Yffranes New Moon Rising JW

foto: Lars Carlsson

   "Mandy" - Yffranes New Moon Rising (Ch Ormeryds Austin - Ch Ormeryds Lunar Cheesecake) visar upp sig för publiken, domare Olga Sizova från Ryssland (själv uppfödare av Kat I) ser nöjd ut och skriver fin kritik...

Fotnot: Kategori I är "våran sort" - syskonraserna perser & exotic.

O, Joy! O, Rapture!

Hemkommen från fantastisk helg i Umeå - 400 katter båda dagarna, 40-talet Kat I - some strong competition... Våra killar Yffranes New Moon Rising EXOe och Ch Ormeryds Clint Eastwood PERn24 nominerades till BIS-panel båda dagar - för Clint  är det 5:e utställningen som vuxen med NOM samtliga gånger och nu dessutom 2 x CACGIB. Därmed är vår vackra "Clintan" väl på väg mot Internationell Championat!    Och inte nog med det; vår första egenuppfödda kattunge  Yffranes New Moon Rising "Mandy" sex månader vann sitt femte BIS och är därmed kvalificerad till titeln Junior Winner - JW!

   Thank you judges for liking our boys so much and for your votes in the panel!

Tack co-owner Marina som delat alla strapatser och håller våra pojkar i drömskick!
Tack arrangörer BJK för en underbar utställning!

Tack alla vänliga människor för gratulationer och oändlig hjälpsamhet!

Tack Lars Carlsson för foto! 

Sist men inte minst - TACK Anna Lange, som trott på oss! Alla framgångar är helt baserade på Ormeryds fantastiska perser/exotics.

foto:Lisbeth Högman   "min penna darrar i frusna klor..." Kände mig idag som Nils Ferlin när han ett ögonblick var begravningsreporter.... 

Det var kallt i kyrkan, ljuslågorna fladdrade...  ute dånade den annalkande stormen runt åldriga murar. Jag tassade in och satte mig längst bak... Hjärtat slog... Ett tjugotal personer, uppklädd lantortsbefolkning i ovana mörka finkläder. Jag kände inte igen en kotte, utom en adoptivdotter. Folk viskade med lågmälda kyrkoröster, ett par gummor snyftade stilla. Så blev allt tyst. Klockorna klämtade... Begravningsakten inleddes på ovanligt sätt, nämligen med solosång: Var inte rädd... det finns ett hemligt tecken... det finns ett spår i sanden...

Mycket starka känslor där, min lilla blomma skälvde i i handen... Så rädd jag var under hela min barndom! Prästen talade om ett långt, arbetsamt liv som säkert inte varit så lätt alla gånger. Den hädangångna blev nästan hundra år... När maken gick bort för fjorton år sedan var jag tveksam till att närvara vid den begravningen, men tog mod till mig. Den stora dominerande oberäkneliga moran, som omgivningen hukade inför, var borta... Där satt en liten, liten, krokig gumma och tittade snett uppåt, sade: "Du va snäll Bette som kom" - och senare: "Vi va väl leda ve dej". Det var ett erkännande i alla fall. Fast det satt långt inne...

En enda människa kan prägla ens barndom, som i det här fallet, på gott och på ont. På så vis blev jag den människa jag är. Det fanns försonande drag, den hädansovna tyckte mycket om djur och då särskilt katter. I dödsannonsen stod en vädjan om bidrag till ortens katthem. Därför gick jag på den här begravningen. Jag mindes att hon gillade blommor och den rosa färgen. Min fina skära ros glödde på den enkla kistan. Det blev ett avslut till sist. Vila i frid.

Är jag vuxen nu?

  Yours Truly hade tänkt liva upp sig själv och bloggen genom att plita ihop en sedelärande Saga, ungefär så här:

Det var en gång en Häxa som bodde i ett litet land i norr. Hon var så grå, så liten, så tunn, så färg- och livlös att hon utan vidare hade kunnat läggas in i en dissektionssal utan att väcka den minsta uppmärksamhet. Ändå var Häxan fullt kababel att ställa till jävulskap, även på distans...bla-bla. etc.

Därav blir intet för Verkligheten hann i kapp; allt går i grått. Det är som fritt sprunget från Skåne-poeten Ola Hansson i Hönsinge, vilken kunde beskriva den grå färgen på minst sexton sätt: lergrå, smutsgrått, åskgrått...:

De öde skogarne

stå så stumma.

De vida markerna

ligga skumma.

Som luften molngrått

är insjöns vatten.

Nu lutar jorden

sin kind till natten.

Just nu strilar ett tröstlös regn och eroderar gårdens smutsgrå snödrivor till ännu gråare lera... Enligt väderlekstjänsten ska det sedan sätta igång att blåsa utav bara helvete. Om ett par timmar befinner sig Yours Truly på Begravning... Kyrkogårdsgrått? Farväl till det gamla, välkommen det nya... eller...

