Ars longa, vita brevis - Konsten är lång, livet är kort (Hippokrates)


Därmed förstås att den höga konsten är odödlig och bestående... Konst kommer ju av kunna. Finns det då några kvar som kan? Ska man gå efter vad som visas i TV så börjar det glesna i leden...


Nyssens såg vi ett underbart program - Cullbergbaletten i symbios med ABBA.


Man satte sig käpprakt upp i soffan - mera sånt! Då såg jag att programmet var producerat 1984 och dansarna sådana storheter som Mats och Nicklas Ek, Madeleine Onni, Anneli Alhanko och naturligtvis dansens geniala, Birgit Cullberg, som skulle fyllt 100 år i år. Varför görs inget sådant nuförtiden?
Likadant är det i på teatersidan. Så platt och så dumt - relations-serier.... Fnys! Margareta Krook och Ernst-Hugo Järegård! Utspel så TV-rutan bågnade! De skulle blekna av skam över vad som åstadkoms på de tiljor som skola föreställa världen. Förr minsann... kära unga generation... då fanns TV-teatern, vilken gjorde odödliga mästerverk.


Det som finns nu är i händerna på produktionsbolag och kändispressens kryptogamer. Det som betyder något är inte vad som presteras på scen eller film, utan fast med vad som göres före, under, efter och emellan tagningarna - alltså hur mycket som krökas och gökas och i så fall med vem (vilka). Vem är intresserad av sånt?


En hel del tydligen, när man ser hur många som kan ställa upp på precis vad-som-helst för 30 sekunder i rutan. Allt för att bli KÄND, inte bli (er)känd för sin konst(skicklighet) utan nutidsmänniskans outrotliga önska att blir känd eller åtminstone sedd. De första dagisgenerationernas barn måtte vara de mest osedda i mänsklighetens historia... Och inte blir det någon skön konst...


Samma utveckling i en nedåtgående spiral kan man se i hundsporten. Ingen sätter längre rätt värde på hantverket; alltså den ädla konsten att föda upp och föra fram förstklassiga djur. Nutidshundsportarna börjar förlora prespektivet. Är det hunden som betyder något, eller...? VAD är det som betyder? Spelar Quality någon roll? Nej, uppenbart inte längre... Utanpåverket har blivit allt. Det viktiga verkar vara att visa upp sig själv. Det finns tom egna discipliner i hundägaruppvisande. Djuret blir ett verktyg för det egna förverkligandet. Det billigaste sättet för några sekunder i strålkastarljuset, i ringens mitt... Kanske är det samma sjuka som får människor att köa för att komma med på Idol, eller där våtaste drömmen är "Bonde söker fru". Och då blir man ju sedd...