Enligt Wikipedia är det utmärkande för en pekoralist att " ... uttrycks- och meddelelsebehovet är långt större än gestaltningsförmågan. Den emotionella och intellektuella kapaciteten räcker inte till för de stora ambitionerna ."Blev uppmärksammad på senaste inlägget på en hemsida - rena generalsnyftaren om den lilla krabaten som minsann klarat hela tre veterinärbesiktningar bla bla... och tänkte i den riktningen. Ett pekoral är allvarligt syftande, men som genom stilbrott eller felaktiga ord och uttryck, oavsiktligt får en löjlig verkan.På en annan hemsidas gästbok berättades att en hund sorgligen blivit påkörd och död. Det tragiska budskapet blev alldeles förfelat då matten bad om hjälp att skaffa ny hund. Eventuellt kunde modellsittning erbjudas i utbyte mot valp "då jag har en för åldern mycket välutvecklad kropp." Det leder liksom tankarna i fel riktning.Går folk på vad som helst?

Familjens kattbestånd ökar! Senaste finingen är 3 månaders Pricken, fast han har också andra gulliga namn... Så här skriver stolt matte Marina:"Kärt barn har många namn. Här kommer bilder på vår lilla gullunge som ÄLSKAR att bli buren på, ÄLSKAR att ligga på rygg bredvid oss i sängen som en människa. Hans "riktiga" namn är Ormeryds Jeffrie Austin, brunspotted exotic pojke. Visst är han urgullig?! På bilderna är han ca 3 månader. Mammakatt är vår kära princesskatt Emma och pappakatt den stiliga Ormeryds Austin, rödtabby exotic."När bloggen hämtat sig från denna söthetschock är det bara att gratulera till nyförvärvet, samt önska all lycka med lilla Pricken i hans nya hem!

Så här såg det ut från utsikten i vårt hus kl 14 igår. Allt var svart! Hela gården låg under vatten! Ifs välbehövligt men det kunde ju vara måttliga mängder... Blixt och dunder, hela Vårdal skakade så tegelpannorna hoppade. En annan var nästan lite skraj, fast det var tjusigt ändå på något vis. Lär ha kommit 53 mm. Jag var hemma med djuren, så de slapp vara ensamma. Ada var inte glad... Lustigt att Ada, som till all lycka är absolut ljudokänslig, bryr sig icke i gevärsknallar eller fyrverkerier, nu på äldre dar har börjat bli åskkänslig. Och då inte så mycket dundret alena. Hon börjar himla med ögonen redan innan minsta lilla muller. En riktig vädergumma! Det här är tydligen något som kommer med åldern. Även Minna såg betryckt ut. Övriga, lilla tibben Mimmi, Jack, Gunvald och Gerda var helt oberörda. Gunvald och Gerda till och med lekte helt obekymrat med varandra. Efter åtskilliga timmar när vädrets makter rasat, gav jag mig till stuteriet för att se till hästarna. På vägen stod flera räddningstjänstfordon med blåljus, så lite dramatik hade det varit. Ett träd hade dråsat ner, men jag krånglade mig förbi. I Röcksta var det kaputt med elektrisiteten, i Bredsättra hade kommit hagel stora som spelkulor. Ponnyerna mådde bra.
Nu ska jag spionera på mitt konto, min käraste sysselsättning!