Eftersom Yours Truly pga något mupp inte kan få ut de senaste bilderna ur kameran så får man botanisera med vad i övrigt är. Iofs ett kärkommet tillfälle att suga på karamellen en gång till, he he... Då första kvartalet år 2011 med råge är avverkat
och med två nya titelvinnare som resultat  så vore det kul (tycker ivf jag då) att se hur våra gullisar sett ut från ax till limpa. Samt inte minst, ytterligare ett tillfälle att få gotta sig åt Lars Carlssons fina foto...

Champion Ormeryds Clint Eastwood brunspotted perser som kattunge på första utställningen med matte Marina  

Tre kvartal senare som nybliven champion, foto Lars Carlsson

Och vår lilla creme exotic Yffranes New Moon Rising JW första gången han är hemifrån, här med lillhusse Felix.

Fyra månader senare nybliven Junior Winner foto Lars Carlsson.

Den staden sjöng redan Ulf Lundell om...

Jag går på Promenaden

Du kanske säger: "Norrköping, 

Det är en jävla stad"

Då har du aldrig gått på stadens 

Södra promenad

Jag går på promenaden

Jag dansar fram rentav

Jag går på promenaden

Seglar fram på soligt hav

Jag börjar vid bensinstation

En dag då allt känns kass

Snart kommer jag till Halvars kiosk

Där köper jag en glass

Och går på promenaden

Och slickar på min strut

Jag går på promenaden

Och väntar på att det ska ringa ut

Och runt sådär omkring en

Femton och tjufem

Då kommer alla tjejer ut

Från pluggen och går hem

Jag går på promenaden

Jag dansar fram och ler

Och jag blir på lemonaden

Av alla tjejer som jag ser

Vid nya bibblan står Louise

Med allt sitt blonda lurv

Jag tar'na under armen

Och bjuder på en kurv

Vi går på promenaden

Och tuggar varsin vurst

Och springer ner till badet

Och ser vem som kan komma först

I bastun är det hett som fan

I poolen finns Louise

Och när vi badat säger hon:

"Du är en reko kis"

Och vi går på promenaden

Med tre flaskor röd bourgogne

Vi går på promenaden

Och rådhusklockan slår ding-dong

Nånstans på promenaden

Minst fyra trappor upp

Där ligger snart Louise och jag

Och läser en Pin Up

Och ner för promenaden 

Kommer natten i mörk skrud

Och Louise öppnar bladen

På blomman hon fått av Gud

Jag älskar min Louise 

Och hon älskar mig såklart

Och när morgonen ar kommit

Tar vi hissen ner rätt snart

Och går på promenaden

Och gnabbas lite grann

Vi går på promenaden

Louise och jag går hand i hand

Roligare...

   Skönhet tillåten...

 Intressantare...

Avkopplande...  Trevliga vänner...     Mera klös...

   Därav följer  summum bonum -  och gynnsamma sidoeffekter. För övrigt har statistiker räknat ut - och det kan förresten vilken förnuftig människa som helst göra - att brottsligheten bland hängivna kattägare är lägre än inom någon annan samhällsklass, möjligen med undantag av biskopar. Katt således.

  Det är april, den tid på året då blivande hundägare börjar sätta in stöten. Yours Truly vet, dels av egen erfarenhet (uppfödning i mer än 40 år) dels som valphänvisare. Rekordet för några år sedan var nio telefonförfrågningar på en dag + plus ett antal via mail. Nu är det tyst. Ingen av mina uppfödarbekanta får sina dyra fina valpar sålda.
Undrans om inte en del av dagens kris i hundfrågan kan stå på TVprogrammens konto?  I en uppsjö av program på bästa TVtid framstår hundar som livsstilsdetaljer; klapp- och kramobjekt (disneyfiering), eller som sjuka och problematiska på olika sätt. Att ha hund verkar vara något jobbigt som kräver specialisthjälp. När så en välkänd expert på hundproblem dyker upp i TVsoffan med armen i gips, nybiten av en problemhund, då får väl måttet anses rågat? Den bild som förmedlas av media är en massa skit med att ha hund. Varför kan inte hund längre vara intressant eller ens roligt? Hur har det praktiska hantverket hunduppfödning blivit ett torrsim som utläres på kurs? Varför talar de stora hundorganisationer mer om Målstyrning och Ledarskap och nästan inte alls om Hund? Mest snack och mindre verksta således. Hur har det blivit så?

  And the fields are turning

And the temperature's a rising

I see the factories are burning

When the wheels keep a turning

Well I've seen that you've grown know

With the horses you ride

Gonna have your say now

See the new moon rising

Oh she don't mind, she got the time

I see the new moon rising

Oh, she don't mind, she got the time

I see the new moon rising

See the small time boy now

From a small town family

He's got to find his way now

Gotta find himself a woman

Well he's scared of the people

He don't wanna be thw whipping boy

But the time has come now

Gotta hit the highway

Whooooaaa whooooaaa

Ooooh she don't mind, she got the time,

I see the new moon rising

Oh, she got the mind, she got the time,

I see the new moon rising

See the new moon rising

When the tides are turning

She got the look of the knowing

She got the feelings to showing

With all that love now

I see the fears are turning

I see the new moon rising

I see the new moon rising

Oh she don't mind, she got the time,

I see the new moon rising anekatips.com

Oh, she don't mind, she got the time,

I see the new moon rising

Fortune calls.

I stepped forth from the shadows, to the marketplace,

Merchants and thieves, hungry for power, my last deal gone down.

