Hinner inte....

... skriva här - eller på skotte- resp collieblogg. Vansinnigt mycket att göra - det kostar på att vara efterfrågad! Skickade tre texter igår, två till återstår att färdigställa. Plus div ommöbleringar och städning m.m Kommer inte att blir klar med hälften... skulle helst inte vilja vara hemma alls - HF har satt ingång med diverse jätteprojekt - varför det? det är väl trivsamt som det är? - inklusive avfrostning av frys, vilket kräver (enl HF) att div hyllor och skåp flyttas - det går inte så bra, irritation uppstår, västgötaspetsarna ser ut som Jas-plan (öronställningen).

Skrivarbetaren en våning upp vill att det ska vara tyst på stationerna så att inspirationen tillflödar. I´m concidering running away from home...Men läs gärna inlägget för tre år sedan Kretiner - det håller än - dessutom högaktuellt så här kristidsaktigt när det är trångt i tillvaron!

  

... har man legat! I dag jobbat som en galning. Puh! Det får duga med att illustrera med Violas körning. Tyvärr är det så mörkt och grått att alla bilder blir som små lergubbar. Kan inte bärga mig tills det blir lite sol - ho-ho! var är du solfan? - så att det går att fota mina underbara små hästar - alla TRE! Ja! Viola kom hem igår... I´m beside myself for emotions! Det var det mest rörande jag har sett - transporten svängde in på gården, bakluckan öppnades och ut stack en liten svart mule som gnäggade - HEMMA! Dolly och Voice som stod nyfiket vid grinden höjde simultant huvudena - SHE´S BACK! Och sen blev det sniff, snack och smågnägg, därefter stora ärevarvet, bocksprång och tjohoo! Vilken lycka! Vi tvåbeningar stod vid sidan av och njöt återseendets glädje på vårt sätt.

  

Idag var det stora examensdagen på Liljegårdens stuteri. Lilla Viola har varit där en månad och förkovrat sig i alla finesser som en dragponny ska kunna. Hon trippade på så snällt, vi körde på en skogsväg och jag satt även i vagnen. Man förundras! Dessa små kloka hästar, min beundran steg...

Det kändes som att man lika gärna kunna ha sytråd istället för tömmar. Roligast var att hon såg så positiv ut, pigga öron rakt fram! Vilken duktig tjej! Viola (eller rättare matte) fick sedan ett fint körintyg!: "Viola har under den här månaden lärt sig ha träns och seldon, röstkommandon, halt, skritt och trav i vagn. Hon har vant sig att gå på trafikerade vägar och i skogsmiljö. Viola är godkänd med bra betyg. Hon är mycket framåt och arbetsvillig. Tycker det är kul att gå i vagn. Kusk och tränare: Carola Eriksson, hon har många års erfarenhet av unghästar, kört in och ridit in ett flertal hästar."

Tack Carola, du har gjort ett fantastiskt fint jobb! Nu ska jag börjar leta efter en parstång, så fort Viola har vant sig vid Dollys holländska fyrhjulsvagn. Jippi och hurra vad kul!

  

Störtade in till Staden för möte å Redaktion. Hur klär man sig med tanke på omständigheter? Årets första snöoväder och allt... svart stickad långtröja med ullig krage... till min lycka kan jag numera såväl komma i som knäppa de himmelsblå finjeansen, så det fick bli dessa samt höga boots - tyvärr lossna sulan på desamma vilket gjorde benföring ganska intressant... "The Ministry of Silly Walks"? Som talisman och lyckobringare mormors gamla ring vilken gick fint i färg.

Resan gick bra trots ansenlig nederbörd, parkerade och hoppade mellan vattenpölarna. Även mötet utföll till ömsesidig belåtenhet - vi fick alla intressanta, roliga och framför allt långsiktiga uppdrag, var och en efter kunskap och fallenhet. Lyckliga själar! Lyckos mig!

*** PS Försök att orka med inlägget för ett år sedan NORMER - det är en lång och stönsam inledning - citat från något tankeväckande som hittats annorstädes - men för det som är hundligt intresserade kommer saker längre ner som anknyter till verkligheten. Håll ut!

Om det är någon som undrar....... vart Yours Truly tagit vägen, eller rättare sagt alla nya inlägg å blogg... så meddelas härmed att vi är febrilt flitiga. Saken är den att vi numera medarbetar i TVÅ tidningar - vilka båda of course har pressläggning ungefär samtidigt... Puh! "Vi"? Ja, alla som vill ha mig får Ingrid med på köpet... ha ha ha...Å andra sidan är lilla I så händig i att skaffa jobb på egen hand - förstår inte vart hon fått den ådran ifrån! Idag ska vi sålunda åka till den nya, eller snarare nygamla redaktionen med bilder och material. Hoppas ovädret kan undvikas ety påsättning av vinterdäck ej hunnits med.

Meddelas endast på detta sätt.*** PS I brist på annan läsning rekommenderas inlägget för 3 år sedan PÅ RYMMEN - blir fortfarande upplivad vid blotta tanken... Det är RÅTT att göra uppror!

