Igår var den värsta dagen i mitt liv!  Min favoritplats är en skön filt på tvättmaskinen som står mot spismuren - alltid varmt och mysigt! Det är den härligaste kattplatsen på jorden! Och den är bara Min - ingen annan katt får gå dit!   

Men vad händer? Jo matte tar min filt och stoppar den i Tvättmaskinen - fullkomligt onödigt om ni frågar mig... Och sen tar hon upp den - kall och våt - och hänger den på strecket på spismuren... Och detta utan att lägga dit någon ny filt för mig att sitta på! När jag hoppade upp höll jag nästan på att halka av! Min fina plats var inte ett dugg mysig längre - kall och hal och sen med den våta filten ovanför. Usch! Undrans på att man blir sur:

Så jag gick värdigt därifrån och bestämde mig för att ta igen mig från morgonens hemska upplevelser i våningen en trappa upp - dvs i husses säng. Men säg den frid som varar beständigt...

Matte har bestämt att vi huskatter ska träffa en liten taggig blekfis som också lär bo här på det här iofs trivsamma stället - en s.k kattunge. Isch...

Min mamma Klara och bror Hasse har träffat blekfisen. Det vara inte mycket att se, sa dom.

Jag har nog förstått att de finns andra katter i huset än vi, men det har inte stört mig. Bara de håller sig för sig själva. För jag är en snäll katt. Vilket syns på bilden med bror Hasse:   Är man störst så måste man vara snällast (Bamse-style).

Det är alltså jag, Viktor, som talar. Jag är en välväxt katt i mina bästa år (11 år vikt hemlig). Tvåbeningar påstår att jag väger 8 kilo, men det måste väl vara ett misstag?

Alltså, vi låg för tillfället och vilade i husses säng, Klara och Hasse och jag. Och då kommer det inskuttande på tvären en skär blixt. Vi såg klart ogillande ut men låg kvar... Så hoppade blixten upp i sängen... vi låg kvar! Men krypet nosade på min svans och började leka med den. Då fick det vara nog!

Jag fräste och gick därifrån... Lite respekt kan man väl få kräva!

Och HELA den kvällen höll jag till i undervåningen. Dit har krypet inte hittat - än...