Jag är deprimerad! Blä... Vad har jag här att göra?
ang Det Lilla Livet:
* kommer jag att få fason på vårt hus?
* kommer jag någonsin att kunna föda upp en valpkull igen?
* blir det någon lille en till mig?
Och så de stora symfoniska perspektiven:
* hur ska det gå för Sverige?
* världen i stort?
* kommer det någonsin att bli fason på hundsporten igen?

I mitt jobb ingår att granska den ofantliga mängd protkoll och skrivelse som i aldrig sinande ström läggs ut på nätet. Dialogen i detta textens ljus kan inte betecknas som alldeles horisontell. Här gäller det att lirka och jämka, stöta och blöta, försöka bena ut den officiella tankegången bakom förslag och beslut, samt spåra det verkliga syftet med desamma. Kennelpolitiken är gåtfull intill det outhärdligas gräns.Ur dessa språkliga arabesker tränger dock en mening fram: tidigare beslut om att en domare som inte innehar auktorisation för en ras, inte äger rätt att döma rasen vid utställning som stambokförs inom SKK. Med tanke på att vi lever i Sverige, detta välordnade och genomreglerade land, är det av lätt insedda skäl osannolikt att någon av våra domare skulle vara icke behörig och det osannolika är likt förbannat inte bara sannolikt utan helt sant.
Det låter ödesmättat, som i en pjäs av Maeterlinck.
Det helt sanna men ändå osannolika är bara en av alla konstigheter som sipprar ut från den tjusigaste av organisationer. Förr eller senare kommer folk på hur det ligger till. Det är så dags då.
Ändå går det bra för kennelorganisationen. Enligt en så kallad "källa" har stämningen bakom kulisserna där presidiet då och då samlas, efter den lyckligen genomförda världsutställningen, varit uppsluppen och närmast euforisk. Det låter som effekterna av en rigoröst genomförd fastekur.
Kanske ska jag bjuda den ledsamma misstron spetsen, hitta något överraskande? Inte är det särskilt trendigt att använda dagar åt att väcka förslag, debattera, hävda sin ståndpunkt, rentav lyssna på andras argument och sen, till slut, fatta ett gemensamt beslut. Vår kennelorganisation sägs ju vara demokratiskt styrd. Däri har jag rent formellt rätt. Tittar man på de enskilda ärendena så är det inte mycket demokrati där, utan snarare resultat av tjänstemannakårens initiativ, beslut och allmänna nit, kanske till och med redbarhet. Någon styrelseperson konstaterade att det inte är särskilt inne med det kennelpolitiska grovgörat. Det finns anledning att känna oro. Det är bra. SKK-politiker ska känna oro.

 

Nilla

21 augusti 2008 09:31

Nr 1 Självklart får ni ordning på huset!!

Nr 2 Det ÄR ett måste, har man ramlat av hästen måste man stiga upp igen!!

Nr 3 JA eftersom du ska ta en valpkull till *S*

Nr 4 beror på hur du menar med Sverige, är det OS du syftar på så går det nog åt skogen & är det Sverge i stort så går det nog åt skogen där med....

Nr 5 Det är på väg åt helvete med världen.....Pessimist javisst....

Nr 6 Det vete katten...



Kram Nilla

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...