Heavy day - tingen äro emot mig! Tvättmaskinen har kollapsat, bredbandet fungerar bara styckevis och delt, ett stort (och dyrt!) paket kom från telia, kan ej påminna mig beställningen eller ens behovet... Visserligen räddade den goda dottern Ingrid mig från efterräkningar - tack så mycket!

Många lastbilslass grus blockerar vägen till stallet, grävmaskinen står fortfarande på ängen bakom vårt hus och kan inte gräva. Kommer det mer regn sjunker den väl ner i jorden och går inte att flytta alls...




Men i alla fall... det är INGENTING mot allt det övriga!




Ovissheten i den trängre kretsen är total, folk är oroliga över bristen på besked - en del verkar till och med rädda... Ska det behöva vara så?




Sådana här tillstånd kan göra människor galna på riktigt, ivf på sikt; folk far upp och slår sig för pannan eller sjunker ihop av modlöshet. Det finns nästan ingen att tala med, man måste ju vara så försiktig också... eller också undviks man av människor som vore jag en radiumstapel...




Stundtals känner man sig som den ensammaste människan på jorden.... Hade jag inte familjen och djuren, så... vad övrigt är är tystnad...




Det ligger som en strumpa fylld med kall gröt över verksamheten! Med det här påbjudna förhållningssättet, helt naturvidrigt för en frimodig journalist, utkommer de eventuella memoarerna postumt... Titeln måste bli efter känd litterär förebild:




Vittne Till Katastrofer...

Tally-Ho!
Och så bär det av... Bilden påminner om Pekingese Grand National, som vi hittade på, Marina Reuterswärd och jag, i samband med arrangemanget Pekingese Royal Show på 70-talet. O Those Were The Days... Peke-racet hade små hinder (som far snickrat) och hundarna deltog med liv och lust, hoppade och sprang och som galningar. Förebilden var hämtad från garden parties med bl.a pekingese-race som Mrs. Ashton-Cross beskrev i sin bok. Jag instiftade ett vandringspris - Peking-Ankan - som en lycklig vinnare sedermera kunde kamma hem. Bildbevis finns i något nummer av Hundsport, 1979 tror jag.Tänk om de trångsynta som kritiserar den nobla pekingesen (och andra raser) hade kunnat lyfta näsan ovanför närmast gärsgård och se och tänka lite stort? Det här var alltså utställningshundar med massor med titlar och de kunde som sagt både hoppa och springa och dessutom se rastypiska ut och må bra!

... för den viktigaste satsningen under mandatperioden... Hur ska det gå? Mycket lite har kommit fram trots att mer än tre månader gått och en betydande oro börjat sprida sig. När det gäller annat som är lättare att greppa, t.ex Stora Stockholm, minns Yours Truly att den kunde beskrivas som ett gammaldags ånglok som startar med gnissel och tjut och som efter åtskilligt stånkande stormar in i den tjusiga finalen!
Andra stora organisationer förefaller snarast liknas en stor passagerarfärja, mycket folk ombord och svårt att ändra riktning... Undrans hur länge skutan kan gå...
Bilden som får illustrera stämningläget inför start(skottet!) är från Lure Chase för skottar!