She's smelling sweet like the meadows where she was born,

On midsummer's eve, near the tower.

The cold-blooded moon.

The captain waits above the celebration

Sending his thoughts to a beloved maid

Whose ebony face is beyond communication.

The captain is down but still believing that his love will be repaid.

---

The palace of mirrors

Where dog soldiers are reflected,

The endless road and the wailing of chimes,

The empty rooms where her memory is protected,

Where the angels' voices whisper to the souls of previous times.

---

Gentlemen, I said,

I don't need your organization, I've shined your shoes,

I've moved your mountains and marked your cards

But Eden is burning, either brace yourself for elimination

Or else your hearts must have the courage for the changing of the guards.

Peace will come

With tranquility and splendor on the wheels of fire

But will bring us no reward when her false idols fall

And cruel death surrenders with its pale ghost retreating

fritt efter Bob Dylan Changing of the Guards

..eftersom inget intressant händer i det här huset, så får väl Jag - A Cat of World - ta saken i egna tassar.   Som den intelligente läsaren begriper kommer dagens inlägg från mig - Junior Winner Mandy exotic kattunge med anor från Ormeryds. Jag är nämligen den som är bäst lämpad att föra husets talan. Vem är det som är Top Show Cat och vet hur man för upp sig? Vem har dragit ära och pokaler och prisrosetter till det här sunkiga stället? Jag bara frågar???

Idag har jag fått lyssna på Wolfmother´s New Moon Rising. Det var matte som spelade den för Mig, hon sa att det var Min Sång för den har samma namn som Jag. Lill-Matte - bad- och blåsfantasten - hade skickat den via Facebook. Jag satte genast igång med att spinna - det betyder på Mandy-språk att låten får fyra krämtassar av fyra.

Nej nu har min Onkel Lillen börjat peta på vårt nya klös- och lekträd (med en rolig rörlig råtta på). Nu måste jag springa dit och kolla!
Nya lekisen har vi fått av vår Super-Coach. Tack så mycket! Jag ser fram emot att träffa Auntie Ormeryd... Då ska Jag personligen spinna och nospussa!

Moss & grankott på er alla männskobarn!

Mandy (JW)

  Yours Truly har en liten perversion, eller egenhet snarare; stor motvilja mot at åka söderut... Efter Slussen börjar en annan å famla efter passet, redan i höjd med Norrköping infinner sig motståndet i kroppen... Fel håll!

Däremot går resan i andra riktningen så är det Jippi! och Tjohoo! och glada miner. Förklara det den som kan!? Nu är det så att vi gillar att åka i Norrland eller "fara" som vi nu lärt oss att det heter därstädes. Där finns lugnet, vidderna, människorna...

Nerkokat nu till den senaste trion kattutställningar så är det bara angenäma minnen, man trivs från första stund! Mycket är annorlunda och då till det bättre... Inga mängder av förfulande reklamskyltar, inga parkeringsfascister: De e gott om plats...Yours Truly går omkring med händerna på ryggen och sprätter med benen och gör intressanta iakttagelser. Folk verkar alldeles uppriktigt glada över att sörlänningar kommer till deras fina utställning och inte ett dugg misslynta över att få konkurrens om det lullull som vi alla hoppas på. Och t.ex att något så trivialt som en kattutställning verkar vara hela bygdens angelägenhet. Antalet manliga funktionärer är påfallande; i Umeå kunder jag inte låta bli att kommenterar raden karlar: Jomen, de e Gubbhyllan! skämtades det. I köket stod en silverhårig gentleman och kokade kaffe och langade fram smarrigt hembakt: Man måste ju hjälpa till!

Överallt syntes dessa stadiga norrlänningar med snusdosering på brallan och valkar (förställer jag mig) i händerna. Yours har en speciell svaghet för män som ser ut att kunna backa med tvåaxlat släp... Hela familjen är engagerad; småkillar delade ut reklamblad och sålde lotter. Sånt kan man ju inte heller motstå, speciellt som de rara gossarna säger Tack så mycket!

Det gick också att lägga märke till hur dessa orter i norr är djupt präglade av lagidrotter (hockey!), militär närvaro, jakt och nödvändigheten av att alla hjälps åt. Karlar gilla att göra killsaker ihop - nu vädras måhända hiskeliga könsfördomar... Men mängden av tekniska, praktiska arrangörsdetaljer var påfallande, t.ex fantastiska storbildskärmar med domarpresentationer, resultatlistor och allmän information om katt. Bravo!

Och så den lugna vänligheten och hjälpsamheten, det hålls upp dörrar och erbjuds bärhjälp - när man passerar tredje gången så hejar man på varandra. Fjärde gången har man en ny vän som heter Kjell... Vid hemgång får man en stor bamsekram av denne tidigare vilt främmande Kjell samt önskan om återsteende och Välkommen tillbaka!

Så klart!

  Här får man lite mera Vyer så att säga; och då inte bara den stiliga resvägen längs Höga Kusten som tar andan ur en. En svårt höjdrädd person som jag, blundade hårt på uppvägen vid passerandet av de närmare 2 kilometrarna hängbro - pylonerna (som jag har lärt mig att pelarna heter som bär upp bron) är mer än 180 meter höga - rys!

När vi åkte hem njöt vi av utsikten, var det som att köra över Golden Gate Bridge - Själen hade fått ro, segervimplar fladdrade morskt, i bilen sov en Junior Winner och vi reste i det Förlovade Landet!

Tack och Hejdå Norrland! Vi kommer igen...