåderas oförjänt/Å herrarna dom leker gud/och dundrar in förbud förbud/och fängelse, skam och fan/Och salter sill och levertran/dom åker hissen upp och ner/och dom blir bara fler och fler...Ulf Lundell skrev sin text, en av hans allra bästa, för ett kvarts sekel sedan. Den spelades in med med medeltidsinstrument (leder tankarna till digerdöden) som bockhorn och hade passat speciellt bra nu... Lundell visste en hel del om hur mycket små människor beter sig när de får alldeles för stora kostymer... Herrarna (och någon dam) i den tjusigaste av organisationer (som förblöder) borde ha mycket att stå till svars för: Dribblet med försvarsmedel, kraftigt sjunkande medlemsiffror (minus 6.000 sedan förra sommaren), en mycket besvärligt situation på kansliet med underbemanning och kraftigt växande drivor av oregistrerade MH- och tävlingsresultat, notan efter kursgården... Det är (gissningsvis) synd om övriga i styrelsen som undanhållits - eller ivf inte fått ta del av viktig information. Alla i styrelsen är ju solidariskt (juridiskt, ekonomiskt) ansvariga för tagna beslut. Herrarna sitter på pottekanten.
Nilla
17 september 2009 08:45
Ja för så är det väl i en styrelse, en ska väl inte behöva bära hundhuvudet alla är väl ansvariga om man bestämt sig för att sätta åte EN person för något som medlemmar tidigare gett ansvarsfrihet för??
Hur kan det få gå till så? VEM ska betala om det fattas pengar från tidigare år? Styrelsen, medlemmar, revisorer eller kassören? Ansvarsfrihet vad innebär det?
Kram
Marianne
17 september 2009 13:11
Jag är mycket förtjust i Ulf lundell och hans sätt att formulera sig. Den här texten är lysande i det här sammanhanget. Du är "en fena" på att hitta lämpliga texter som beskriver situationerna du vill belysa. The show must go on, for how long? Spännande fortsätting kanske följer?

Anja
17 september 2009 20:37
Du Lisbeth är fenomenal på att hitta alla texter både från
författare från forntiden, låtskrivare i nutiden även om ett par decennier bakåt.
Egentligen inte kostigt att "den svenska mänskligheten" fortfarande balanserar på pottkanten , både herrar och kvinnofolk för den delen också .
Läser just nu en bok som skildrar svenskt folk från början av 1300-talet där jag känner helt igen även dagens samhälle.
Vi folket och herrarna framförallt , har egentligen inte blivit mera förändrade, om man kan lita författarens källor.
I hundsammanhanget råder samma lag.
Herrarna och nu även några kvinnofolket för jämlikhetens skull, är allena rådande i sina övertygelser.
Med sina teser vilande på någons/någras s.k vetenskapliga
undersökningar , vars innehåll och resultat är mycket tvivelaktiga , även om i första anblicket ser det ut att vara det rätta.
Lika har det visat sig nästan vad det än gäller under hela 1900- 2000 talet.
Vi , speciellt i Sverige,vill vara ett framgångsland och vet bäst, lutande på våra experter. T o m har vi blivit intutade
att Sverige ligger bäst till inom skolan. Tyvärr är det inte alls så. Rätt så långt ner är vi, har det visat sig.
Varför skulle det vara så mycket bättre när det gäller våra hundar .Oavsett att nu äntligen Sverige fått MH som den allena
rätta att äntligen kunna avla fram den mentalt ultimata
svenska hunden , som är stöpt i samma form utan olika rasegenskaper.
SBK i första hugget att genomföra MH för alla raser ser nu som mest önskvärt tack vare att ekonomin tycks inte gå ihop av olika anledningar.
Är det vi uppfödare , oftast fattiga, men med en aldrig sinande optimism , "hobbyanda" som inte längre är acceptabelt heller , att få fram så bra hundar som möjligt , som genom våra valpköpare även får bära SBK eller SKK ekonomiskt.
Ha det så gott. Det ska bli spännade om fortsättningen.
http://www.steadwyn.se
Jacke
18 september 2009 13:58
"Högmod går före fall" passar väl alldeles utmärkt som kommentar i detta fall.