Foto: Anita Whitmarsh

Se här vilken ljuvlig vårhälsning från kennel Svedala med en trio förhoppningsfulla e. Int Ch Fennican Ivaniilos u. SE Ch Svedala Solveig Solros.

Västgötaspetsvalpar och vitsippor - svenskare än så här kan det inte bli.

De insulära britterna ger naturligtvis inte mycket för den svenska modellen. Engelsmän är helt enkelt inte intresserade av Sverige. Om man börjar berätta om någon svensk egenhet, så lyssnar den engelska personen precis så många sekunder som behövs för att inse vilken ämnessfär det gäller och och sedan styr han/hon raskt och elegant över samtalet till något annat. Och man står där snopen med sin svenska förträfflighet.

Vi svenskar är egentligen några slags nordtyskar och skall hållas kort. Dessutom bor vi så långt upp i norr att det är ofattbart. Visserligen står vi inte längre i skogsbrynen och viftar med våra träredskap, men något åt det hållet... Och inte var vi med i kriget heller...

Det är ingen idé att ens försöka berätta något om det fantastiska Sverige. Inte minst när det gäller hunduppfödning, vilket Drottningens England i princip har uppfunnit och anser sig hava monopol på.

Bildade engelsmän avbryter naturligtvis aldrig men de har ett mer förrädiskt trick. De petar in en intresserad fråga i anslutning till den utläggning man själv håller på med. Det är oklanderligt. När man försöker besvara frågan uppstår andra frågor och så småningom är det ursprungliga ämnet förlorat i ur sikte, vilket trorde ha varit avsikten.

De vill ingenting veta om Sverige. Yours Truly har vid minst tre tillfällen för engelska hundpersoner försökt förklara MH (Mentalbeskrivning) och skändligen misslyckats, ivf med att värva någon för idén. "How interesting," säger man och vänder sig bort.

Vi är bara tråkiga med våra tyskt samvetsgranna redovisningar om våra lokala förhållanden/tankegångar. I synnerhet som svenskar gärna vill börja från början och i förbifarten ordentligt och omständligt belysa alla sidoaspekter med tillhörande förgreningar, och så knyta ihop det hela med en typisk svensk helgardering av gediget kunnande och lösningen på alla problem. Vem orkar stå och lyssna på sådant?

Ingen engelsman i varje fall. Undrans på att engelska kennelklubben betackade sig till den svenska motsvarigheten som ville ha en monter på Cruft´s och informera om våra hälsoprogram och riktlinjer för hundavel. Talk about teaching grandmother to suck eggs... KC svarade naturligtvis inte med att man "betackade sig", utan avböjde erbjudandet med engelska artighet.

Så man undrar inte på att de skyr oss, när vi börjar mässa.