... att ringa - Yours Truly svarar inte!

Alla vill berätta sin historia, helt OK - man kan imbilla sig att det ingår i jobbet.

Men... just idag låser jag ute världen i all dess hemskhet... måste bli klar med jobb, uppgifter, uppdrag... och utan ständiga avbrott oreserverat ta dessa om hand.

Just omhändertagande är ordet för dagen i denna galopperande galenskap. Unga människor som vet allt men kan inget ges fruktansvärda maktbefogenheter och kan när som helst begärda poliseskort för att på anekdotiska subjektiva värderingar "omhänderta" människors djur.

Ett smutsigt golv, ett par centimetrar som fattas... Vad är "rörig och ostrukturerad" miljö?

På vilket sätt lider djur av det? En människa som är (för?) fet, genomgår skillsmässa, är ofrivilligt barnlös, har bytt kön, är homosexuellt eller är konstig på andra vis enligt nyuppfunnen norm, är vips discvalificerad att hålla husdjur. Man överväger att avliva en häst för att den tappat en sko och har smuts i pälsen... I den nya sköna världen inhyres en särskild tjänst där vapenförsedda karlar släpps lösa i en stor inhägnad med små grisar.

Man skjuter grisarna och kallar det djurskydd - nassarna är intelligenta djur, de ser sina skjutna kamrater falla - ja, alla dör ju inte vid första skottet... skräckslagna djur försöker komma undan... det hela pågår i timmar. Det är plågsamt att ta del av. En hunduppfödare parar sin prima ungtik på tredje löpet, en fin kull föds. Allt är frid och fröjd, eller hur? Så räknar "någon" ut att det fattas ett par dagar... Tiken skulle, enligt den djurskyddsförordning som ständigt åberopas, vara ett par dagar yngre än stipulerade 18 månaderna... Stor karusell dras igång; indragen valphänvisning, SKK, kennelkonsultent, länsstyrelse, djurskyddsinspektör...

Uppfödaren mår pyton - ja, ni vet; snacket går och ingen rök utan eld... Så har vi den hela ras som hotas med att ej får registreras eller ställas ut för att någon annan "någon" fått för sig att "den är ful" (osund?), det formella skälet sägs vara att rasklubben inte samarbetar... Nu lär samarbetet förvisso kommit tillstånd, men varför ska den enskilde hundägaren drabbas? En annan rasklubb skickar ut brev till uppfödarna med anmodan att "skriva avtal" med klubben angående sin avel... Ingen särskild paragraf stadgar att man måste vara medlem i en rasklubb, ännu mindre att man ska nödgas göra och bete sig precis som den för dagen styrande styrelsen har tänkt.

I sammanhanget åberopas även här djurskyddslagen, precis som man hade ensamrätt på att tolka den. Rasen i fråga är nämligen så dålig mentalt så den lider, framhålles det...

Hur märker man det? Och ändå envisas folk med vilja hålla på med rasen och att trivas med sina hundar! Allt utmynnar i att det hela ska lösas genom mentalbeskrivning och en mycket väl tilltagen budget till sagda verksamhet. Å ANDRA SIDA påtalas städse att alla mentalproblem och raser som hotas av förbud är "hundägareproblem". Allt är hundägarens fel. Hur ska man ha det?Jag sitter och stirrar på bilder från mentalbeskrivning - hundar sliter och drar i kamptrasor. Vad får man ut av det? Hundägaren? Hunden? Leka med hunden är en annan sak - det gör man för det är roligt. Men på vilket sätt gagnas rasen/aveln av dragkampande? Ifrågasätts en är allvarligt menande verksamhet så får man ett medlidsamt småleende, ungefär som troende kommunister och frireligiösa sektledare består intervjuande reportrar....

Men SKA en gårds- och vallhund som västgötaspetsen drillas att dra i trasor? Och de nya ägarna... Vad är det bra för?

Är det inte tillåtet längre att bara vilja ha en vanlig klok hund? Kejsaren är naken och Caesars hustru får inte ens misstänkas... Undrans på att man helst stänger omvärlden ute... Driv månglarna ur templet!