Jopp-hej-di-hej-di-hej-daaa - hurra va ja e bra! Har precis lyckats snabla ihop det nya bredbandet - och si! fungerar!!!Nu hör det till saken att denna andens seger över materian är en STOR personlig framgång för undertecknad menige skribent! Ja! Som snart 64-årig och absolut föredetting, dessutom med felvänd hjärna och sällsynt bortkommen, mm. så har Yours Truly hittills betraktat allt elektroniskt med samma förtroende som man ser på en drivmina - det är djävulens påfund och Hin Håle i vattenglaset. Till dags dato har man varit hänvisad till hjälp från barn (läs Ingrid) och barnbarn (Felix) när det gäller allt från mobiliställningar till internet. Tills nu alltså... Ha ha ha ha...Igår gav bredbandet upp andan - därav bristen på inlägg å blogg och tji mailsvar. Kröp till korset och satte mig i Telias supportkö. Efter en rundlig tid kom en supportdam fram till att jag nog skulle ha en ny bredbandsmanick. Den skulle varit utskickad i augusti - iofs en felbeställning pga en munvig försäljare. Så jag slet upp kartongen, otålig som en barn på julafton. Där fanns en hoper sladdar och grejor av en sort som trotsade allt förstånd. Hurusom tänkte jag ringa lilla I... men skulle hon behöva hämtas, köras och avsätta sin lediga dag bara för att bistå sin hjälplösa morsa?!! Va! O nej - en god sås reder sig själv, så efter en hel del huvudbry kopplades sladdar och manicker ihop - iaf de som såg ut att passa... ja liiite har man ju lärt sig. Och har man sett på farsgårn - fungerade vid första försöket! Så nöjd jag är - inte minst med mig själv... En nyttig erfarenhet för det fragila egot...

  

Håhåjaja... Stormnatt! Gryningsljusets grå fingrar infilterar nattens mörker (skickligt!) och Yours Truly begrundar sitt Lifv... I den kalla månens sken glittrar finforden utanför och skall på något vis betalas... Ett långt och omväxlande liv har lärt mig att sluta ängslas...(fast det gör jag ändå förstås) - i slutändan reder det upp sig (hoppas jag!) Alla som (hittills) har medarbetat i tidningen får numera göra det gratis ety pengarna är slut... Men man ska inte klaga... för å andra sidan... den enda som tjänat på organisationens dvs tidningsägarens ekonomiska kaputt är en annan... som av en mild försyn blivit i tillfälle att byta gamla tillvaron mot en ny! Det här är inget nytt för mig. Åtskilliga gånger har tillvaron raserats runtomkring och den enda som sitter kvar i orkanens öga - till synes pigg och kry - det är lilla ja! Så man har vant sig vid att någon däruppe verkar gilla mig... Eller också är det bara ren tur! Men det gäller att överleva tills den nya tillvaron materialiserar sig i form av likvida medel! Och under tiden ska div s k hedersskulder betalas... Suck! Satt och funderade på om det fanns några människor som är skyldiga mig pengar? Kom på att det är faktiskt hela 15.000 friska kronor som med lite energi skulle kunna indrivas! Blev mycket upplivad vid denna tanke! Men ack! Gånge denna kalk ifrån mig! Det är ädlare att givfa än att taga... Jaga folk med blåslampa är inte direkt min grej! Man får hitta på något annat...

Den nya digitala världen erbjuder oanande möjligheter! Häromdagen ringde en trevlig person och presenterade sig som innehavare av en ny djursjukvårdssajt. Intresse anmäldes för ett antal artiklar som jag skrivit. Javisst, sa jag, det går för sig. Kostar si och så... Det visade sig då att någon annan redan kommit på samma glimrande idé! Texterna låg redan ute på nätet, fast utan att man frågat om lov eller hört av sig på något vis. En dag när jag känner mig stark får jag ta itu med detta och kratta ihop en faktura! Nya tider... Förr fick man små sirliga brev från skattemyndigheten med mer eller mindre försynta anmaningar om förklaringar. I fredags ringde en manperson från sagda myndighet med samma begäran.

Jag var inte hemma och hade omkoppling till mobilen. Av naturliga skäl kunde jag inte svara på vad som skulle stå på just den bilagan i deklarationen! Hänvisade till revisorn, som tyvärr inte var anträffbar just då (sent en fredagseftermiddag). Eftersom skattmasen visserligen presenterade sig, men ringde från hemligt nummer, vet jag i vem jag ska kontakta - vårt samtal var kort, på mobil med dålig täckning... Återkommer förhoppningsvis, annars vet jag inte vad som sker! Allt är inte bara fördelar med den nya sköna digitala världen...

Jaha, så nu är då katten ur påsen så att säga och det ordentligt! Det var inte bara på förliden colliekonferens (f ö mycket väl förberedd av styrelsen och genomförd av arrangörer och deltagare!) som en viss oro för framtiden uttrycktes - det finns ju kaffe- och bensträckarpauser och rikliga tillfällen till meningsutbyte... Det var notabelt att höra gamla lojala brukshundspersoner som helt öppet uttryckte sin oförblommerade mening om utvecklingen eller snarare avvecklingen av SKK:s största specialklubb. Inte för att prata skit i största allmänhet eller hänga ut någon eller så, utan för att man är orolig, ledsen och besviken just för att man ser raset på det sluttande planet som bara kan leda till att allt går åt helvete. Kommer SBK att finnas kvar om några år? Knappast i nuvarande form var den slutsats som drogs av folk med någorlunda insikt. Även inom "nyare" grenar som t.ex agilityn har starka synpunkter vädrats. Som t.ex på http://fundera.bloggagratis.se/2009/10/0...-ar-nara-att-brista/