Surprise surprise...! Nu blev ni väl förvånade..? Yours Truly brukar ju hålla ord... och iofs var det nog ett riktigt beslut att inte låta bloggen passera bäst-före... eller ivf ta Time-Out... Men att i allmän frustration bara knipsa av så där känns väl inte så bra... Man borde väl i all anständighet lämna någon form av testamente - finns något kvar att testamentera? De e Frågan.. 

Som framgår av DN idag (Per Mortensen): Allt har en ände och det syns utanpå.

Så här såg Yours Truly ut för närmare precis ett år sedan:

" Vad lär man sig av detta? Möjligen att man vinner i trovärdighet om åren får lämna spår och rynkorna blir fler. Måste man vara riktigt finkulturell går det alltid att anföra Goethes Faust-figur. Även om han med ränksmidaren Mefistofeles "hjälp" vinner ungdomen åter och kan leva om sitt liv, slutar det med att han blir åldring en andra gång. Dessutom slipper han hamna i Helvetet eftersom den store geriatrikern Gud tycker att Faust förtjänar en bättre tillvaro när han ska hamna bortom denna jordiska."

Vad kan då Lilla Ja dra för slutsats? Så här ser nämligen Yours Truly ut ett år senare, dvs nu:  

Tolv månader äldre, tolv kilo färre, två klädstorlekar mindre, ett antal gym-lektioner och många upplevelser fler, nya fiender, nya älskande vänner, inget jobb, ny rolig hobby - Top Show Cats - alla diamanter på Pantbanken - de behöver ju inte hänga på Mig hela tiden - absolut tji stålar... Det var ju ett riktigt syndastraff -  the punishment hardly fits the crime... Tycker verkligen inte att jag gjort mig förtjänt av sådant elände... Jag menar; Inte röker jag å inte super jag å Fruntimmer e ja själv...

Jämförelsen med Dr. Mengelse och tyska avelsvakter, som kommer hem till uppfödare för att bestämma vilka valpar som ska få leva, står jag fortfarande för... Trots att det ledde till DN-anmälan (ännu inget synligt beslut?), spetälskeförklaring och efterföljande ekonomisk misär...

Reducerad till buljongtärning är det alltså i grunden den soppa som nerkokades för ett år sedan och i ett nafs bidrog till utvecklingen Rik men "ful" till Fattig men "skön" - ha ha ha...

Har dock blivit väldigt rörd av alla kommentarer, mail och inte minst telefonsamtal med anl av Bloggens avdagatagande. Då slog det mig så klart att skulle envar av de trogna 100-200 läsarna bidra med en smärre slant - låt oss säga en hundring? Emotses tacksamt på plusgiro 77 58 14 - 7 Lisbeth Högman - så skulle Yours Truly hålla sig själv och därmed också bloggen vid liv - åtminstone fram till Jul... För nu har jag ju liksom inget längre att mista. Allt är ju redan förlorat. Och jag lovar att skriva - om hundar. Varje dag. 

PS Det där var väl menat mest på skoj... uppenbarligen har det uppfattats på blodigt allvar... Läxa för Lifvet: Måste behärska mitt opassande skämtlynne!

Hjälp har förvisso inkommit, nämligen från Gud... eller annan okänd Välgörare... Tack så Mycket snälla Gud!

PPS Nya Frågor: Vill Gud verkligen att jag skriver om hundar? Varje dag?

osa ASAP