Efter tisdagens skrävel om Facebook har här ägnats någon värdelös timma att försöka åstadkomma ett s.k facebook-konto (tror jag det heter). Steg ett gick jättebra; det blev en liten söt sida med profilbild å allt (se ovan). Men sen var det stopp. Snälla Ingrid har erbjudit sig att hjälpa till...

Har försökt att inte tänka på detta, men det är tji. Koncentrerar mig på helgens efterlängtade utställning - i dagarna två! Jippi å tjoho! Såå j---a kul!

Men så vandrar tankarna iväg - whi spottade FB ut mig?

Det finns absoluta dårar som bevisligen är med på facebook, så varför fixar inte jag det?

Vad ska jag då med detta? Har hittills motstått alla förslag och uppmaningar i den vägen, är inte riktigt säker på att FB är min grej... kanske för gammal för den här typen av sociala media, har aldrig varit intresserad av chattar, forum o dyl.

Men så framkom det att goda vännen Agneta är med på fejjan och använder sin sida på ett förträffligt sätt! A blir faktiskt 78 i år så då kan väl jag...

Men någonstans trilskades tekniken.

Iofs inte ovanligt. Det känns som man är omgiven av manickar som ständigt ska överlistas.

Tvättmaskinen är fortfarande inte lagad.

I måndags startade nästan inte min fina bil.

Å så nu detta.

Ingen stor grej men - men den gick min ära förnär. Har försökt fokusera på tidigare succéer - när var senaste gången någon sa en bra grej till mig? Kom inte på något. Får ta fram det grövre artilleriet: självimbillning. Intalar mig: Jag ÄR faktiskt bäst när det gäller! Det gick sådär...

Få se nu vad lilla I hittar på?

foto: Gunnar Lindgren

Hundsport kan vara spektakulärt förvisso, men inte helt lätt för en utomstående anamma. Som en Wagner-föreställning på Operan, for the happy few. Kring arenan sitter en hop bekanta med sina ryggsäckar och termosar och programmet med betygsrutor som noggrant fylls i och hela den här rekvisitan som hör till la claque och som har som syfte att skapa en gemenskap kring något vars värde i sig kanske inte är allom givet. Det kan vara rent hypotetiskt. Det väsentliga är den rituella sammankomsten med sina stränga cermoniel.

 Där sammanstrålar en lika invigd som bister expertis och fikar och röker och hoppar med benen, morsar kollegialt på varandra, gratulerar till framgångar och vinster, för att plötsligt, på en given signal som den utomstående omöjligen kan uppfatta, hoppa upp och slå sig för pannan eller jubla eller gripa efter penna och papper. Någonting har hänt. En favorit har felat. En hund har tappat svansen.

  Yours Truly kan tala om vad det beror på - Damen i Svart har slagit till igen. Jag råkade nämligen passera...

Sedan lång tid har jag insett och förlikat mig med att ha denna skadliga inverkan på omgivningen. Sätt mig i en ny bil och motorn börjar genast hosta till ägaren stora bestörtning. Släpp in mig på ett slott och genast rämnar gobelängen och röta går i spinetten. Otaliga är de nyvunna bekantskaper som till sin egen olycka blivit observerade av Yours Truly; genast går de strålande karriärerna i stå! Man blir bortröstade på KF, hamnar på hal is, entledigade från sina uppdrag eller får brev från ordföranden med uppmaning att kasta in handduken.

De som känner mig väl - familj och nära vänner - kan intyga att det fungerar såsom ovan beskrivits... Ingrid påstår t o m att hennes mor utsöndrar teknikfientliga strålar! Men riktigt så enkelt är det inte... Yours Truly vill edligen försäkra att de destruktiva krafterna är helt bortom min viljas kontroll!

Utrustad med en dylik förmåga är det förståligt att min omgivning kan irriteras...Att döma av inlägg på bloggar och motsvarande finns det några personer vilka synes hata mig. Detta är inget som söker mig, de flesta är obekanta, vissa vet jag inte ens hur de ser ut. Så hatarna - det kan röra sig om något halvdussin - kan Yours Truly inte göra så mycket åt i den mån jag över huvud taget tänker på dem. Det har inte kunnat undgå mig de ondsinta nu momentant råkat illa ut på olika vis - stackarna! Obs ej ironi! En kvartett har t o m fått uppsöka läkarvård, även deras hundar blivit sjuka, vilket jag uppriktigt beklagar. En omsorgsfullt planerad parning resulterade i en tom tik... Tillfälligheter?

Nej, jag vet precis hur det ligger till.... Damen i Svart har varit framme igen.

Sorry!