Sandviken 09 Mårax Mortimer CK och Mårax Mago cert foto & ägare: Elisabeth Spång * Egentligen är det en ganska rolig bild. De fina skottarna man fick äran att hålla i - den ena brindle och den andra vetefärgad - som spegelvända, vilket understryks av kontrasterna i ljusa byxor, linjerna i ringhörnan och de gröna gräsmattan. Men varför biter sig Yours Truly i läppen? Vad är det för mörka tankar som fördunklar sinnet? För vad har fotot med de små rara skottarna och min enfaldiga nuna ovanför, med det faktum att göra, att det gått åt helvete med Svenska Brukshundklubben (SBK)? Hur fixar man en snygg övergång? Är det för att ge det hela en air av improvisation och oskuld - som att jag händelsevis kommit på att skriva något om orsakssammanhangen till SBK:s trauma?Jo, precis ungefär här har ett och annat dykt upp... Det reportern försökte få svar på för ett år sedan är profetior som hade oturen att slå in. Meningslöst att fråga varför - det vore som att spå baklänges i kaffesump eller bli skräddarvänd gudstroende. Jag känner mig som Zaida, just de saker som jag frågade om vid intervjun för exakt ett år sedan, har nu inträffat med nästan kuslig precision (se Brukshunden nr 7). Brukshundklubben, SKK:s i särklass största specialklubb, juvelen i kronan, står på gränsen till kollaps. Det räckte inte med att skära ner och sparka folk, säga upp kursgården och kraftigt höja medlemsavgiften. Just det har hänt som SKK/VD siade om i maj på årets kongress: - Med viss bekymran läser jag SBK:s resultaträkning. Man behöver inte vara ekonom för att se, det är bara att räkna baklänges; i oktober är pengarna slut! Nu har det lagts ytterligare lök på laxen i och med debaclet om skattemedel och brukshundklubbens statliga uppdrag. Frivilliga försvarsorganisationen SBK har ett statligt uppdrag att utbilda utbilda tjänstehundar för försvarets behov. För detta ändamål får man drygt 13 miljoner kronor per år. SBK som utbildnings- och hundsportorganisation driver även annan verksamhet. Det är naturligtvis av stor vikt att de statliga medlen används för därför avsett ändamål. En granskning, som gjorts på försvarets uppdrag visar att redovisningen lämnar mycket att i övrigt att önska. Det finns ingen riktig särredovisning. Vid genomgång av budgetposterna hänförs stora summor till den allmänna verksamheten och inte till det medlen avsetts för. Cirka 80 procent av de tilldelade medlem är tänkta att gå till verksamheten (utbildning av tjänstehundar, förare och övriga personal knutna till försvarets behov) i den del som kallas frivilligverksamheten - och 20 procent till administration. I verkligheten är siffrorna de omvända.Det är många som ser allvarligt på detta. Statliga medel, som avsatts för speciella syften, måste naturligtvis gå just till dessa och inte till annat. Det rör sig om mellan 1.5-2 millioner/år. Nu när detta börjar nå en vidare krets är det tre stora organisationer som sitter med soppan i knät; SBK naturligtvis (som dessutom har andra stora problem), SKK (som har sin största medlemsorganisation att bekymra sig för) och indirekt stänker det hela även på Svenska Kennelklubben då man intebara i formell mening utan även ledningsvis är insyltade med varandra. Och så naturligtvis på Försvarsmakten, som visserligen knorrat under årens lopp men inte förmått följa upp hur statsmedlen i verkligheten används. SBK följer uppenbarligen inte de direktiv för tilldelade statliga medel som finns.