Foto: Felix NilssonDet var någon gång under början av året som insikten kom krypande; ingenting skulle bli som förut! Och medan hjärtat hoppade över ett slag, förstod vi, att det inte handlade om att föda upp hundvalpar och syssla med hundsport eller ens för att vinna - utan för att få fortsätta att finnas till...













Detta ögonblick kom någon gång till alla som varit med ett tag och som är någorlunda insiktsfulla; denna stund då en kall hand grep efter hjärtat.... och alla stod där på en avsats, alldeles ensamma, och stirrade ned i en bottenlös avgrund...













Enklast uttryckt var den bottenlösa avgrund den nya tiden: världen efter 2008, efter WDS. Vi vet ingenting om framtiden... det stora okunskaps töcken som uppstod efter sista KF, i denna inbördes misstro och förvirrning och avhopp, i alla tydliga eller vagt undertryckta beskyllningar och undanflykter från de kennelpolitiska parterna. Eftersom så lite har framkommit om den förväntade framförvarande ordningen, är det naturligtvis lönlöst att spekulera. Det vore som att spå baklänges i kaffesump.













Hundvärlden före 2009 var förvisso inte bra ur någon synpunkt, men med alla sina brister var den jämförelsevis uthärdlig och åtnjuter ett i stort sett oförtjänt rykte för ordning, reda och idyll. Dessa illusoriska ting förekommer bara i färglagda minnen eller skeva framställningar av det förflutna.













Det är idiotiskt att sörja vad som gått, annat än som tidsfördriv eller för att hämta lite tröst eller kraft att anpassa sig till vad som föreligger som gripbar verklighet. Dessa stavas tre bokstavskombinationer - RAS, SRD och MH.







Det är ett fullskaligt experiment av gigantiska proportioner.












Den skicklige uppfödarens erfarenhet och kunskap om sina hundar och sin ras är inte längre något värt, i vart fall inte på samma sätt eller tillmäts inte samma betydelse som tidigare.







Ingen vetenskap eller beprövad erfarenhet har kunnat påvisa några mätbara förbättrade resultat där teorierna praktiserats i stor skala och under många år. Hundarna har inte blivit friskare, sundare eller bättre. Vad som kan mätas är att det blivit färre registreringar, färre dugliga hundar och färre tävlande på prov.












Det här är en svensk innovation och varför det har blivit så här i just Sverige kan man ju fundera sig krokig över. Fast man har ju en del tankar... Hurusom är det bara i Sverige som den ledande kennelorganisationen är radikal i detta avseende.












Isolering och karantänsgränser vande svenskarna vid att se sig som bäst i klassen.






---






Varför har den här Bror Duktig-mentaliteten slagit rot i Sverige? Hur kan det komma sig att vällovliga men utopiska resonemang oemotsagda får breda ut sig? Typ motboken...




Är det så konstigt att det faktiskt finns ett uttryck för det (Wikipedia) - Die dummen Schweden, de enfaldiga svenskarna?






Bara syftet är gott och nobel så SKA den nya underbara världen uppstå!






Samma synsätt ligger bakom det aktuella dubbdäcksförbudet i vissa stadsdelar i Stockholm. Hur ska det fungera? Ska bilisterna byta hjul före Roslagstull?






Idag står i DN att jägarförbundet rekommenderar jägare att skjuta alla mårdhundar. Dock pågår ett forskningsprojekt ang mårdhund, så förbundet uppmanar jägarna att inte skjuta djur med sändare eller som är öronmärkta.






Jaha...






Alltså; ska den bålde jägare gå fram till djuret, vänligt be att få kolla ev öronmärkning innan skottet avfyras?






Min sunda misstron mot skrivbordspolitiker - alla kategorier! - har inte minskat...