Det finns andra som är grå, nämligen Gråben, varg, ulv...

På en sajt som följer bloggen på ett närmast maniskt sätt och reflexmässigt citerar och gör nya tolkningar om sådant man tror sig veta något om, har senast nu "ulven" omtalats i förklenande ordalag.

En försynt fråga: vem är det som avses - ulvus blog eller SKK:s vd - i aktuellt sammanhang, på samma sajtsida. Han heter som alla vet Ulf i förnamn.

   ...detta efter att ha deletat ett par gråtvalser.

Ja ja, spring gärna och skvallra till DN och PO eller vilka bokstavskombinationer man kan anmäla till efter känd förebild varifrån uppenbarligen inspiration hämtats, och då givetvis när den egna förmågan tryter... Vilket den gör tämligen omgående. För så går det dessvärre när kartan inte stämmer med verkligheten.

Men se för all del till att ha bättre på fötter!

Jag har i nedanförmälda inlägg talat om Sverige och nutid - inte situationen flera år tilbaka eller vilka siffror som kan rotas fram, oklart varför - i land som inte ens tillhör samma huvudorganisation som vår.

För att folk som läser detta inte i onödan ska besvära sina jurister med frågor om Tryckfrihetsförordningens innebörd, förtalsbestämmelserna i Brottsbalken och liknande, vill jag avslutningsvis på heder och samvete intyga bl.a.följande:

Alla uppgifter som anförts nedan äro hämtade ur SBK:s kongresshandlingar, SKK:s statistik och bandat anförande från Kongressen.

  En mig närstående och klok person har sagt att det mest effektiva sättet att skapa oreda i sitt leverne samt nya ovänner är att engagera sig i en rasklubb. Det verkar finnas en särskild spänning bland människor med detta gemensamma intresse; en hundras som ska se ut och bete sig på ett visst sätt. Förvisso kan det vara ett intressant och givande arbete inom rasklubben. Men det är mest skimrande laguner i en ocean av intriger (inte illa!).

 En Plan började ta form. Dags för en försenad New Years Resolution! Från och med detta nu ska Yours Truly icke låta sig engageras i någon form av rasklubbsarbete, typ:

 * skriva motioner

* författa skrivelser till Högre Ort

* nekrologer över fallna storheter
* översätta domarberättelser
* sammanställa kompendier
* göra Rasspecifika Avelsstrategier (s.k. RAS)
* vara valphänvisare
* sitta i valberedning
* & C, & C

Sådant som folk tror att man snyter ur näsan i en handvändning, men som kostar tid och otroliga mödor. Dessutom ska det vara bra hopsatt samt rätt också!

Och vad får jag för det? Jo skit på långa spön och sju års olycka. Att dväljas bland babblande kretiner var helvetets förgård och helvetet hördes hela tiden (lysande!). Jag tänker aldrig mer utsätta mig för motbjudande och förfärliga individers illasinnande godtycke.

Bättre då att för resterande framtid ägna sig åt Det Lilla Livet; familj, djur, hem i ungefär den ordning, samt jobba, betala skatt och räkningar och allt annat som försummats pga av ovanförmälda. Så det är vad jag gör från och med nu. Amen.

Tisdagsmorgon och lilla ulvusbloggen ligger vips på 7:e plats bland mest lästa bloggar (av 120.000 nånting). Så där är det alltid! Står det något om SBK eller collie eller tillståndet i kennelvärlden då går siffrorna (unika läsare) upp som lyftande fasaner. Vad beror det på? Vad är det som folk kan läsa här (men ingen annanstans)?

Jo t.ex sådant här:

(initierad kommentar till inlägget för ett par dagar sedan, Fornstora dar): De senaste åren har budgetarna i Brukshundklubben reviderats om till något helt annat än de beslutades till från början. Så även i år. Trots att ingenting tyder på att medlemssiffrorna ska gå upp så förväntar sig ledningen att det ska bli 1600 fler medlemmar 2011. Registreringen av valpar, speciellt i bruksraserna, har gått ner.

---

Bruksproven har minskat med cirka 17 procent på ett år! Vad värre är att antalet individer har minskat från 2920 till 2137. De är ett minus med över 26 procent! Men den takten, finns bruks kvar om säg fem år?

Lydnadsproven minskade från 20624 till 16819. Minus 18,5 procent på ett år. Antal individer minskade med cirka 12 procent.

För första gången minskar antalet individuella starter i agility. Från 70740 2010 till 70105 2011. Detta är ett trendbrott. Agilityn har stadigt ökat sedan starten.

Antalet valpar av SBK-ras har minskat med 22 procent på två år.

