Direktlänk till inlägg 3 september 2009
Heavy day - tingen äro emot mig! Tvättmaskinen har kollapsat, bredbandet fungerar bara styckevis och delt, ett stort (och dyrt!) paket kom från telia, kan ej påminna mig beställningen eller ens behovet... Visserligen räddade den goda dottern Ingrid mig från efterräkningar - tack så mycket!
Många lastbilslass grus blockerar vägen till stallet, grävmaskinen står fortfarande på ängen bakom vårt hus och kan inte gräva. Kommer det mer regn sjunker den väl ner i jorden och går inte att flytta alls...
Men i alla fall... det är INGENTING mot allt det övriga!
Ovissheten i den trängre kretsen är total, folk är oroliga över bristen på besked - en del verkar till och med rädda... Ska det behöva vara så?
Sådana här tillstånd kan göra människor galna på riktigt, ivf på sikt; folk far upp och slår sig för pannan eller sjunker ihop av modlöshet. Det finns nästan ingen att tala med, man måste ju vara så försiktig också... eller också undviks man av människor som vore jag en radiumstapel...
Stundtals känner man sig som den ensammaste människan på jorden.... Hade jag inte familjen och djuren, så... vad övrigt är är tystnad...
Det ligger som en strumpa fylld med kall gröt över verksamheten! Med det här påbjudna förhållningssättet, helt naturvidrigt för en frimodig journalist, utkommer de eventuella memoarerna postumt... Titeln måste bli efter känd litterär förebild:
Vittne Till Katastrofer...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|