Dags för en liten historik? Med årets stora begivenheter avklarade; Bruks-SM och SKK:s hiskeliga anakronistiska jätteprojekt, WDS, kan man lägga detta till handlingarna och titta framåt. Men först då, som alla bilförare vet, kolla sikten bakåt. Vad är bra och vad gick åt helvete i dagens kennelorganisation? Igår kom nämligen en påminnelse i form av inbetalningskort till sagda klubb. Samtidigt trummar organisationen för motioner till Kennelfullmäktige, vilka ska vara insända senast 1 november. Yours Truly har (numera) ingen position för motionsskrivande, men förslag saknas inte... Läge för en organisationsutredning?Dagens riksorganisation med länsklubbar, specialklubbar och ungdomsförbund uppstod nämligen inte av sig själv. Vi får gå tillbaka till 60-talet när hundsportandet tog fart...60-talet var en tid av svensk framtidsoptimism, bilismen ökade, ekonomin sköt i höjden. Utvecklingen med ökat välstånd fortsatte och människor fick mer fritid. Krigsårens stora ungdomskullar hade vuxit upp och sökte sig nya fritidsaktiviteter. Allt fler människor drogs till hobbies som hade med djur och natur att göra. Folk skaffade sig hund i ökad utsträckning. Kennelklubben fick allt fler och större uppgifter.Kennelassociationen (SKA) bestod av Svenska Kennelklubben (SKK) och till denna anslutna special-, bruks- och lokalklubbar. (Sic! - det hette så, ingen felskrivning!)Kennelklubbens uppgift var i huvudsak övervakande och ledande. Klubbens organisation omfattade huvudkontor i Stockholm med sekretariat, stamboksavdelning, registreringsavdelning, kassa, redaktion fär klubbens tidskrift, samt upplysningsavdelning.Klubbens regionala avdelningar var sex till antalet. Kennelklubbens högsta beslutande organ var då, som nu, Kennelfullmäktige (KF). Till skillnad mot nuvarande ordning sammanträdde KF varje år.Behovet av en nyordningen gjorde sig gällande av flera skäl. Det ökade hundintresset pressade SKK åt olika håll; i form av ökade krav på verksamhet och paradoxalt nog även sämre ekonomi. Dels behövdes en decentralisering, vilken landsattes i form av länsklubbsorganisationen. Dessa skulle då sysselsättas och svaret blev utställningar. På detta fiffiga vis kunde SKK:s kansli avlastas från det betungande utställningsarrangerandet. Vinsten blev dubbel; den stora och bråkiga specialklubbarna balanserades mot länsklubbarnas intressen. Ungdomsförbundet blev en klädsam pendang. Där skulle ju återväxten ske, eller hur?Från SKA-organisationen till dagens riksorganisation gick färden på 70-talet. SKK-ledningen kunde härska genom att söndra. Balansen var uppnådd.Läs den spännande fortsättning i nästa avsnitt, nämligen Direktörernas intåg och De Fyras Gäng...