Det kom (ännu) ett mail från Finland... Det var från en nästan-valpköpare, tack för det! Valparna i min egen kull dog dessvärre, så den här trevliga personen, som jag hade sett fram emot att få som ägare till en av mina små, blev utan. Men vi fick en god kontakt, även i sorgen. Ny valp letades fram och det är nu denna som jag får kort på, samt rapport om valpägandet och många kloka synpunkter på västgötaspetsar, avel, uppfödning m.m Sådant värmer... Lycka till även fortsättningsvis med den nya familjemedlemmen!

Nu infinner sig en rad funderingar. Det är nämligen inte det enda mail eller den enda kommentar från just finska rasvänner ang "conversation topics" på bloggen om västgötaspets. Nästan inga från motsvarande i vårt eget land... utom från alltid lika engagerade Nilla, och nu också från Solan. Tackar! Men hur kan det komma sig? Här diskuterar finska rasintressenter tänder och ögon och utställningsresultat med liv och lust. I Sverige råder största möjliga tystnad... Sekundär nationell skillnad? Rasen har i Finland har kommit mycket längre när det gäller att kartlägga olika avelsproblem. Dessutom är kvalitén på rasen genomgående överlägsen motsvarande i Sverige, i varje fall enligt domare som ofta dömer i båda länderna. Varför är finska västgötaspetsmänniskor så mycket mer intresserade och frimodiga? Beror det på att Sveriges bästa gren är "sitta still i båten"?--PS Det har framförts synpunkter om att bloggen varit kritisk, ja rent av "rackat ner" på västgötaspetsen. Självklart är det inte så. Västgötaspetsar är förträffliga hundar. Det är vad som är "runt-om-kring" som upplevs som svårförståligt och otrivsamt.