--

SBK-rasernas fall i registreringsstatistiken lär inte komma som en överraskning. Nu viker intresset från allmänheten. Att äga och föda upp hundar av brukshundsras har blivit alltmer krångligt och kostnadsdrivande. Under årens lopp har tillkommit avelsspärrande bestämmelser angående hälsoprogram. Sedan senaste decenniet finns krav även på mentalbeskrivningar. Det visar sig nu att hundägarna inte ställer inte upp på tvingande bestämmelser som man finner meningslösa, dyra och krångliga. Många äro exemplen på valpintressenter som backat ur när man fått klart för sig vad som förväntas av dem.

Vi lärde oss något på det här... Det skulle vara lätt att strö ytterligare salt i sår genom att framhålla åtskilliga personer vilka förespått just denna utveckling - eller avveckling snarare... Jag nöjer mig dock med att redovisa kennelklubbens farhågor.

Tveksamheter från SKK:s sida om de av SBK framtvingade reglerna för MH fanns redan från början.

Så här sa vd Ulf Uddman på SBK:s kongress 2001 (bandat anförande):

Mentalbeskrivning/MH*Efter beslut av Centralstyrelsen (CS) ska brukshundar från och med nästa år ha krav på MH på föräldrar födda efter 1 januari 2000 för att få registrera en valpkull, gäller ej utländska hundar. Frågan om collie är bordlagd. Enligt Uddmans personliga bedömning kommer CS att ta beslut om MH även för collie. MH-kravet kommer därmed att omfatta samtliga brukshundar. Vad är det då som CS haft synpunkter på? Jo, det är om Brukshundklubben klarar av att genomföra MH i hela landet, året om? Ulf Uddman vädjade till alla goda krafter att hjälpa till.

- Klarar ni inte det här så kommer inte era uppfödare att kunna registrera sin valpkullar. Många uppfödare kommer att drabbas. Om vi hade haft den här regeln förra året hade 1000 schäfrar inte blivit registrerade. SKK menar att vi tjänar våra raser allra bäst genom att se till att de har en hög registreringsfrekvens.

 – SKK har under åren haft många hälsoprogram för olika raser. Genom information, utbildning, opinionsbildning har vi haft en stor andel av uppfödarna med på oss och kan nu visa på väldigt bra resultat. Enligt Ulf Uddman har man nu en situation, framför allt med collie, där SKK kommer att tvinga på ett krav och där man inledningsvis inte har en majoritet av uppfödarna med.

- Vi får se hur det har slagit ut när resultatet utvärderas efter 5-10 år. De många mentalprogram som funnits inom SBK; korningar, karaktärsprov, MUH, etc, har medfört att många goda avelsdjur har slagits ut eftersom de inte passat de uppsatta målen. Frågan som CS har ställt är: har man med alla dessa program fått bättre brukshundar? Nu går man ännu hårdare fram. Dessa aspekter har funnits med när man varit tveksam till de krav som riktats.

I dagens akutläge borde det mobiliseras, kraftsamlas.. Inget av detta sker.  I alla fall som man märker något av. Tystnad råder... SKK skjuter till pengar (finns redovisat i kongressmaterialet på undanskymd plats). Detta oerhörda - den i särklass största  av SKK:s medlemsorganisationen står (självförvållat förvisso) inför total kollaps. Vet ledningen om detta? Hur märker man det? Det riktlinjer som kan skönjas ser mest ut att handla om vildsvinsgaltar och rovdjur, något lite om smällare... Visst saknar man en Björn von Rosen och en Stig Ahlberg som hade kunnat styra upp det hela.   Kenneldebatten lyser med sin frånvaro. I dess ställe - ja platsen är ju ledig - dyker dom upp, främst på en giftgrönt gallsprängd sajt vars namn ej må nämnas ety då orsakas svår oreda med efterföljande verkningar på bloggstatistik och SKK-politik - besvararna av alla frågor, häcklarna av allt vad SKK står för. Folk får väl tycka vad dom vill men det är kränkande och direkt plågsamt att teser om hundavel marknadsförs av personer som aldrig sysslat med ämnet, annat än i teorin förstås. Vet ni att det numera inte heter hundavel eller ens rasavel utan renrasavel? Detta är  alltså förkastligt enligt de monomana och ständigt förfördelade på gallsajten - internetvärldsmästarna och foliehattarna. 

  En fotnot är på sin plats (Wikipedia): En foliehatt är en huvudbonad inklädd i aluminiumfolie. Som satir och humor påstås en del människor bära sådana i tron att den skall skydda från exempelvis elektromagnetisk strålning och tankeläsning, till exempel från utomjordingar. Foliehatten har kommit att bli en symbol, särskilt i bloggosfären, för pseudovetenskap och konspirationsteorier.

En foliehatt kan även vara en pejorativ benämning på en person som anammar, sprider och tror på diverse konspirationsteorier. Ingen eller bristande källkritik är ett utmärkande drag.