Brottaren Ara lämnade prispallen och sin OS-medalj på mattan, med själen i uppror och alls icke med beskedlig min. Han skickas hem och Sverige fråntas medaljen. Hur gick det då för Ara? Skam och vanära? O nej, den svenske brottaren fick i efterhand upprättelse! F d brottaren Ara kan nu se sig själv i spegeln och leva med högburet huvud. Ibland måste man faktiskt inse att priset för en plats i rampljuset är för högt. Någon måste sätta ner foten och reagera mot mygel och korruption, även om det kostar på. Det går inte att leva och verka tillsammans gravt ohederliga människor och låtsas som ingenting. Bättre då att vända verksamheten ryggen.


Samma sak i TV-serien Röda rummet efter en roman av August Strindberg från 1879.


"Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu inte blivit öppnad för allmänheten, och rabatterna var ej uppgrävda...". Så börjar August Strindbergs roman Röda Rummet och under sommaren repriserade SVT Bengt Lagerkvists mycket uppskattade och önskade tv-serie med samma namn från 1970. Serien handlar om den unge, idealistiske och ambitiöse Arvid Falk när han just fått anställning som extra ordinarie notarie på kollegiet för utbetalandet av ämbetsmännens löner. Egentligen bär Arvid på författardrömmar men först vill han ha en aktad ställning i samhället. Men verket visar sig vara en plats där effektivitet knappast är ett honnörsord och där Arvids flit inte alls uppskattas. Desillusionerad bestämmer han sig för att flytta ut till en konstnärskoloni och försöka leva på sin penna.


Arvid strävar efter frihet och sanning - pengar och ära kommer i andra hand, och han blir t.ex mycket arg och skamsen när hans bror skickar in en ”skvallerartikel” till en tidning. Han tar sedan olika jobb, bl.a hos förläggaren Smith - som ber honom skriva hycklerier, vilket ska få folk att köpa sjöförsäkringar. Arvid tycker inte om hyckleri, och tackar därför nej till jobbet, trots att han behöver pengarna. Boken handlar mycket om det här - att samhället inte är idealiskt, och att det ibland bara är olönsamt att försöka vara hederlig.


I seriens slut har konstnärsvännen Montanus tagit livet av sig och lämnat den samhällsvärld som han inte stod ut med. Arvid Falk arbetar nu på Arbetarfanans redaktion tillsammans med Ygberg. Efter ett uppträde med redaktören går Arvid på lokal och super till. Vännerna Borg och Levi beslutar sig för att ta Falk med ut till Nämdö och trots Falks protester lyckas de få honom med bort från staden.


Han var fri.


Precis så är det i vår egen värld; att ta del av spelet i kulisserna är som en bizarr studie av underhållningsvåld.Ingenting är så obehagligt som att hängas i tysthet (Voltaire) ur försättsbladet på min Röda Rummet.Fortsättning följer...