Photo: Collie Dog Owners

Vi har uppmärksammats på att semi-letala anlag för en speciell marmorerad färgteckning som hos hundar bl.a kallas  blue merle nu åter diskuterats och ifrågasätts. Alltså huruvida det är etiskt försvarbart att bedriva avel på föräldradjur av sådant utseende.  Så spännande! Uppfinns hjulet på nytt? Det kan vara intressant att ta del av bakgrunden. Frågan har nämligen varit på tapeten förr, ända upp i Europarådet. Nedanstående är ur tidningen Djurskyddet 1998, text Lisbeth Högman:

Bakgrunden är Europeisk konvention Nr 79 om skydd av sällskapsdjur (1987), vilken regeringen 1988 beslöt att underteckna och ratificera (stadfästa). En multilateral konsultation (ömsesidig överläggning) 1995 i Europarådet antog en målförklaring om avel och kirurgiska ingrepp. Stark kritik riktades mot rasstandarder vilka skapar hälsoproblem och lidande för hundar. Följande områden prioriterades:

* verka för förbud mot svans- och öronkupering

* verka för förändring av rasstandarder som innehåller abnormiteter

* tillse att aveln ej skadar avkommor till tiken eller tiken

* reglera kraven när vilda djur hålls som sällskapsdjur

* utbildning och information

Överenskommelse träffades mellan djurorganisationerna i Europa och de deltagande länderna. Europas kennelklubbar företräddes av FCI  (den internationella kennelorganisationen). Man var överens om att utifrån konventionen verka för olika åtgärder, bl a:

– standardkrav på kirurgiska ingrepp (ex öron-/svanskupering) ska bort

– främja respekten för rasstandarderna hos domare/uppfödare

– främja lämplig och kontinuerlig utbildning av domare/ uppfödare

– vidta åtgärder för avel med hundar som har genetiska/utseendemässiga särdrag vilka kan innebära hälsorisk/lidande

– ökad information till allmänheten i frågor som omfattas av Konventionen för skydd av sällskapsdjur

Resolution (samfällt yttrande) om förändringar av rasstandards;

standardöverdrifter som kan orsaka hälsoproblem ska bort. Föräldradjurs mentalitet bör tillmätas större betydelse i förhållande till exteriören. Standarder bör ändras och ge större utrymme för mentalitet. Domare och uppfödare ska utbildas och lära sig att undvika exteriöra överdrifter. Allmänheten ska göras medveten om fysiska eller mentala problem inom en ras.

Räcker inte dessa åtgärderna kan Europarådet tänka sig regler som förbjuder uppfödning av vissa raser. Kennelorganisationerna fick anvisningar/riktlinjer för att ändra aveln/standarderna:

– ange maximi/minimimått för höjd och/eller vikt hos mycket storvuxna resp små raser

– ange maximimått för proportioner höjd/längd hos lågbenta raser (basset hound, tax)

– sätt gränser för hur kort ett nosparti (andningsproblem) eller hur stort ett huvud (valpningsproblem) får vara i proportion till hunden i övrigt.

– motverka förekomsten av: fontaneller (oförbenad del av skalltaket), osunda fram-/bakställ (krokiga framben, otillräckligt vinklat bakställ), abnormiteter/käkar och tänder, storlek eller form på ögon/ögonkanter som kan orsaka lidande, t ex entropion (inåtrullning av ögonlock), ektropion (utåtrullning av ögonlock), alltför stora, alltför långa öron, alltför mycket lös, veckad hud

– undvik alternativt förbjud avel med hundar som bär semi-letalt (letal=dödlig) anlag: t ex stubbsvans, hårlöshet och merle-anlag.